loregacnace. mMcn meda en VerKlg lOorvaclnug halva vi nu af Frejas Tisdags-nummer funnit, att icke allenast de af oss uppgifna punkterna lemnats totalt obesvarade, ehuru klart och oförtydbart de voro framställda, och att Red. af Freja således hvarken ansett sitt eget löfte eller den till dess hederskänsla ställda uppmaningen medföra någon förbindelse. Den har äfven ökat det klandervärda i sitt förfarande med tvenne nya uppgifter om yttranden af Aftonbladet, hvilka vi härmed bestrida såsom lika sanningslösa, och som, ehvad mer eller mindre vigt de i sig sjelfve kunde äga, måste bära ett dåligt vitinesbörd mot delatören om de icke kunna bevisas, utan finnas ytterligare sammandiktade såsom ett medel för Freja, att på en gång sjelf undansmyga sig en äskad redovisning och erhålla underlag till fortsatta beskyllningar mot en annan, om ingenting mindre än förrådandet af fäderneslandets och folkets intressen i en af de vigtigaste tidsperioder. Sådana uppgifter äro, i sistnämnda nummer, att Gottlands öfverlemnande till Engelsmännen, vore ett mål, för hvilket Aftonbladet arbetat så ifrigt; (verba formalia äro: — — fastän, som det tycktes, just för Aftonblads-relationernas skull, och som en garanti för deras fortfarande, Grefve P. ,utnämnt sin byrå-chef, och änskönt de Engelska Tegelviks-idterna, med Gottlands öfverlemnande till Engelsmännen och alla våra hamnars öppnande för deras manufaktur-varor — ett amål, för hvilket Aftonbladet arbetat så ifrigt — nu tycktes säkra om sin fuilbordan — ), samt yttrar i en uppsats om den närvarande ministerens uppkomst: Och huru bestormades ej de oefrälse Stånden med öfvertalning, att svart voatera grundlagsförändringen och ej uppskjuta adenna reform, på hvilken, såsom det då hette, chela rikets öde och framtid hvilade, och som cej tälte ringaste uppskof. Aftonbladet uppamanade derom hvarje dag,. Hvad den förra insinuationen beträffar, så kan det väl icke förmenas hvilken galning som helst, att af ett förord för mnederlagsrätt åt Slitö hamn draga slutsatsen om :en afsigt att lemna ön Gottland i Engelsmännens händer. Det vittnar dock om en bestämd mala fides och oredlighet att säga, utt då sadusas vär tt mål, för hvilket Aftonbladet ifrist arbetat, emedan en så infam insinuation svårligen kan förutsättas, utan att någon annan grund dertill skulle finnas, än tillstyrkandet af en begäran, i hvars uppfyllande Gottlands innevånare sjelfve se ett medel till höjande af öns välstånd. Vore detta ensamt) detsamma som att carbeta ifrigt för Gottlands öfverlemnande till Engelsmännen,, så voro ju öns anseddaste innevånare samtoch synnerligen förrädare mot fäderneslandet. Vi behölve väl knappt fästa uppmärksamheten derpå, att man med en sådan lösaktighet i sina slutsatser, lika väl och med ännu mera skäl kunde föregifva, att Frejas redaktör vore köpt af Ryssland, då han emot invånarnes önskan ifrigt söktj motarbeta den begärda nederlagsrätten vid Slitö derföre, att dess beviljande strider mot Ryska intresset; men en så ovärdig tanka hafva vi dock ej tillåtit oss framställa. I afseende på den andra punkten, då Freja säger, att Aftonbladet hvarje dag påminde om afgörandet af frågan om departementalstyrelsen, och då denna uppgift framställes på ett sätt, som skulle vi instämt i den tankan, att chela rikets öde och framtid) hvilade på ett sådant auotagande, d. v. s. att vi skulle ansett denna reform såsom den hufvudsakligaste af dem, bvilka vid denna riksdag kunde komma i fråga, så bör detju åtminstone icke vara omöjligt, att ur vårt blad framdraga två å tre eller åtminstone ett ställe, till bevis på hvad som säges varit yttradt hvarje dag. Vi nödgas annars anmoda Frejas Red., så vidt den ännu bar någon sänsla för grannlagenhetens fordringar, att äfven återkalla denna osanning. Freja bör utan tvifvel finna, att dessa eriningar på intet vis åsyfta att minska rättigheen till de mest oinskränkta omdömen, utan enlast att, om de fakta hvarpå omdömena grundat ig, äro uppdiktade, och en erinran derom sker, le då må återkallas. Det är en pligt som bör sälla, icke mindre inom pressen, än i det bor,erliga lifvet, och skälet är, att öfver en perons omdöme är det allmänna förnuftet hos anIra en tillräcklig öfverdomare, men emot lögen finnes intet annat värn än sanningens framragande i dagsljuset. På grund af allt detta uppfordre vi ännu en ång Freya och hoppas att den icke längre blir löf derför, att förklara, det den misstagit sig i le insinuationer mot Aftonbladet, för hvilka den beropat de ifrågavarande diktade uppgifterna. i äre i sådan händelse ännu villige att gå så ångt som möjligt, och ännu anse dem hafva ommit af förseende, helst vi ganska väl känne, vem det är som som stått bakom, och inblåst lt detta i redaktören, och begagnat hans min) Vi erinre här om den i förra Thorsdagsbladet lemnade upplysning, hurusom Freja sieif gilvit åt ett par af den nya ministeörens leOA ve rr RR LA a rn