Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 1

vil Storgatan a Ladugårdslandet; I KF. BASTMANS i huset de Kontor till 8 sk. Banko rader. Utdelning Xl. 6 eftmid till Utskottet remitterade, föranleda någon Utskot ftets åtgärd. Då jsg för min del anser anmärknings rätten inom Rik:stånden och dessas afgörande rä! derö:ver af vida större konpstltutionel vigt, än der uader bemilghetens slöje, af Konstitution:utskotte förrättade protokollsgronskningen, då nemligen de förra är den eada och säkra kontrollen att, me pubiicitetens tililhjelp, intet anmärkningsvärdt a vigt undgår en offentlig diskussion inom rtepresen tationen, så bar jag ej stillatigaude kunnat aniag Konstitu:ionsuiskottets ifrågavarsnde åsigt, den ja tvärtom boppes, att Utskottet i sitt förnyade be tänkande på det sätt förändrar, att Utsk. serskild besvarar de anledningar till anmärkningar, som blif vit från Riksst. till Utsk. remitterede och icke ut gjort föremål för Utsk. anmärkning i det nu föredrag na betänk. Han förnyade sin bagären om återrem Moan hade anmärkt, att någon anmälan enligt 107 icke borda äga rum emot radan afgångne !eda. möter 8af Konungens konselj, men efter Talaren: åsigt hade Utskottet haft både rätt och pligt at anmäla allt hvad det funnit anmärkningsvärdt un: der da sednast fösflutne sex åren, oansedt att dess: epmärkningear gällde under tiden afgångne Rådgilvare, de må nu vara lefvande eller döda. En an nan sak vore sjelfva ansvarspåföljden. Talarer förmodade det vara ett misstag, att Utskottet för. klarat sig icke bebörigt att skrifva Regeringens historia. Talaren kände ej någon grundiagsparagraf, som förbjöd Utskotter att gifva denna fom åt sitt betänkande; tvertom vore det, efter Talarens förmenande, Utskottets pligt att bedömma regerings. systemet i dess kelbet och att med en högre poliisk blick öfverskåda förhållanderna. Talsren hade boppats detia af 4840 års KonstitutionsUtskott. Man hsde då undvikit förebråelsen för smäsktiga anmärkningar; man hade då icke äfventyrat en debatt, deri Rådgifvarne svarat likasom på stämningen från en Kämnersrätt, punkt för puckt, c. Atskillige Talare bade serdeles ifrigt protesterat emot yrkandet, stt de afgångne Rådgifrarne icke å 270 skulle kunza insättes i Korungenrs korselj. Månne det betydde att dessa ega hopp om ett sådant återinträdsnde? Hr von IHartmansdorff bece ansett sig inför KonstitutionsUtskostet oantastelig för sina i egensksp af Hofkensler vidtsgca ågärder mot tryckpressen (4838), men Talaren kunds ej iaso detta. Det yttrande Hofkansleren i konseljen och såsom en dess mediem framställde, måste vara underkastsdi ansver inför Rikets Ständer. Elier för hvem skulle eljest Hoifksnslern ansvara? Telaren instämde deck med Hr v. Hartmansdo: ff deruti, att KonstitutiopsUtskottet bordt anmärka äfven emot de andra Rådgifvsrne, som tillstyrkt de ifrågavarande indragaingarne (1838); ja Tslaren vore till och med färdig att ursäkta Hr von Hartmansdorff mer än de endra; ty om, såsom han på förmiddegen yttrat, han fruktade att hvarje afion blifva stenad, så vore det visst ej underligt, om han den tiden varit till den grad villrådig, att han ej besinnede hved hsn gjorde; detta gällde deremot icke de öfriga Rådgifvarne, som deremot bordt återföra den tillförordnade Hofkansleren till lugn och sans. Hr von Hartmensdoyff hade äfven rätt deri, art saken visst ej blifvit fö8bättrad genom att utbyta åtal inför domstol mot inäregningar, ty båda delarne hade i denna momeang varit lika okloka. Det för Rikets sannskyldiga nytta vådliga bestod just deri, stt Rådgifvarno icke insågo, det alla hämmande åtgärder mot tryckpresseh i ellmänhet, och under denna spänving i sinnena isynnerhet, motarbeta sitt eget ändemål och endast förvärra det onda, särdeles då det haft sin närmaste orsak just i en ef opinionen förbatad persekution mot pressen. Hr von Hertmansdorff hade yttrat sin öfvertygelse vars, att pressen under denna bedröfliga tid (1858) underhöll oroligheterna och snart segdt uppmenades till uppror. Talaren hade lika anspråk på ett ega sin öfvertygelse respekterad, som Hr von Hartmansdorff sin — och Talsrens öfvertygelse var, ett pressen under denna tid iakttog mer moderation och förstånd, än styrelsen, att det just var pressen gom lugnade sionena och räddsde styrelsen — (bär afbiöts Talaren med åtskilligt skratt från några delar af Huset). Hen fortfor: Ja! skratten J mine Herrar, men om J varit kär i hufvudstoden denna tid — då visserligen eljest äfven fanns en hel hop att skratta åt — så haden J måhända blifvit temligen allvarsamme, derest tidningarna följt Hr von Hartmanedorffs råd och indragit sig på fjorton dsegar. Talaren befarade, att följderna dersf, åtminstone i landsorterna, ej blifvit att skratta åt. Hvad i öfrigt angick Hr von Hartmansdorffs utfall mot tidningarne och deras utgifvere — (han hade blard annat talat om den liberala pressens skampåle, tryckfrihetens mästermän) så vore det af art att ej förtjena svar. Men skulle verkligen tro, att Hr von Hartmansdorff hvar gåvg hen telade om desia saker, ansattes af ett slags sjukdom, ett slegs hydrophobi, som förorsakade, att han då förlorade särdeles mycket af sin humana natur. Till bevis på denna bang förskräckelse citerade Talaren, att Hr von Hartmeansdorff till och med bar räddhåga, för liberslismen — i Stockholms Dagbled, som han på förmiddegen förklarat smitjadt af rabulism. Tslaren bestridde äfven, under citation af 6 paragrafen i ansvarigketslagen, den sats, att General-Adjutanten för armean ej skulle vara ensverig enligt 407 paragrafen. Friherre Åkerhjelm hade förvårat sig öfver KonstituiionsUtikottets anmärkningar, och förklarat sin samvetsillfredsställolse öfver fullsjorda pPligter. Talaren enn häri en inkonseqvens, då hen erinrade sig de Statstidningen tryckta motiverna för Friherrens fekedsansökning. Dessa hade remligen varit just let allmänna missnöjet mot Regeringen, så väl före !om under Riksdagen. Nå väl, om Friherren funsit det orättvist, hvarföre då resignera och ej afvida KonstitutiopsUtskettets anmärkningar, för att j(egrande vederlägga dem? Men ett allmänt misslöje finnes ej utan grund, och KonstitutionsUtskotet hade således fullgjort sin pligt, då det i Stats