Kondungen, man gjorde bäst att bevilja, då eit så godt ändamål afses. Professor Retzius hade ett mycket vidlyfiigt anförande, till det mesta, som det tycktes, för att gifva Slåndet begrepp om alla de anordvingar man har för handen, i afsigt att gifva Institutes all möjlig utvidgning, och afbjelpa de hi:tilia varende behofven, särdeles hvad Ciiniska inrättningarna vidkommer. Mycket fattades väl ännu, men det vore just detta, som genom föreslsgna anslaget skulle fullkomnas. Hvad striden med Medicinska Fakulteten beträffade, upplyste Hr Professorn, att Institutet koncederat och numera erkänner, att denna strid bör upplösas till enhet, och att den afsedda examen borde komma att inskränka sig till Cbirurgige msgisterexamen. Telaren utbreåde sig vidare öfver alla Insiitutets förbållanden, Protfessorernas tillstånd, examensverket med m-:a; gjorde ett besök vid flere utländska Medicivska och Medicochirurgiska akademier och instituier, cch åverkom med nyttiga upplysningar, och soböiisa um bifall till Beir:s förslag, för att vid C:rolinske Inostitutet kunna tillvögabringa alla nödige fora er. Dr Björkman fann besynnerligt, stt, då i öf igt nedsättning vore vanlig, bärstädes frisostighet varit rådande; vidhöll derföre sin förr gjorda reservation, heldst som sparsamhet, utan fara af misskredit, här gerna kunde iakttagas. Professor Bolmer hade önskat semma välvilja, som nu visats, äfven i flera andra frågor; iilsiyrkte anslaget, men önskade vilkorets försvinnerde, Professor Geijer hade, numera som förut, ej något emot, om Siåndet vilie bevilja; trodde ors:ken, hvarför man ej förr gifvit större löner, va it den, att man ansett dem börs genom praktik förtjenss. Detta vore nyttigt för läkaren, men han bo de ej deraf upptagas, så att hans vetenskap komm: att lida. Han borde kunna lefva för sitt läksrekall, som gerna kunde kallas praktiskt, ty den föruisätter och innefattar theorien i alla afseenden, m. m. Prosten P. P:son Svedelius gjorde i en se kastisk ton en liten anmärkning mot P:ofessor Retzius, neml. att Professorn under sin pyliszen iuiländeade utländska ress, glömt att besöka Ryssland (allmänt skratt). Prosten Astrand ansåg sig böra håla f.st vid den åsilgten, som uttalas i ordspråket: suumn cuique, hvarmed han hade sfseende på den ofia vämnda tvisten, och ville hafva uttryckt, att lika vödvändig som theoretiska bildningen vid skademien är, lika så nödvändig vore fortsättningen vid Institutet. Prosten Säve erkände syftningen hos lärarne stt utvidga sin verksamhet; men om Institutet ville tillegna sig den theoretiska bildningen, skulis det alltid komma i strid med Medicinska Fekulieten vid Akademien. OÖOnskade derföre, att den ivsitutet tillkommande rättigheten, i afseende på den medicinska kursen, vore att fullborda de ynglingars bildning, som, sedan de vid unviversiteiet tagit en Medico Philosocphisk examen, der vilja fortsätta sina studier. Ansliget vore ej för mycket, om vilkoret undanröjdes; anslaget borde försvinna. Ståndet skred till votering, och Utskowusets förslag antogs med 24 ja, mot 47 nej, som voro för Konungens proposition. frelag till Professor Relzius beviljades. t Professor Cedersköld, som i många år varit utan lön, beviljades äfven, efter obetydlig öfverläggning, ett ansleg af 1000 Rdr, deri inberäknade några små arfvoder, som han förut bef. Denna degen blefvo således Menniskoläksrne rikligen försörjde, men Djurläkarne, de fiago, enligt Ståndets beslut, intet. Plenum slurades omkring kl. 40 e m.