Aftonbladet – 8 augusti 1840, sida 1

i slut. Då han sålunda tillät sig ense betänkande I Ji sitt uppställarde, icke öfverensstämma med grund lagens andemening eller ordalydelse, ville ben n I gifva skäl för sig och öfvergå till bevisningen. ) Utskottet lade rådgifvarne till last det tillstyr I kande, med anledning hvaraf Konungen den 4 Ja I nuari 14836 gifvit sitt nådiga bifall till en uppai! l ven underdånig hemställan af nya Lsgkommitteen med förklarande, att den var väl grundad. För hållandet dermed hade varit sådant, att sedan R kets Ständer i underdånighet begärt, det Kommit ten skulle, i sitt arbete, icke allenast utmärka så. dance, i 4734 års lagbok befintlige föreskrifter, sor förra Lagkommittten ansett vara af ekonomisk be. skaffenhet, och derföre utur lagförslaget uteslutit utan äfven uppgifva förslag till stadgande i samm ämne, tjenlige att, om så nödigt ansåges, i de för ras ställe, i lagförslaget införas; och Kongl. Msj jemväl anbofailt nya Lagkommitteen, att verkställt hvad Siänderra begärt, hade Kommittten mött samma bsatänklighet, gom föranlect förra Kommit tens förfarande, nämligen att 1809 ärs regeringsform tillägger Konungen enssmt den ekonomisk: lagstiftningen. Att i 1734 års lagbok ekonomiska lagbud voro intagne, egde sin grund deri, att den tiden var den ekenomiska lagstiftnirgen Konung och Stinder gementamt tillhörig; men då förhållandet, efier 4809, icke mera är sdåant, och Kommitterade voro piigtige att antaga, det Ständerna, i deras förrborörda begäran, icke afsågo et tillfälle att intränga på den ardra stetsmaktens legstiftningsområde; så hade Kommitte:n hemställt denna betänklighet till Korg!. Msj::s sfarörande, och anfört, i sin underdåniga skrifvelse, äfven andra understödjande skäl, kbvilka voro de ende i anmärkningen framställde. Hade Kommitteers, utan allt tvifvel, i Statsrådets protokoil omförmälte, hufvudsakliga skäl fått ett rum i anmärknin: gen, så hade rädgifvarnes tilistyrkande icke gera kunnat klandras, så vidt dem otvifvelekiigt ålåg, att också vårda grundlsgens fördelving af legstif tande makten, men derigcBem att just denna omständighet, som irnpebar frågans rätta karoktei stik, blifvit uielemned, lät det göra sig, att fram ställa förhållandet såsom föremål! för lsglig ankla golse. Do fleste punkter ådagalade ofullständighet i upplysning, men synnerligon de sub N:ris 2, 3, 5, 8, 9 och 40. I dessa punkter voro väl fecia upp gifce, till en del åtföljde af frågornes historik, men ingen enda af dem upplyste skälen för rådslagen, eller bvaiuti rtådgifvarnes utderlåina pligt egentligen borde anses bestå. Kunde slutiigen ej underlåta uppkalla Ståndets uppmärksamhet på den brist af rättvisa och grannlagenhet, Utsko:tet ådagalagt derigenom, att i punkterne 3, 38, 47, 48, 52 och 70 stmma ämnen voro framställde till Ständernes opinionsdom, hvil ka voro i företa afdelaingen hänvirade till Riks rätts afgörande. Grundlagen gef icke anledning eller rättighet till en sådan dubbel ensvarighets påföljd, stridande emot all rättsprincip. Fritog gerna Utskottet från ell beräkning, awt, på sådan: sätt, genom Ständernas föregående omdömen, och popularitetens makt, inverka på Riksrättens beslut, men trodde, att sktningen för båda dessa myndigheter varit bättre iskttegen, om allt tillfälle för skiljoktigbet dem emellan varit besparadt. Alt för ett så ofullständigt, så ensidigt betänkande begära bifell, vore sannerligen djerft, ty dei vore att begära ett förtroende, så blindt, art, så vidt han förstod, ingen Riksdagsman, med känsla för sin pligt, att, i sin dom, iakttega rättvisa, kunde deruppå ingå. (Forts. följer.) n— s ost————EEE BORGARESTÅNDET. Vi nämrde i Onsdagsbladet med rågra ord utgången ef diskussionen i Boargeraståndet om Tullbevillningen. I denna frågs, som, då Kongl. Maj:ts skrifvelse med Her Kommitterades förslag första gången remitterades till Utskottet, väckte en ganska lång debstt, bafya ru åter nästen samtelige ledamöterne af Ståndet yttrat sig, i mer elle mindre långa skriftliga evförsnden. De som för I nämligast förfäktat ett friare handelssystem, vorci Hrr Petre, Morsing, Bagge, Brinck, Halling, He gardt, Hjort, Noren, Warn, Billberg, Ekholm, Kjellberg, Brunius, Elfbrinck, Focnander, Widberg, liammar, Wallcy, Wallen, Jacobi; för förbuden: bibobålisnde i s!lmänhet tslade deremot Her Lagergren, Helsingius, Grapengiesser. Winge, Arn berg, Gezelius, Pouselt, Limnelius, Örström, Westman, Westlinger, Rydin och Pettersson. Utförselsförbudeis borttsgande å teckje:n utgjorde liksom en särskild fråga, hvilken med värma omfattades af Hrr Bruksegare inom Ståndet, hvilka rästen samt och synnerligen yttrade sig häremot. (H: Petre medgaf dock, såsom förut är nämndt, att tackjsr net måtte till utförsel tillåtas emot en tull af 100 orocent, och Hr Wedberg snsåg till och med 33 !; orocent utgöra tiliräckligt skydd.) Hr de Mare må ade uti ett långt och väl författadt anförande med ifliga färger följderna af förbudets borttagande i tångjerestillverkningens och jernförädlisgens unlergåag. Som protokollet ofördröjligen blifver juteradt, blifva vi snart i tillfälle eti lemna en uiörligare redogörelse för denca diskussion, STOCKHOLM den 8 Aug. HEMLIGA UTSKOTTET. Vi omnämnde i gårdagsbladet utgången a Borgareståndets val till ledamöter i det a! Kongl. Maj:t äskade Hemliga Utskottet, nämlisen Her Petre, Wern och Schartau. Från Aleln hafva i går afton blifvit af dess elektorer atsedde Grefve Horn, Baron Tersmeden och Tr nan Trasl aoach i Bondeståndet Pikecdaoce