Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 3

I städade och gentlemanlika sätt att uttrycka sig tlsom i allmänhet så bestämdt skiljer den fri Nordamerikanske medborgaren af arbetsklasser från hans likar ibland Engelsmännen i allmänhe Vidare. I II del. s. 76 förklarar Upplös ningsförf. att chvad de Förenta Staternas civil dembetsmän angår, så tilloch afsättas de god atyckligt af Presidenten. Detta gäller likväl bloi dem, som äfven utnämnas af Piesid., nemlige i sjelfva Förbundsstyrelsens omedelbara orga ner. Öfver de ännu talrikare funktionärerp inom de serskilda Staterna bar presidente hvarken tillsättningseller afsättningsrätt oc icke öfver någon domare. Dessutom är här at märka, a!t ett ojemförligt större antal embets män der väljas, och dem kan han ej afsätta. Vidare. Sedan Upplösnivgs-författaren (i I Idel. s. 453) erinrat, att Förenta Staternas Öf verhus (lärer vilja säga Senaten) var vid nå got tillfälle sammansatt af L köpman, en landt I brukare och 39 advokater,, tillägger han at Jom sakförarne för allmänna val voro kon. Iseqventa, så borde de af denna sammansättning Isluta, att då öfver tre fjerdedelar af represen. tanterna äro advokater, skulle äfven tre fjerde delar af nationens intressen utgöras af advokat. Jintresset, eller 9 millioner af de Förenta Sater. nas invånare bestå af praktiserande jurister aMeny fortfar han, adå en sådan förklaringsIgrund ej lärer kunna bålla stånd, måste väl er annan sökas, och den är ingalunda svår at! fiana, om man t. ex. för bestämmande af valadistrikter och valmän skulle använda äfven några andra forskningsmedel, än hvad som kan inhemtas med famnstaken och quatuor species Ty hvad innebär i sjelfva verket en så kallad nationell beräkningsgrund, enligt hvilken 20,000 invånare i ett land skola sända en renpresentant, 40,000 två, o. s. v.?n Med någon sakkunskap om Nordamerikanska representationens sammansättning synes det, att Upplösningsförfattaren skulle sparat sig mycket bryderi vid förklaringen af denna gåta. Han skulle då tilläfventyrs hafva märkt, att han i förra perioden af sitt förklaringsförsök talar om Senaten (wÖlverhusetu) och i den sednare om Kongressen (Underhuset, för att nyttja hans Europeiska nomenklatur), och att dessa två afdelningar af den Nordamerikanska representaticnen väljas på mycket olika sätt. Om han gifvit akt på, att t. ex. Staten NewYork, med öfver 2 millioner innevånare, i Senaten representeras af 2 ledamöter, och att Staten Rhode Island, med icke fullt 90,000 innevånare i Senalen representeras äfven af 2 ledamöter, samt med ett ord, att hvar och en Stat, stor eller hten, till Senaten sänder 2 ledamöter, så skulle valgrunden af 20,000 och 40,000 innevånare genast förekommit honom något ojemnt tillämpad i sÖfverhusetu. Att den deremot i kongressen befinnes gällandek upptäckes ganska lätt vid jemförelse af det högst olika antal representanter, som från olika Stater sändas dit. Till denna afdelning välja således medborgarne efter sitt antal; hvaremot det är de serskilda statstyrelserna som utse senatsledamöterna. Med kännedom härom, behöfver man icke någon långväga sökt förklaring öfver orsaken hvarföre dessa ledamöter hemtas ur den samhällsklass, som de utnämnande sjelfve till största delen tillhöra. Lösligheten af Upplösningsförfattarens kunskap om förhållanderna i Nordamerika föranleder bonom stundom till alldeles sjelfstridiga uppgifter; såsom då han på ett ställe (i II D:n s. 2 och 3) talar om Nordamerikanska legisternas och domaremaktens välde, samt ganska rigtigt yttrar, att cjuryn, långt ifrån att minska doamarens inflytande, ökar den (hvilken den?) atvärtom, och domrarne äro aldrig mäktigare, än i de land, (länder) der folket delar deras rättigheter; men deremot på ett annat ställe (i II D:n s. 75) föregifver, catt domrarne i de Förenta Staterna ej våga tillämpa lagen då den strider emot massans opinion; ty lagens atolkar äro aberoenden af densamma, ej blott alill tjensten, men till lif och välfärd.n Vi lemna åt den förnuftige läsaren, att förliha den sednare af dessa uppgifter med den förra, och ärna ej för närvarande utsträcka listan på hans kunskapsprof vidare. Vi hafva vid dessas anförande inskränkt oss till sådant som angår vigtigare frågor. Skulle vi upptagit mindre väsentliga, så hade skörden kunnat blifva kuriös nog, t. ex. när han (i I D:n s. 465) underrättar oss om aPeruanernes dyrkan för en viss a Fitzli-Putzlin, hvilket verkligen är någonting nytt; hvaremot Mexikanernas dyrkan för Vitzli-Putzli är en bekant och erkänd omständighet; eller när han (i II D:n s. 63) anser så underligt, att uCheerokeeserna fått tidningar innan de hade kläderp, fastän Tocquvilre, som lånat honom anmärkningen, ställt förklaringen omedelbart bredvid, nemligen, watt allling går så brådstördt i nya verlden, och astän det med någon språkkännedom bärom skulle blifvit utredt, att Cheerokeeserna hvarken örr eller nu brukat gå nakna, utan verkligen nyttja kläder, ungefär så pass mycket som de lösen a