Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 1

, os OFENSVE Ma SAMÄNMS VIF BVPrIRSgRIVvAREIVIRV PInT:f, I rådsprotokollen uppsökt de faktiska anledninga:1 till denna missbelåtonhet. — Friherre Schultze heim hsde förnämligast sökt försvara den Ryst traktaten. Hufvudsummaa af Friherrens argumel ter tycktes vare, att om traktaten ej blifvit såds den blef, så hade ej någon traktat då blifvit a Detta hade åtminstone ej varit ofördelaktigt fö Sverige. — Grefve Löwenhjelm hedo tsgit sig 8 den bsrömda eller beryktade Trollhätte afjärer Talaren upptog korteligen Hr Grefvens erinringa och tillade, at: saken, såsom affär, väl kunde var ganska väl uttänkt och sf stor nytta — åtminston för bolagsmännen, men då dan dels var stsidand emct ett Rikets Ständers beslut vid sista Riksdsg hvarigenom den då för äcdamålet ökade kredit s en million (således mind:o summa än styresle beviljat) blef afslager, dels emot grundlagen, sor förbjöd Rikets belastande med gäld, utan Ständer nas samtycke, så var det oundvikligt att anmärk densamma, och dessutom insåg Talaren ej, ati der med brådskade så, att den ej kunnat understäl!s Rikets Ständer etc. Grefve Frölich, David, uppläste derefter eti vid lyfiigt snförande, angående formen för behandlin gen af målet. Hen var af den inskränkanee åsig ten, gom ansåg, att Konstitutionsutskottet endas egde framlägga för Rikets Ständer syndaregistret och att byarjs ledamot af Siånden sedan egade at deröfver anetälla reflexioner och kommentsrier hvilka bords utgöra den opinionsyttring om hvar rikets väl kräfver, sem Ständerna fått sig ålagd at fälla. Grefven ansåg derigenom vinnas det ända mål, att denna ej fick uiseeade af aatt vara under stucken af någon auktoritet eller någon delega ticp, buru aktniogsvärd som heldst, utan trcrtom för att vara genuin och medföra moralisk kraft ovilkorligen och omedelbarligen borde härflyta frär Ständerna sjelfva i massa. G:efven fenn sålede: Uiskottets memorial endsst kunna förenieda til en anmälan hos Konurgen, elier diss läggande til bandlipgarne, — ansåg återsemiss ändamålslös och till och med icke fö.srlig med creningen, öct motsade deras mening, som enactt, att cj samme mål kunde gifva anledning att vidtega åtgärder efier så väl 106 och 407, för olika förbållanden i gamma sck, t. ex. lagstridighet och tillika skads för det allmänna. G:efven upptog derefter Fiik. Boijes yttrande, ait Uiskostet icke bort göra några apmärkningar mot de redan afgångne siatsrådsledamöterne. Viile först och främst erinra, att Utskottet icke vore skyldigt lyssna till, huruvida någon af de rådeifveare, om hvilka det skulle inhemta upplygningar ur staisrådsprotokollep, lade blifvit den ena eller andre degen flyttade ur Konungens kopselj. Skulle en sådan skyldighe: existera, så biefve följden, att, sedan U.skottet börjat sin forsk ning 1 protokollen, först en, så en anran, men elutligen allesammans möjligen å sisia dagen, innan Konstituiiosututskottets memorial sflemnades, afegingo från Staterådet, och hela Utiskoitets arbete blefve alltså uten ändamål. Vidare: om ett Statsråd, som kände med sig ait sedan sista Riksdag hafva gjort sig oförtjent al Ständernes forifarande förtroende, och derföre, just I det ögonblick Stärderne skmmanträdde, kegärde deh fick afsked, skule vara fritegen ifrån enmärknirgar, hvartill eljest skäl funnes i statsrädsprotokolierne, så skulle han vara fredad äfven från opinionsyttringar. Friherre Boijes tolkning skuile gifva et: ypperligt tillfälle, att blankt med ens eludera ansvarigheter Riksdeg efter riksdag. När Riksdagen sedan vore förbi och icke någon anmärkning af Konstitutionsutskottet gjord, icke någon opinionsyttring inom Ständen uttalad, kunde man få se samma persor åter inträda I konseljen, och i juridiskt afseende vieste Telaren ingenting deremot kunna sanmärkas. Aasåg, i anledning af Hr Delmens yrkande omj återremiss, denna endast vara möjlig och riktig, i fall enskilde remisser egt rum till Utskottet, hvilka icke biifvit besvarade eller icke kunde så anses genom U.skottets anmärkniogspuckter, och således icke fått nigon handläggning. Br Dalman hade yrkat återromiss, på det Utskottet måtte afgifva en tillförlitlig öfversigt af styrelsens system sedan sista Riksdag, men Talaren förklarade sig icke kunna uppfatta en såden menirg utur 407 S, eller känns någon önskan eller behof deraf, att Utskottet skulle sammanskrifea en så beskeffed historie. Dertil) fordrades, att 34 historiografer skulle ef de 4 Stånden kunna sammenletars, men Tslaren ville i allt fall krappt sätta tro till resultatet af de forskninger, der bistoriken, som, under en så kort tid, under sådane debatter samt slutligen, såsom resultat af voteringar, blefve den synliga produkten. På det sättet kunde ingen-historia skrifvas. Att Utskottet skulle generelt framställa styrelsens karakter, Vore äter att fälla en opinion på förband för Riksens Ständer, och det vore ait bortfuska en effekt af 407 S:n. Kunde icke anse meningen dermed vara annan än den, att der behofvet anvisade, göra cn protest mot styrelsesystemet, i följd af de upplysningar man fålt, men att denna, för att icke sakna moralisk kraft, borde härflyta från Ständernes subjektiva känsla, med afseende till det objektiva de funnit i anmärkningearne. Ville således för sin del icke hafva någon annan grund ör denna yttring än blott: upplysningar. Förklaade sitt ogillande af det skratt, kvarmed msn nött H: Dalmans yttrande om den möjliga effekten af tidningarnes afstsnnade utgifvande år 4838, ty efter Talarens åsigt hade det icke föranladt till imoen för fägnad, eller varit något att skratta åt om redaktionerno vidtagit inställelse af sina daglad under nämnde tid. Friherre Cederström, Jacob, fästade sig vid det formliga deruti, att Utskottst i förevarande beänkande, för anmälan, enligt 407 8 RB. F., uppagil de remisser, som Utskottet beslutat enligt 06 S R. F. Detta förfarande skulle medföra cke mindre och icke mer, än att om Ständerne i ina plena upptogo till granskning dessa 34 panker, som i betänkandet funnos, och de tilläfventyrs VASA get a DA vel NR di tyger EES