Aftonbladet – 8 augusti 1840, sida 3

faren sjelf nödgas tvärtom erkänna deras ber mödande att förekomma vidare olyckor. Har yttrar sig härom (s. 38, I:a delen) på sätt som följer: Tilläggas bör den förbindelse, hufvudstadens cinvånare, och med dem fäderneslandet, äga til utgilvarne af de afriay blad, hvilka efter förasta massakren något nedstämde tonen och cicke göto olja i elden. Må de tänkande bland cbufvudstadens invånanare sjelfva svara, huruviada de ej, sedan stenkastringarne och de nattliga uppträdena voro organiserade, lefde till anågon del på dessa publicisters nåd, hvad gaatufrid och hemfrid angick. Så visade sig samfundsordningens och pressens inbördes ställaning, sistlidne sommar., Och likväl bioner man ej omvända mer än ett balft dussin blad ytterligarei Upplösnings-författarens bok, innan han (s. 54) träder fram med den försäkran, att ett blad i hufvudstaden genast satte opp röda mössan, så snart det fick vädra dlod.n Är det konseqvensen med det föregående eller det kannibaliskt hyggliga i sjelfva språket, som i denna fras bör mest beundras? Vidare. De för femton år sedan tryckta cHemliga handlingar, börande till Gustaf III:s bistoria,, utgålfvos, som bekant är, af en man, som numera befinner sig bland absolutismens koryfeer. Hans fordna arbete räknas, det oaktadt, närvarande publicitet till last; med hvad rättvisa behöfver ej anmärkas, när man erinrar sig bokens utgifningstid. För öfrigt instämma vi gerna i Upplösningsförfattarens tanka, att detta arbete kan anses som ett af Svenska pressens betänkligaste cjärtecken; men icke af samma skäl som Upplösnings-författaren, eller derföre att den ayttrade sig på ett sätt om Ko,nungameajestätet och regentens personlighet, chvarvid man hos oss ej var vanp, ulan för det att den aldrig blifvit vederlagd. Vidare. I sammanhang med åtskilliga utfall emot nuvarande publicitetsorganer yttrar Upplösningsförfattaren: Allmänna opinionens orugan sade, att Svenska folket visade sin avärdigchety då Riksmarskalk Fersen mördades af pöcbeln,. Det är likväl bekant, att detta skedde för nära 30 år sedan, och att nyssnämnde tidnings itgilvare nu, om vi ej misstagit oss, i nära 25 år varit en ibland kamarillans lifegne. (Forts. följer.)