Aftonbladet – 8 augusti 1840, sida 2

PYCKCEL Imncfa dJOrtjenstiullt OC Opariiskt, da samme författare fört prohibitivintressets talan i en mängd andra frågor. ostar HVAD BETYDER RÄTTELIGEN 57 8 REGE: RINGSFORMEN, OCH HVAD INNEBÄR SVENSEA FOLKETS URGAMLA RÄTT ATT SIG BESKATTA? (Forts. från gårdagsbl.) Man synes vilja antasa 4809 såsom ett normal-år för skatterna, nemligen dem som ej till beloppet öka sig — ty dem som öka sig är man visst icke angelägen att reducera till 4809 års belopp. — Man måtte väl dock erkänna att statsutskylder endast äro ett nödvändigt ondt alt de måste stiga högst då nöden är för dörren, då samhället befioner sig i en vådlig och olycklig ställning. Skulle nu vir ställning icke vara förbättrad sedan 4809 och således någon lindring i de bördor som hårdast trycka folket kunna medgifvas nu, ehuru det ej kunde det då; så hvad är det vi då i några och 20 års tid skrutit öfver! Man torde invända: det påstås icke att alla utlagor, som 4809 voro vanliga, skola till evärdelig tid fortfara, utan endast att man skall begära Konungens samtycke, om man vill afskaffa någon af dem. Men hvar slår nu det föreskrifvet? Svar: Det står väl ingenstädes föreskrifvet, men om Rikets Ständer, Konuregen oåtspord, få indraga någon ordinarie inkomst, så torde de i sin yrsel snart plocka undan den ena efter den andra och slutligen lemna staten utan inkomster och alldeles redlös. Principen är högst farlig; Rikets Ständer finge en alltför vådlig makt om den blefve gällande., Nå väl! Hafva Rikets Ständer aldrig tillförene haft en sådan makt? Huru var det under den så kallade frihetstiden? Har väl bland alla klagomål öfver deras maktmissbruk under denna tid något klagomål försports att de indrogo statens inkomster och derigenom gjorde den redlös? Nej. Allt sedan 4809 hafva Rikets Ständer haft en obestridd makt att förordna öfver bevillningen och de inkomstartiklar, som dertill räknas enligt 60 R. F. Huru skulle staten befinna sig om de undanbölle honom dessa? De hafva ju således, äfven om de ej få indraga någon ordinarie inkomst, ändå makt att göra staten redlös, i det närmaste åtminstone; detta lär svårligen kunna nekas. Men huru hafva de gjort? Hafva de icke hvarenda Riksdag anslagit någon half eller hel million mer åt staten än vid den föregående? Och ändå menar man att de skola göra staten redlös blott de få makt dertill! Men ponera att de ej ega någon rättighet att indraga en ordinarie statsinkomst; kan någon bestrida dem rättigheten alt förordna huru statsinkomsterna skola användas och anslåserskilda summer till serskilda ändamål samt att Konungen är förbunden att rätta sig efter deras förordnande i denna del? Lagen säger detta så tydligt och klart, att det ej lär kunna bestridas. När så är, så ega de ju rättighet, att af de influtna statsmedlen godtgöra de skattdragande för en utskyld som de anse icke böra utgå, ehuru de ej bafva makt att indraga den; de kunna låta till dem återbetala hvad de härutinnan utgifvit, hvartill tjenar då oförkränkbarheten af en Oordinarie statsinkomst, som man så ifrigt förfäktar? Man vill hafva Svenska folket stäldt under förmynderskap; men det går ej så lätt, så länge lagarne respekteras, och att de respekteras, det torde vara fullt ut så mycket i deras intresse som yrka förmynderskapet, som deras hvilka protestera deremot. Hvad bjuder då lagen i afseende på statsmedlen? Jo, den bjuder att de icke allenast skola enligt Rikets Ständers anvisning användas, utan ock att man skall för folkets ombud redogöra för detta användande och är ansvarig om man afvikit från de föreskrifter, det gencm sina ombud meddelat. Är det en omyndig sådana föreskrifter gälla? Är det en omyndigs anordningar, som så skola respekteras? Ja! Men vår ställning, huru precair blir icke den om vi skola bero af folket, och våra rättigheter, hvart taga de vägen, om de ordinarie statsinkomsterna skola bero på Rikets Ständer? Ja, jag förstår att detta är sjukan. Det är egna rättigheter och intressen man strider för under det man visar sig nitisk att vindicera kronans; ty det förhåller sig med kronan på visst sätt, som med guden Bel i Babel, åt hvilken man dagligen satte fram mat, den ban troddes förtära, men vid nogare efterforskande befanns det, att han icke varit alldeles ensam vid måltiden, man upptäckte fjät efter män, qvinnor och barn. Det var tempel-tjenarne med de siEE RNA SEC AE eleganta möbler, att bibehålla dem i godt stånd, rengöra