Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 3

Grefve Ancharsvärds muntliga, Hr Cedersehölds -loch Friherre Kantzows anföranden. Diskussionen kar här, såsom Läsaren torde finna, börjat vinna betydligt i lif och intresse samt ämnens betraktas från en mera generell synpunkt. Mes! rekommendera sig vissa delar af Hr Dalmaos anförande äfvensom Friherre Kantzows. Har Sverige Publicitet och Publicister? En fråga, underställd minoriteten, eller de tänkande, af Författaren till brochyren Upp. lösning är icke Uppysningn, och cDagens händelser, bedömde af en Landtmann. — Upsala, 1839. 2 delar, 37 7; ark. Sjette artikeln. Strödda anmärkningar öfver boken, jemte prof på dess författares sanningskärlek, insigter och konseqvens. (Slut från gårdagsbl.) Om Upplösningsförfattaren, vid nu med honom anstäldt noggrannare förhör, har visat sig föga bevandrad i den gamla verldens förbållanden, oaktadt all den suffisance, hvarmed han derom ordar; så.är det ej synnerligen öfverraskande att finna honom ännu värre bortkommen, när han irrar omkring på andra sidan jordklotet — i Amerika. De erinringar vi andragit i Art. 5 (JM 455) lära redan hafva åda galagt hans missförstånd af Nordarmerikanska samhällsordningen i det hela; här åter är stället att tillägga några prof på hans ringa bekantskap med detaljerna. Hans okunnighet tycks verkligen oförklarlig, när man finner honom bafva rådfrågat icke blott de bästa nyare skrifter om Nordamerikanska Förbundsstaterna, utan äfven dessa samhbällens egentliga cStatsrättsläran The Federalist, jemte samlingen af de serskilde Staternas så väl som hela förbundets grundlagar. Men under ifvern att derom hemta hvad som kunnat passa i hans och bans anbängares kram, har han förbisett allt annat. Sålunda talar han beständigt om negerslafveriet, utan att syras känna dess upphof; om förföljelsen mot slafbefriarne, och dessas ringa förboppningar, utan kunskap om att mer än 4600 föreningvr emot slafveriet i sjelfva Nordamerika fortfara att arbeta för mensklighetens och sitt fäderneslands räddning från denna förbannelse (Se Mr Geo. Alexanders adress till Svenska folket, nyligen tryckt i Aftonbladet) och att de, långt ifrån att förlora modet eller se sina leder glesna, tvärtom strida tapprare och förstärkas med nya kämpar, hvarje år. Etter Achille Murats förut i Svenska blad införda skildring af en kolonisering i Amerika, beskrifver han de vanliga förberedelserna dertill: buru den af Statsförbundet utsände landtmätaren delar vildmarken i rutor af 6 mils sida, eller såkallade townships: huru hvarje township delas åter i 36 lika stora fyrkanter o. s. v.: huru en stad grundlägges midt i skogen, får sitt kapitolium, sitt postkontor och snart sitt tidningsblad. Härvid utropar ban (I delen s. 63, i noten): a DE är hufvudsaken. Om ebiblioteker, skolor, s. v. talas ej; tidnin. agar göra tillfyllest. Det är ej under att N. cAmerika prisas af tidningarne som ett föralofvadt land,. Han vet således ej, denne författare, att en af de 36 rutorna i hvart township, belägen omkring midten af detta slagsl socken, aldrig upplåtes till enskild mans ägo, utan är genom förbundslagarne anslagen till underhåll för socknens skola: att den alltid samvetsgrannt begagnpas för sitt ändamål, och att hvarje inom Nordamerikanska Statens gränser beläget område, af icke fullt en Svensk qvadratmils rymd, har till följd häraf i sin midt en fast skola, med dertill anslagen jord af mer än 567 Svenska tunnlands vidd. Sådant är det land, der man, enligt Upplösningsförfattarens föreställning, väl bar tidningar, men ej utalar om skolors. Uttrycket tala kan här vå silt sätt vara riktigt nog: man talar ej i letta land om skolor, såsom i så många andra änder, der man ordar om dem, men hatar lem. I Nordamerika äger man dem: deras tillvaro är gifven och afejord, och väcker ej mera någon serskild uppmärksamhet. Verkan af denna, lika statskloka som humana grundlagsanstalt, är, att hvar och en fri född Nordamerisansk medborgare, han må tillhöra hvilken sam nällskategori som helst, besitter fullkomlig färlighet i läsning, skrifning och räkning: att ban sänner Geografien i allmänhet och sitt eget fälerneslands isynnerhet: att verldshistorien ej är onom obekant: att ban eger noggrann kännelom om Amerikanska historien, från Amerikas ipptäckt till den sednaste statsstiftelsen inom ans eget land, och, framför allt: att han är ullkomligt hemmastadd i detta hemlands grundagar och samhällsförbållanden. Den som niåson gång besöker hitkommande Nordamerikanka skepp och tillfälligtvis bar anledning att, inder expeditionen af affärer eller efterfrågan f de politiska förhållanden, som man så ofta ;ehöfver känna för handelns skull, inlåta sig i amtal med besättningen, blir snart omedelbart fvertygad om den nyssnämnda bildningens allnänlighet. och att den t. ex. hos vanligt sjö