Aftonbladet – 8 augusti 1840, sida 3

med det förra chroniskt inrotade lidandet, och snart, i jemnförelse med träldemen: det ena och andra af orsak, att anarki är ett ännu mer onaturligt samhbällsondt än despotism, och derföre ej kan räcka lika länge. Titeln på den bok, hvari detta historiska rön åberopas och några bland de uttryck, hvarmed det omförmiäles, uttages nu af Upplösnings-författaren, utrustas med citationstecken och framställas isolerade, såsom reformvännernas egentliga ord och lösen. För så vidt dessa reformvänner äfven äro publicister, förklaras de hafva cöppet tagit till anspråk crevolution och republik,, hvariifrån anarkiens alla fasor visat sig oskiljakliga, Detta så kallade anspråk, i förening med anmärkningen om anarkiens jemnförelsevis korta varaktighet, upprepas så ofta och med så mycken assurance, alt den ovarsamme läsaren svårligen kan föreställa sig annat, än alt det som reformernas vänner hos oss önska, är icke lagliga förbältringar, till förekommande af revolutioner, utan i sjelfva verket ur evolution och republik,, samt, såsom medel dertill, xen liten tids anarki som lätt botar sig sjelf.n Vidare. Till det konstitutionella sambhällsskicket hör ovilkorligen,. att representationens öfverläggningar äro fria; och för att från dem aflägsma till och med hvarje sken af tvång, stadga de flesta grundlagar uttryckligen, att representationen hvarken kan öfverlägga eiler besluta i närvaro af någon väpnad styrka, eller af regenten. I absolutismens intresse vore det likväl af vigt, att kunna väcka förakt eller afsteg för detta så allmänt insedda och erkända grundvilkor för all konstitutione!l samhällsordning; och härti!l kan återigen begagnas den vanliga metoden att åberopa missbruken af detsamma under någon anarkisk period. Hvilken utväg väljer nu Upplösnings-författaren? Jo, sedan han efter Franska terrorismens annaler berättat huru en mängd deputerade, hvaribland flera män af allmänt erkänd rättskaffenhet, men tillbörande minoriteten, blefvo af den Jakobinska majoriteten dels anklagade såsom afäderneslandets förrädare,, dels kastade i fängelse på blotta misstankan att ej vara arena Jakobiner,, så tillägger han, såsom slutsats, följande parenthes, på serskild rad för bättre minnes skull: (Prof af den afria diskussion, bland cFolkets representanterp)n. Det vill, med andra ord, säga, att när ett Folk blir verkligen representeradt och dess representanters öfverläggningar få vara fria, som de böra, så äfventyrar en del ibland dessa representanter att af en annan del fängslas och auklagas på lif och död. Den oafvisliga slutföljden af detta resultat är åter, att de talare och författare, som hos oss påyrka en verklig och fri folkrepresentation, åsyfta införandet af en sambhällsförvirring, der ingen är säker hvarken om lif eller personlig. frihet. Vidare, När en Svensk författare, i öfverensstämmelse med historisk sanning, erinrat, att en sednare tid äfven besitter en nyare erfa-l. renhet i statsläran, och att efter gamla missbruks afskaffande plägar följa en ny sakernas ordning, med hviiken de garla missbrukens räntelagare naturligtvis befinras obelåtna, så är Upplösnings-författaren åter tillhands med skräckscener från den Jakobinska tiden, för att afskräma från allt åberopande af slika rön ur häfderna. Sålunda berättar han att, jakobinerve läto mörde fångar, och tillägger omedelbart derefter, samt på vanligt sätt i parentes: (cNy sakernas ordningv). Vid omförmälandet af jakobincbefen Dantons loftal öfver dessa mord tillägges, i en annan parentes: (aNy erfarenhet i Statsläranr). Efter uppgiften, att mer än 30,000 personer häktades till följd af revolutionslagen emot misstänkta, upprepas åter: (nNy erfarenhet i Statsläranr). Mord på fångar skulle således tillhöra den nya sakernas ordning, som foiken kunra hoppas genom sambhällsförbättringar: loftal öfver sådana mord och tusentals medborgares häktande på blotta misstankar skulle vara den nya erfarenhet i Statsläran, som vitsordade förbättringarnes nytta. Vidare: Upplösningsförfattaren har anslagit fiera tryckta ark till en sammanställning af jakobinismens bödelsbragderi Frankrike med den såkallade rabulismens glasmästrareidrotter härstädes, och af den röda terroristmössan i Paris 1793 med de korta kapporna och cigarrerna i Stockholm 4838, För att inbilla sina läsare, att denna jemförelse är fulikomligen i sin ordning, antyder han, alt äfven bärstädes röjde sig en lystnad efter blod. Men om han har rätt, att en sådan lystnad verkligen förråddes här 4838, så frågas billigt: inom hvilken samhällsregion röjdes den? .. Stockholms invånare halva egt ett bedröfligt tillfälle att besvara denna fråga genast, efter deras sinnens omedelbara intyg, och domaremakten sedermera, i grund af beedigade vittnesmål, KonstitutionsUtskottet har efteråt yttrat sig om 1838 års bändelser, ganska oförställdt. Månne det härvid blifvit antydt ens på det mest aflägsna wie At milk lhasoformAa Yara Llland dam cam — --—HH -Is AA VA mMYO MM M Fm : MA FR ÖO AR At KA DA a IA mt FA JA —