Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 2

kridasa tiden på natten, plenum måtte upplösas. Några hördes i anledning häraf ropa på propoitior. Hr: Rosenblads skriftiiga och muntliga anfösnde kunna vi icze meddela, emecan det icke inru varit iillgängligt för oss ibland Ridd. och Adelns protokoll. Vi få således hänvisa till den korta teckning deraf, som fianes uti Aftonbladet len 2 sistlidne Juli. Plenum den 3 Juli, f. m. Friberre Kantzow öppnade debatten med följanie skrifiliga anförande: Det var icke oväntsdt, att KonstitutionsUtskotet inom detta bus skuile mötas af strävga sanmärkbirgar. De emottsgas dock med lugn af de U:tkotits-ledamöter, som ficna sig ondast hafva fullgjort den piigt, som grundlagen cch fosterlandskänslen dem ålagt. Jag har åtminstone för min del icke kunnat underlåta att biträda de flesta af je framställda anmärkningarna, hvilka, i deras helhet tagna, gifva ett resultat för omdömet öfver Etyrelsen, som icke kan snnat än bekräfta det missnöje och det misstroenda, hvaraf symptomerne varit mer och mindre oroande, så väl förr zom ualer Riksdsgen. Det ålåg Konst. Utsk., att cpartiskt undersöka skälen tili detia missnöje, och således icke dölja de soiedninger, som deitill uti StatsRåds-protokolien kunds upptäckas. Det i sina följder obstydliga kan derföre i sin princip betyda oändligen mycket. Ena Styrelse, som t. ex. till folket kon framställes tt försleg om gemensom eusvarighet för skatterna, som mötss sf enhälligt Nej från alla Sockcari hela Riket, ber visst ej i följd gjort något ondt, men den har dock visat, att den så litet känner folket och landet, att den icke kan förijena förtroende; en Styrelse, som icke visat sin förmåga af konstitutionelt raotstånd i någon enda sak; som under förbållanden af oro och jäsning i sinnena, icke haft något annst råd ott gifva, än det att indraga Tidnirgar och på hvad sätt som helst enskaffa medel för underhållet af en soldatesk, som blott retede, i stället för att lugna; som, i frågan om administrationen, långt ifrån att föreslå en med Representationens önskan öfverensstämmande reglering, tvertom vid alla tillfällen endast reglerat så, att behofven blifvit ökade, i stället för minskade; som 1 hushåilaing med statsmedlen snart ssgÅdt trotsat Rikets Ständers beslut och afstyrkt dem i ordealeg, som förnärma den andra Statsmakten; som förhemligat Statens skuldsättning och, under förtigandes deraf, begärt anslag, under föregifvanda af bebof för hel: endra ändamål; som beviljat anslag till millioner för en tid, långt utöfver den Grundlegen medgifver; som i de vigtiga näringsoch handelsfrågorna icke kunnat bestämma sig för något, utan låtit den gamla byggnaden ellt mer och mer sammanfalla, utsn att knappt samla meterialier till en ny; som, med sitt envälde i den ekonomiska legstiftningen, dock deruti icke sjelf kunpat gifva R. Ständer ett eget förslag, utan skjutit framför sig än den ena, än den andra Kommitteen; som, i sitt förhållando till Representationen, visat sig nära nog fiendtlig mot de Stånd, som biida folkets kärpe, under det att de privilegierade klasserne, serdeles Adeln, varit dess uteslutande stöd vid Riksdagarne och deas skötebarn deremeillan vid befordringar till de flesta indrägtiga eller köga embeten; stm, efter 25 års fred, framställer behofvet af ökade cxira anslag, för att iståndsätta våra fåstningar, fylia våra förråder c.; som, i sina förhåltanden till grannriket Ryssland, visar sig till den grad eftergifven och innationel, som den sista Finska Traktaten med dess sppartinentier utmärka — ett förtiga de mindre förbiseender, KonstitutionsU:skottet anmärkt. — Jag frågar M. H.: En Styrelse, mot hvars åtgärder allt detta, i mer eller mindre mån, blifvit erinradt, har den kunnat sf KopstiiutionsUtskottet lofordes? har den bordt behandlag med,mer gragnlagenhet än som skett? .. eller kräfver icke Rikets väl, att den skiljes från sitt förtroende? För min del kan svaret på denna sista fråga endast blifva ett oåterkalleligt ja; men då R. Ständers önskningar i hufvudsaklig mån, uti detta fall, äro förekomra genom flere af de gamla Rådgifvarnes entledigande, så torde en direkt anmälan icke finnas lämplig. Deremot är det af hög vigt, att någon annan åtgärd vidtages med betänkandet, än detsammas läggande till handlingarne, ech då så många anmärkringar blifvit emot detsamma framställda (och jag tillägger, att en billig rättvisa äfven påkallar uppmärksamhsten till de många, som de förra Rådgifvarne till sitt försvar framlagt), så förmodar jag, att en återremiss ej förvägras, då Utskottet blir i tillfälle att bosvara densemmea, och då jag tillika, såsom ledamot af Utek., skall söka att, för en förändrad uppställning af betänkandet, göra gäliende den åsigt, jag uttryckt i min reservation. Hr Rosenblsd är jag, såsom ledamot af Utskottet, skyldig ett svar, Har har beskyl!lt Utskottet för partiskhet eller något ännu värre, i afseende på en anmärkning, som skall först varit beslutad, men sedan återtagev, i anseende till någon oförmodad upptäckt, att en af Utskottets egna Ledamöter skulio deri vara komprometterad. Till upplysning härom får jag bifoga ett utdrag af Utskottets Protokoll för d. 40 April, deraf upplyses, att den ifrågavarande L2damoten, innan ännu något beslut fattedes, gilvit tillkänna, att saken till en del angick hkonom, hvaraf följer, att Utskottet icke vid någon af voteringarze ver okunnigt om detta förhållande. — Att dessa slogo ojerant ut, så att anmärkningen slutligen förföll, kan fördenskull ingenting annat bevisa, än att ett par af Utskottets Ledamöter, under debatten om de enskilda tillämpningssätten, funnit anmärkningar icke passa till någondera, och således derefter ändrat sig — och hvilket icke är detsamma som att Utskottet uppgifvit ett redan fattadt beslut. — Hr Rosenblad har vidare beklagat sig öfver, att Utskottet skall hafva visat konsiderationer mot några af Utskottets Ledamöter, hvilka erhållit restitution af karantäns-afgifter, utan att sådant funnits anmärkningsvärdi, då deremot anmärkning blifvit gjord mot en restitution, beviljad åt en person utom Utskotiet. Från ett af det gamla konsiderations-systemets skötebarn, en som sjelf i så sorglig ton påkallat konsideration för en Embetsman, hvars Politiska Dom beklagligan kommer att utfårdss 40 år för sent, är det visst ej förvånande att höra insinuationer om lumpna konsiderstioner, äfven hos andra. — De hafva likväl inom Utskottet icke gjort sig gällande vid nägot enda tillfälle. Det blir mitt katerAavieka avar. --— m— MN DM — — Mm Ah ARA Rh AA -— mm rn me AA