STOCKHOLM den 11 Aug. — Det Högvördigaj PresteStåndet förrätiade i går val till Ledamöter i Hemliga Uiskottet, hvarvid uisagos: Biskop Heurlin samt Prostsrne Ödman och Hallström. Detta Utskott räknar således icke mer än två ministeriella ledamöter, Biskop Heurlin cch Grefve Horn. Vifinne häri :ett stöd åt den tanka, som uttrycktes i sista Lördagsbladet, i anledning af de andra Ståndens val, nemligen att detta Utskotts tillvaro bör kunna lemna ett tjenligt tillfälle att inför Hans Maj:t personligen uttrycka majoritetens bland representationen, af den stora majoriteten bland folket delade, örsknizgar med afseende på hvad under närvarande kris kan erfordras, och detta så mycket hellre, som regeringsformen sjelf gör det till detta Utskotts bestämmelse, att amed konungen öfverlägga,. Grundlagsstiftarne synas härigenom påtagligen hafva förutseit och antydt möjligheten deraf, att konungen någon gång kunde finna nödigt, att rådpläga mera omedelbart med en elite af representationen, och här beredt en formell utväg dertiil. Det måste, under sådana omständigheter som dessa, icke undfalla uppmärksamheten huru kamarillapressen, i sin förskräckelse att konungen inser, det han kan hafva några andra vänner än koteriet, söker likasom anstränga sina sista krafter emot den rörelse i en konstitutionel riktning på högsta ort, som ofelbart visar sig i de sednaste tilldragelserna. Sedan den förut ständigt polemiserast mot det konstitutionella partiets öfverdrift och talat om omöjligheten att verkställa hvad den önskar, samt om vådan för stat och kyrka, i fall dess åsigter skulle få fast fot, ställer den sig nu på en gång alldeles okunnig om hvad denna press ken vilja, som ieke redan är uträttadt af de gamle, och roper äfven serskildt till representanterna af majoriteien: Hvad vill Brukspatron Petr? hvad vill Baron Tersmeden? hvad vill Hr Halling ?) och så vidare. Detta felades ännu. Sedan pressen och oppositionen bland representanterne i åratal frarmlagt hvad de baft att klindra i det förra systemet, så vore det visserligan vigt, att kunna å nyo inleda tidningspolemiken i en nödvändighet att upprepa allt detta för att drsga uppmärksambeten ifrån bevisen för dagen. Lyckligtvis behöfves dock icke någon vidare förklaring för den stora mängden af läsare. Det torde vara tillräckligt att erinra om en Ormständighet, somt besvarar alla frågorna på en gång. Har icke regeringen sjelf erkänt bebofvet af reformer, genom det omarbetvingsoch reparationstillstånd, hvari den uti många år bållit nästan alla våra lagstiftningsgrenar och inrättningar, utan att dermed komma till något tillfredsställande resultat... Hvad är orsaken härtill? Jo, att styrelsen icke haft män, som förmått åstadkomma dessa resultat? Hvad vill då Nationen, nu i första rummet? hvad önskar den? Jo, att de män, som ännu återstå, och på hvilka folkets blickar fästat sig, åtminstone tiil förs. sökas,, utam afseende, derpå, om deförut Jura