Aftonbladet – 5 augusti 1840, sida 4

TO Rv ee OT ära, och således bättre än någon annan vet hvad den kostar. Om det kommer sig af pöfverproduktion, eller deraf, att varan på sednare tiden lidit någon förändring till qvaliteten, tillkännagilves ej af Biet; men onekligt är priet billigare än någonsin. Vi tala icke om Gustaf Adolf den stores, eller Carl X:s ti-der, då Sveriges heder och ära knappt stod att lösa med allt folkets svett och blod och egendom, vi nämna blott den förhatliga partieller aristokrattiden, då den visserligen var fal och till godt pris, men ändock steg till millioner. Insatsen för denna dråpliga vinst kommer. att tillfalla ministerstaten, och det är egentligen till Rikets Ständer, Svenska Biet ställer ofvan anförde uppmaningsord, på det de skola afslå StatsUtskottets tillstyrkan att indraga 400,000 Räår å det dryga anslaget till diplo matiska korpsen. I denna korps händer — må Ständerne vara derom öfvertygade — hvila Sveriges heder och ära lika trygga, som Sveriges sjelfständighet i hufvudet på den store naturbeherrskaren,, som uppträder i Sveriges sista strido. Men att få fram dem ur besagde händer är en alkemistisk operation, som, lik alla dylika, måste börjas med pengar i förskott. Få våra diplomater 100,000 Rdr Rgs, utöfver hvad StatsUtskoitet tillstyrkt, så göra de sina hokus pokus, och låta Sveriges heder och ära framkrypa ur deras protokoiler, tvagne, pyntade och mustascherade, likasom Hr Heesbee låter den holländska grenadieren ulkrypa ur ögget. Vi hoppas att Prestetåndet är nyfiket att se denna operation, och skaffa sig någon andel i vinsten, för folkets pengar. Hvad Riddarhuset angår, så lärer ingen tvifla, att dess invånare, beldre lemna huset taklöst, än landet snart sagdi, ärelöst. Om Bönderne och Borgarne är icke värdt att tala; de fattade redan i Lördags det grymma beslutet att bifalla hvad StatsUtskottet tillstyrkt, och äro således redan förfallne under Svenska Biets förtappelsedom, såsom mntrångbröstade, — en representants bröst måste nemligen rymma en börs, och icke blott ett hjerta — föga känsliga för Sveriges aktning, O. s. Vv., med ett ord, de hafva verkligen salt Sveriges heder och ära på spel, och det ankommer på det Högvördiga Ståndet, om de stå att åter vinna, och sedan på Förstärkta Statsj Utskottet. Skulle någre betvifla, att ministerstaten verkd igen kan uträtta hvad Svenska Biet utlofvar foch att den förespegiade vinsten för 200,000 Rdr Rys verkligen utfaller, så möta vi honom med besagde Bis egen försäkran, så lydande: Den Europeiska stat, som icke representeras af ministrar, utan af charges daffaires, är icke längre bland dem som anses något betyda; man fräster vid densamma ingen vigt, — hu! Ilärfvid måste allmänheten nödvändigt begripa och dantaga 4:o att uttrycket: betyda något, är precist ett och detsamma som uttrycket anses betyda något, d. v. s. att namnet är detsamma som saken, och 9:o att utan de 200,000 Riksdalerna Rgs kan Sverige icke hålla ministrar, utan blott charges daffaires. På sanningen af det förra har man ju tydliga exempel f dagligen ur enskilda lifvet, uti alla dem, sor Hletva öfver sina tillgåugar och en tid anses Jbetyda något, ehuru de egentligen betyda iniStet; men ett annat exempel ur det offcotlige torde vara än mera talande. Om t ex. Dan marks regering, som i detta ögonblick, med sins ä ministrar och sitt granna hofceremoniel, torde shatva svårt nog att finna kredit för att öks sin statsskuld med några millioner, skulle fi ädet infallet att, till besparing af statsu!gifterna i bland annat låta sina diplomatiska förhållander hädanefter besörjas af charpås daffaires i ställe iför ministrar, är väl någon nog enfaldig föl fatt på allvar tro, det sådant skulle minska va ire sig Danmarks penningekredit hos det Roth fschildska huset eller hvad de andra bankierer ina heta, i fall frågan blefve om ett lån, elle: lärespekten för sjelfva landet och dess regering anseende, blott derföre att den så mycket son möjligt rättade munnen efter matsäcken. Hvad åter angår den andra omständigheten eller att utan de äskade 400,000 Rdr Ras ing ministrar, utan blott charges daffaires kunn hållas, så är väl detta egentligen ett skrämskott ty ministerkassan blir i alla fall rik nog, fö att ändock kunna hafva litet till öfvers, om skulder räknas. Men en minister, säger man är ingen minister, om han ej kan förstöra pen gar; många val till dessa poster, och en sto del af pepiniern för vår diplomatiska korps ä egnad att öfvertyga, det diplomatien ligger, ick i mannens hufvud, utan i bans chatull; de lär supgerna, dincerna, livreet och ekipaget som egentligen utgöra ministern, liksom mini stern utgör landets heder och äran. Det lanc som ej består sig sådant, anses icke något be fätyda; man fäster vid detsamma ingen vigt 4 Detta eriorar oss om en viss man i en små stad, som vid ett högtidligt tillfälle öfverra skade sina grannar med en ståtlig illuminatior Grannarne, som, i parenthes sagdt, kände mar nens tillgångar, funno kostnaden något omot verad. De frågade derföre hvad ban tänkte p 4 a KZ TS FAR SR pe REON