Aftonbladet – 8 augusti 1840, sida 1

van MIUSBRGLAN. MNRUNSRA CIUUTLLIBAS PHUMSL I Vista Ir gen annan skilnsd i det nya stodgandat angåsnd korrektionisters utagsnde till sjötjenst, emot ä!drs stadganda i samma bänsesnde, än en ökad lästhe att verkställa det; han insåg ej vådan deraf fö: kopvaserdi-ejömännen, samt yttrade sig cj försti chvad Utsko:tet menat med den anmärkte, obe lstämdhaten i ordslydelsen och det lidende, som I deraf skulle kunna uppkomma. — Det i 32 punkten anmärkta förhållandet med vägran åt: staden Söderköping att nedsätta sina vågoch stämpelpenningar, anser grefven, delas som en föijd dera! latt K. M. före grefvens tid i Statsrådet vägrat samma stad att nedsätta tolagen, under det balopp, som var bestämdt för tolagsafgifierne i Norrköping, dels såsom naturligt, att två nära hvarandra belägna stapelstäder hafva lika afgifter. I fråga om de punkter, hvari hans rådgifvare åtgärder tillika blifvit föremål för Riksrätt, ansåg Hr Grefven sig förmode, ast Ridd. och Ad. icke ville gå domearnes pröfning i förväg. 40 anm. punkten förklares utur nödvändigheterns synpunkt; skjutsoch traktamentsanslaget räck:e ej till; och pionierkorpsen borde sysselsättas med arbete. Kreditif-lyftningen för Waxholms befästende motiveras blott med föregifvandet, att Waxholms fästning befunnits (på en gång) i det skick, att det ej kunde försvara ioloppet, Oo. s. Vv. 43 och 47 punkten förklaras helt korrt, den förra med H. M. förutgångna befallning, att blott höra Handeissocieteterrna, ang. ansleg af Hand. och Sjöfarts-fonden, då K. M:t pröfvade nödigt; den endra dermed att stängningen af kanalen måste ske för fprängning, som icke kunde under segla: tionstidan förrättes. Anmärkningsn sngårnde 49 punkten besvarsr grefven på ett sätt, som vi snse oss Ordegrannt böra upptege. Hen säger nemliger: dcJag förbiser den sedoarg delen ef anmärk ningen. Utskottet har alltför litet utredt des förmente semmenhanget emellan landets ställning och de fridstörande upptlrådena i bufvudstaden (41838) för att jeg skuile våga inlåta mig i någon förklaring rörendo denra del. (?) Jag vill blott fåsta uop märkssmheten derpå, att det icke tillhör Statsrådet att pröfva Konungens i kommandomil fattads och i verket sitie besiut, och att således Stats: ådats tystnad icke får tydas, som hyarken gillande eller ogillande af Konuogens tankar. I acseende åter på utgifterne, så finnes jag hafva vid serskilda tillfällen tillstyrkt besluten om anvisandet af medel till betäckande af kostnaderne för truppernes uadeshållende, m. m. Såsom frånvarande, då oordniogarne egentligen kunde anses bafva tegit sin börjar, kunde jag icke bedömma fö kållsndet då; men de fortforo efter min återkomst till hufvud steden och, ezuru de för mitt omdörae fcke syntes vara sf den betinkligaste art, ansåg jag dock lugpets återställande vara ef större vigt än att de: borde för besparing ef en icko särdeles betydlig utgif:,i vidsträcktare mon än som redan cgt rum, äfventyras. Jeg tusde icke åtaga sig enevsret för rågon uraktlåtenhet i detta hänseende, då jag icke kunde arsvera derför, att det redan ådagalegda föraktet för lag och ordning skulle, genom närvaron af blott den vanliga gernisontn och dem silför ringa polispersonalen, hindras att öfvergå till ännu vådligare utbrott af öfverdåd och våldsamhet. Anmärkningarne angående ö1:sta punkten om Statstidningsn, och 52:dra angående Kongl. theatern, besvarar Hr Grefven blott evsasivt; men förnekar, hvad den 57:e punktan beträffsr, allt medvetendo af kabinetts-kassans skuld, samt tror StatsRådet icke skyldigt att taga netis om denna katrea, hvers förvaltning Grefven anser icke bero af Kgl. Mej:ts beslut i StatsRådet. Hvad 58:s punktin beträffar, försvarar Grefven sig med det Iibondocani, som systemet utvscklat, slitsedan de män, som kände ceh erkände våra grundlegars anda, sådana, som en von Esxsen, en Puke, en von Platen, en Adlerbeth, en Lsgerbrivg, m. fl., redan för 235 till 30 år sedan afgingo, så snart de sågo det vedervärdiga skådespelet af ett blott för syns skull rådgifvande råd. Hr Grefve Hård förklerar sig på följande sätt, i afseende på den verkliga skymf, Stat: Rådet fördrog, att sitta i deras Konungs Råd tillsamman med en person, som de sjelfve förklarade icke böra der integes: Denna anmärkning synes åsyfte, att Konungens Rådgifvare, då K. M. fettade ett, emot deras mening stridande, beslut, bort nedlägga deras embeten. Då likväl Regeringsformen i 9 inskränkt StatsRådens pligt till stt yttra cch förklara sina menirgar, semt att, de: Konungers beslut voro uppenberligen stridande emot Reg.-formen eller Rikets allmänna lag, deremot göra kraftiga föreställningar, men icke på något ställe omförmäler embetets nedläggande såsom pligt för någon ennan, än den föredragande, då ban finner sig böra vägra kontreasignation, tkulle en sådån åtgärd af en blott rådgifvande ledamot af StatsRådet icke stå tillsammans med en riktig uppfattning af vår grundlegs anda (Det är detta begrepp om rådgifvare-kaliet, som antydsr den esprit de corps, hvilken inrotat sig i Rådkammaren, och som bevisar till hved grad ärekänslan hos våra arma ristokrater sjunkit.) Angående det i 59:2 punkien nmärkta återköpet ef gevär år 4838, förmoder Grefven, ett KonsiitutionsUiskottets ledemöter sf gen erfarenhet vete, att, der protokoll vid en öfverläggning föres, detsamma icke fullständigt upp ager hvarje yttrande, som fälles, och Utskottet, soma i dess betänkande förutsatt hvarjehanda, som protokollersa icke innehålla, skullo väl ock här kunnet förutsälte, att K. M:ts beslut icke tillkom utan en föregående diskussion, ehuru Rådgifvarne, iom redan förklarat deris mening, i afseende på den egentliga frågar, och funno K. M:ts beslut icke uppenberligen strida emot Reg.-formen eller Rikets slilmänna leg, trodde sig här kunna isakttaga den srannlagenhet (?) att icke i protokollet införa en mening, som skulle innefattat ett ogillande ef K. M:ts tillkännagifoa tanka och böslut. Grefven söker slutligen visa, att Konst. Utskottets anmärkning i 60:e punkten är obefogad; och säger, patt Rådgifvernes afstyrkande i de frågor,!: poem AES RAA RTR NAR FITTA STT ATT LTTE TAPETSERA RR R——R— Am nmAA AA