Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 1

öda Slussgatan. ANNONSER emottegas endnst I förstnämn Öaskligt vore äfven, om Uiskottet något närmare utredde vissa förbållanden t. ex. med Trollhätteaffären, som tyckea för läsaren sväfva i dunkel, serdeles hvad angår den af konvoykommisaristei vägrade eaccepten af de första obligationerna och det beslu:, som, i anlednivg dersf, fattades i konseljsr, jemte hvad cGervid föreföll. Afsen torda det vara nödigt, att, i frågan om Konnungsns rådgifvares behandling al tryckfriheten, hyliken blifvit sf Utskottet med ssrdeles lätt hand vidrörd, erfara icke blott byad t. f. Hofkanslern Hr v. Hartmansdorff tillstyrkt, utan äfven hvad Konungens öfrige rådgifvare yttrat vid det citerade tillfället af de 6 indragningarna å samma dsg den 3 Augusti 4838, hvarförutan de flere af sedermera Statsrådet v. Echulzenheim verkställde, lika litet, om ej mindre, af omständigheterna ursäktade, tidningsindrsgninger icke sjnss, då nemligen åtgärden blifvit föremål för anmärkning, hafva borzdt med fullkomlig tystpad af Utskottet förbigås. Likaledes lärer det vara ett billigt anspråk, stt Rikets Ständer af KonstitutionsUtskottet erhålla cfficiel uppgift på namnel å den rådgifvare i kommandomål, mot hvilken de efier mi:t omdöme högst besvärende, ehuru af Uiskottet med mer än vsnligt öfverseende bedömde anmärkningar, som förekommo i den 50:de punksen, äro riktade i anledning af bersälte rådgifvares utöfning af sitt embets under 4838 åra 8. k. o:0ligheter,. Man fömodear, att denna rådgifvare var H. Ex. Hr Grofve Brahe; men man kan icka på denna förmodsn grunda någon anmälan, helst just under samma tid från åtskilliga hål! detriktet sat. tes i omlopp, att H. Ex. til och med vid ett tillfålle, i ansecade till vägrad verkstäliighst af en kög befslining, nediagt sitt embete och snhållit, ati Gensral-adjutsrts käppen måtte öfverlemnas till någon ennan, hvilket icke väl står tillsammans med Utskottets uppgif: em denna rådgifvares underiåterhet ait i konstitutionel ordnisg ens upplysa Kongl. Mej:! ergående skadiigheten af de vidtegna rmilitäråtgärderna cch derss retends intryck på sinnena. Vid en annen punkt, den 6:te, deri en af mig anmäld anmärkning blifvit godkänd, (angående öfverlemnande af fattigvårdskommitte betänkandet, ntan ait meddela propositionen i ämnet) seknas äfven uppgif: på de rådgifvare, som i rådslaget härom deltagit. Vidare vore det utan tvifvel för Rikets Seänder upplysande ati erfere, buruvida KonrstitutionsUtskottet funnit Konuagens Rådgifvare vid alla tillfällen hafve, i enlighet med 28 cch 53 68S. R. F.. gjort underdåniga påminnelser emot Konupgens utgvämningar till embeten och tjenster, elier om detta erdart inträffat vid ett ende tillfälle, då, enligt ö8:de punkten, en pereon blifvit förordnad till ett kögt embete, om hvilken Konungens samtlize rådgifvare yttrat, att ban hvarken irnehade de egenskaper etler det anseende i det allmänna, som 6rfordrades att förvalta samma embete. Uiskottets fullkomliga tystnad i förstnämnde fall synes ådsgalägga, att Utskottet i öfrigt icke hefs pågot stt enmärka emot det fölida befordringssystemet, hvilket eljest i det elimänna utgjort ett bland de mest påfallande skälen till missnöje. 4 Men min afsigt är ej att ingå i en speciel kritik af Utskottets betänkande. Jag bar blott velat visa, att äfven ifrån den sida, gom i öfrigt lemnar U:sk. fullt rättvisa för dess fosterländska bemödenden att en gårg söka göra den ministeriella snsvarigbeten till en senning, ytterligare upplysningar väl bunna tearfves, innan det vigtiga ärendet slutligen afgöres. En anmärkning af vigt äteretår i detta fall, som ej bör förbigås. Det avgår sista gutmeningen af betänkandet, der det heter, att Utskottet härmed anger sig hafva besvarat de srmärkningar, hvilka från Rikets Stävder blifvit till Utskottet remitterede cch om hvilkes föremål, så vidt Utskottet funril dem föranleda någon dess åtgärd, yttrande i betänkandet blifvit sfgifvet. För min del befsrar jeg, att Utskottet icke härvid till:äckligt noga genomläst 407 Regeringsformen, sednare momentet, eller rätt besinzvat till hvilka följder en dylik Utsk:ts makt att undertrycka de i riksstånden wuti detta l ämne väckta afrågor skulle leda. 407 8 2 mom. förbehåller ovilkorligen Rikets Ständer den rätt att, sedan Konstitutionsutskottet blifvit kördt, afgöra de armärkningar, bvertill anledningar blifvit i Riksstården ermälda och endest inför Konstitutonsutskottet afgifne. När nu dessa ermärkningsaenlednisgar till Uiskottet romitteras för att Utsk. må deröfver höras, så måtte väl deraf vara en ovilkorlig konseqvens, att de icke kunna i Utikottet begrafves, utan att Utskottet är förpligtadt deröfver afaifva sitt utlåtsnde, hverförutean den Rikets Ständer tillkeramsvåc afgörande rätt icka kan utöfves. Om U:skottet godkänner den i Riksstånden anpeälda anmärkningen och framlägger den i sitt siutliga betänksndo, så är det visserligen öfverfödigt att deröfver afgifva serskildt uslåtsnde, ehuru Utskottet för kontrolens skull slhid tyckes böra lemna upplysning om, hvilzet Utskott eller hyilken Ståndsledamot enmärkningen hos Utskottet snmält. Men förutsatt att Utskottet teke godkänner anmärkningganledningsrne, skall då U:skottet ega rätt att, utan att ens uppgifva hvari nmärkningarna bestått, An rmirdre skälen deremot, med ett maktsprik förklsra, det Utskottet funnit dem icke föranleda nåkon åtgärd, — samt helt och bållet afskära Rikets Stärder deras pröfningsrätt öfver anmäkningarnes behörighet, — ja, rent ef förhemliga der. Ui det puvsrende Konstitulfonsutekottet befarar jag visst icke, att någon uppgifven enmärkning af vigt blifver af Utskottet förkastad, men ett i en ennen yfining sammansatt Utskott skulle, om ett sidant orejudikat vunne fasta från den sida, som yrkar insvarighet, kunna helt och hållet eludera denna, lerest Utskottet kunde helt kategoriskt och utan ätt till appell å Rikets Ständers sida hos Riksens ständer anmäla, att Utskottet hvarken sjelf funnit hågot att anmärka mot styrelsen, ej beller ansett le anmärkningar, hvilka från Riksstånden blifvit ——— — cs mm RM rr MM M MA es — nm ss TA