Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 3

Ståndet, i alla fall är högst obetydlig, jemförd med det bela. Detta mål var således en af d der splittrings-frågornan, på hvilka uppmärk. samheten var spänd från båda sidor, å den en: af önskan och hopp, och å den andra af fruktan, att den kompakta majoriteten och föregå. ende vackra enigheten emellan de båda Stånd som representera de närande klasserna, derigenom skulle sönderfalla. Det var i går eftermiddag, som saken förekom i BorgareStåndet. Också var debatten härom troligen den hetaste i det Ståndet under tela Riksdagen, och räckte nära 5 timmar, men afgjordes efter trenne voteringar på ett sätt, bvari BondeStåndet, om det också icke finner alla sioa önskningar uppfyllda, likväl icke kan undgå att se et prof på BorgareSåndets beTredvillighet att gå sina medborgare till mötes. Nära nog halva Bozd2-Ståndet bivistade öfverläggningen såsom åhörare. Hr Waern uppträdde först till bifall för betänkandet, som föreslagit reformen; jemte bonom yttrade sig serdeles kraftfullt på samma sida Hr Fenander, åt hvars anförande vi skulle vilja gifva priset för d:gen, Her Schartau och Petre;åH:er Kjellberg, Da Mare, Geijer, Wedberg, Helleday, E!fbrinck, Morsiag, Vailsy, Brinck. På den andra sidan, mot förslaget, talade Hrr Carlberg, Ekholm, Westlind, Chrisiierson, Hjorth, Gråå, Bagge, Höök, Wallander, Moberg, Lagergren, Lindström, Hallström, Halling, Billberg och Helsingius. Af desse sednare voro dock icke alla absolut emot all lindring i rotehållarnes auvarande börda, såsom utgången visade. Sedan bstänkandet först blifvit afslaget med 34 röster mot 46, proponerades flere jamkningsförslag, bland hvilka, det som framställdes af Her Holsingius och Lagergren och gick ut derpå, att staten skule öfvertaga hälften af den nuvarande bördan, segrade med två rösters pluralitet, 25 röster emot 23. Mycken talang utvecklades under denna öfverläggning af en stor de! bland talarne. — I ett ögonblick, då här så mycket tvistas om anslagen till ministerkassan, och om nödvändigheten för vårt lands fördel, att bibehålla diplomater af hög rang och med deremot svarande aflöning vid alla de hof, der sådane nu äro anställde; torde det ej vara utan intresse för den svenske Läsaren, att iobemta innehållet af nedanstående skrifvelse från Wien af den 30 Juli, som läses i ett med gårdagsposten hitkommet nummer af Leipziger Allgemeine Zeitung för den 4 dennes: Da Nordamerikanska Fristeternas ministerpost hos oss skall, ef:er hvad det säges, åter indragas och göromålen hädarefter ondast besörjas genom en Chs:gå dsffaires. Ministern, Hr Mihlenberg, befinner sig på en permissionsresa I Schweitz och kommer i slutet af Ssptember att återgå från sin befattning, den ban beklädt i två år — — Man är nyfiken att erfara, huruvida ifrån den österrikiska sidan General v. Marschall kommer att förblifva i Washington med rang af plenipotentiär minister. Man ser, att det tyckes gå an för en nordamerikansk chargå daffaires, att besörja göromålen i Wien lika väl, som det i många år gått an i Stockholm. Frågan måste sedan blifva, huruvida sådant kan vara svårare för en europeisk, än för en amerikansk minister. Efter vanligt förnuftsskäl är det svårt att här upptäcka någon skilnad; den måste ligga i de diplomatiska mysterierna, hvilka det, som man vet, icke tillhör det profana ögat att få skåda. Vill man serskildt betrakta, hvad som nu för tiden utgör det vigtigaste föremålet för underhandlingar och tvister staterna emellan, nämligen industriella och handelsförbållanden, så kan man ej undgå att frapperas af den märkvärdiga omständigbeten, att bland den diplomatiska korpsen icke finnes någon, som gjort statsekonomien eller de tekniska och exakta vetenskaperna till sitt hufvudstudium; ja! att icke ens några kunskaper härutinnan fordras till den examen, som föregår inträdet i Konungens kansli och i kabinettet för utrikes brefvexlingar. Detta år icke blott hos oss händelsen, utan älven i några andra länder, t. ex. England; och följden häraf har varit den, att då nyligen en agent behöfde skickas till underhandling och insamlande af underrättelser om kommerciella förhållanden mellan England och kontinenten, så måste man taga sin tillflykt till Dsktor Bowring, en man utan all annan rang, än den bans namn erhållit af hans talang och kunskaper. Man bar likväl icke hört, att bemälde Doktor saknat tillträde till de eminentaste personer derföre, att han icke haft värdighet af plenipotentiär. Andre lärde hafva blifvit för dylika anselägenheter afsände på andra håll. Vi hafve, just i anledning häraf, nyligen sett i tidninsen the Spectator några betraktelser om nödvändigheten af en reform i hela diplomatiens organisation, hvilka äro alldeles sådana, som om le skulle varit skrifna för vårt lamd, och på let mest skoningslösa sätt angripa den öfverlödiga statslyx, som nu bestås åt denna del af statsbestyret, utan att den förmår att emotvara, hvad som nu för tiden borde utgöra dess gentliga bestämmelse. — Lt — FEFäsaren finner här ofvanunder rubrimm ÅR IM mm 0 IM AR —-— — m—-— mm —-—-—-— —— AR mmm mur. VV