Aftonbladet – 10 augusti 1840, sida 3

det till och med kan kosta att styra utgången af en jury och ett tryckfrihetsåtal bafva vi relan erfarit. Dermed är desssutom saken icke njelpt; systemet blefve, att icke tala om de värsta möjliga följderns derigenom blott ännu mer örhatadt, och detta är ock den enda slutliga rnkten, som kan väntas af en minister från yttersta högra. Vi hafva nämnt det här anförda alternativet, utan att tro, att detsamma mnu verkligen kan vara i fråga; ty ehuru den Hartmansdorffska fraktionen i sjelfva verket står så mycket i gunsten och synes kunna befalla öfver hvad Grefve Horn kallar hela den amoraliska kraften, i voieringarna på Riddarhuset, så hafva väl vederbörande ändå nog förstånd, att inse, att det icke skulle bära sig att sätta den vid sjelfva styret. Men det återstår ännu att skärskåda ett annat alternativ, för bvilket man i vår tanka bar mest af allt att frukta; nemligen utvägen att söka uppehålla systemetmedelst en skenbart färglös minister. Att en sådan konselj om den skulle bestå af personer, hvilkas politiska grundsatser ingen känner, ej kan vinna Ständernas eller folkets förtroende säger sig sjelf; ty hvem ger sitt förtroende till den man icke känner. Upptagandet af sådana personer, måste så mycket mer väcka misstroende och obelåtenhet, som det strider mot den af grundlagen stadgade qvalitikation för dem, som kunna kallas till Statsråd. Grundlagen föreskrifver, att Konungen till detia skall kaila och utnämna kunnige, erfarne, redlige (neml. i statssaker, ty om kunnigheten etc. i en militärexercis o. s. v. är i Grundlagen alls icke fråga), och allmänt aktade, infödde svenske frälseeller ofrälse män. Tre qvalifikationer, så vidt omfattande, som de här uppräknade, skulle synts mången göra alldeles tillfyllest, och likväl tillägger grundlagen ännu den fjerde, allmänt aktade; meningen dermed är ock uppenbar: Konungen måste till Statsråd utnämna sådane män, som äga den allmänna aktning, alt man allmänt önskar få dem till Statsråd. Hade grundlagen ej velat säga detta, så hade hon antingen uteslutit den sista qvalifikationen, eller ock, för att undvika pleonasm, satt det tillfyllestgörande epitetet allmänt kände, hvilket äfven innefattat allmänt aktade, för alla dem, som äga de tre först uppräknade egenskaperne. Och huru vill man begära, att folket skall såsom politisk person aallmänt aktav dem, hvilkas politiska grundsatser det icke ens känner, och som, ehuru de veta med sig denna brist, ändock, till trotts af Grundlagens ord och mening, klifva upp på taburetterne. Dessutom, då man träder till dessa, för alt, vare sig ock med den största varsamhet, vidmakthålla systemet, kan det icke länge dröja inan öronen sticka fram under den färglösa bud man pådragit; då blir man ändtligen till sina politiska grundsatser känd, men lika säkert callmänt icke aktad,. En konselj af halft om halft är redan försökt och misslyckad; den måste så mycket säkrare misslyckas hädanefter. Folkets ombud har baft ett tillfälle att öka sin erfarenhet, och man bör boppas, att detta skärper dess förmåga att bedöma de hybrida konseljerna. Icke nog att en sådan måste frambringa samma vacklande som systemet sjelf; den skulle äfven, i ersättning för de s. k, koncessionerna, utvidga allenastyrelsens tendenser, och så till vida blifva svårare för representationen att rätt behandla, som den genom nyssnämnde s. k. koncessioner kunde smickra och gynna vissa korporationsintressen, samt i allmänhet genom sin dubbelhet slingra sig undan de konstitutionella anspråken. Men just den omständigheten, att folket och representationen genomskådar den afsigt, som skulle ligga till grund för utnämnande af en färglös eller halft om halft sammansatt konselj, skall äfven tillintetgöra denna afsigt, i det att den på förhand stämmer opinionen mot hvarje populär personlighet, som ville låna sig åt denna afsigt, och tjena till bete på kammarillans krok. Sjelfva nödvändigheten, att förskaffa sig ett sådant bete, innefattar en ny våda för majoritetens sak, emedan derigenom flera af dess betrodde män konsumeras utan nytta, hvarför man ock icke nog kan afsåda hvar och en, som är föremål för allmänna förtroendet, att icke låta förleda sig att ingå i en plan, hvarigenom det skulle förstöras, och det äfven för framtiden. Ehvad således systemet framträder öppet eller hemligen, äro dess utsigter lika stängda. Det återstår då att se, om ulsigterna för en nationel ministere äro så mörka, att en sådan icke vore af lika stort intresse för konurgen som för folket. memo —— ses RÄTTEGÅNGSOCH FOLISSAKEB. — Såsom ett bevis på polisbetjeningens verksamhet torde kunna nämnas, stt sist). Lördeg i PoI oss 8 LA mm Er maEsqKH