flere exempel, som afskräcka från en sådan utväg. År 4807 upplöstes den Lyrlska Theatern och fö!jden blef en ärlig pensionsstat af 46,000 Rdr för de sujater, som ej kuude eller ville recugageras vid den qvarbliifaa dramatiska theaterp. Ar 41818, då det tvååriga anslag af 30,500 Rdr om året, som kongl. theatern erhållit, upphörde, och denna inrättnings totala upplösning blef deraf en oundviklig följd, nödgades dess dävarande snillrike och verksamme chef föreslå en annan utväg iafeig: att förekomma de förluster för theaterns personal, som i trots af lagligen gällande kontrakter skulle träffa dor, och den saknad för publiken af en upphörd skådeplats, som skulle uppkomma, om ingen Thesier af större värde, d. Vv. 8. om intet surrogat för den upphörde i hufvudstaden förefunnes. Ena Thegter-entreprsnads uppgjordes då, och or firma af de mäst skicklige personer derför sammansattes af honom, för ati i möjligaste mårto gsraniera den framgång, byarom men ville göra sig förhoppning. Denna entreprenadförvalining trädde i verksamhet den 4 Juli samma år, och öppnade på vanlig tid med iågra enz2gorade sujetter af den fordne Kong!. Thoatern, Tal!scenen; men den Lyriska förmådde denna styrelse icke öppna. Öaskningarna hos puslikea för den Kongl. Theaterns återupprättande blefvo pu alimäsnns, högljudda och klagande och Kongl. Ma:jt en-l. slog då en summa af egen handkassa, hvilken, i försning med ett anslag af H. K. H. Thronföljaren, skulle beredg Kongl. Theaterns återupprättande. Jag, som nu har den ären i minnet åierkalla dessa förkällanden, såzom argumenter i mitt resonzaement, blef då kaliad och, jag kuade säga, förbindligs öfvertaiad, ast utföra Theaateros återupprättande och styra den i egenskap af Chef. G3nom Korvgl. Maj:is gjorda uppoffring och flera vidtagne ekonomiskt verkande åtgärder, öppnades cå och bibehöllos i verksamhet begge scenerna, försvundne undervisningsanstalter upprättades och varande contracter åtnjöto laglig hbelgd. Kongl. Thesatern har ock sedermera fortgått, till det mesia under vanskliga skiften, men deck från 1823 med betydligen ökad: understöd af Korg! Maj:t. Då under en sednare tid fråga uppkom att reglera Theaterns under denna tid tillkomna, u:an tvifvel betydiiga skuld, visade den i sådent afseende nedsatta kommitte å ena sidan möjligheten ait liqvidera denna skuld medelst Theaterns upplösning, och å den andra de stora kostnader och förluster för enskilde och menliga verkningar så i afssende på konsten, som i afseende på uppoffringen af publikens billiga förvästan om bibehållandet af en större skådeplats, som skulle följa af den Kongl. Theaterns uppbörarde. Då upprättades i enlighet med Kongl. Maj:ts derom afgifne befallning ett förslag till Thaterns reorganisation, samt en plan att genom successiv amortering komma till skuldernas godtgörarde, hvarvid Theaterns, genom den nya organisationens grunder och vilkor möjligegjorda blifvande öfverskott skuile såsom en åtminstone indirekt tillaång kunna äfven snvändas. Kongl. Maj:t giliade deana plan och beslöt, i anledning deraf, a:t de reden sedan längre tid existerande af föregående Ständer oanmärkte Jemnads anvisningar på extra utgiftsmedlen, skulla för detta ändamål till ena viss bestämd tid fortfarande utgå. Denna del af fiågan är föremål för Riksrätts bedömmande och man får då se, buruvida ett uttryck eller sg, k. förbehåll i en af Rikets Ständers för ett specialt fall afgifen skrifvelse, kan öga kraft och verkan framför en 30 år gällande med grund lagen öfverensstämmande statsroglering. Under så beskaffade förhållenden, som de här framställde, och med säkra beräkningar, som visade,l att Theaterns upplösning för en längre tid åtminstone föranledde till sörre utgifter än dess bibshållande, och med de varniogar emot en slik åtgärd, som) erfarenheton lemnade, var det i sanning betänkligt att densamma tillstyrka, ehuru medgifras bör, att Kongl. Theatorna upphörande och drömmen om ett I surrogat i en enskild enireprenad-iheater, hade beredt Konungens Rådgilvare måhända befrielse ifrån både 406 och 407 SS. tillämpniag i detta sfseende. Pröfningen af denna sednaro fråga underkastade Frib. oig villigt, och vilie blott tillägga: Hvsadl bör egentligen kallas National theater? Frib. besvarade denna fråga sålundse: d. ä. en skådeplats, som är undersödd ef Nationer, d. v. 8. som har ett ändamålsenligt anslag på Statsbucgeten. I Frankrikes hufvudsiad, der publiken är talrik och vän af skådeplatssn, finnas icke mindre än 4 nationaltheatrar, hvilka ef kamrarna erhålla, hvar och ev, en årlig ingalunda obetydlig summe, som är uppförd på Statsbudgeten, Med detts extra understöd och recatten bära de sig i alimänhet. En Kongl. theater med ett statsanslag fåsom hos 088, ej motsvarande hvad thestern ger i bevillning, likasom våra privaitheatrar utan understöd, äro visserligen nationella, ty landets språk talas der och landets historiska mionen föreställas der; men nationaltheatrar äro de icke derföre.. Utskottet bar i sin anmärkning yttrat, ait Theatern bör bära sig sjelf och kan det så snart den måste. Ingen tids erfarenket i något land har visat, att en skådeplats af det större omfång, som den härvarande äger, burit sig utan serskildt understöd. Med et sådent har under tvenne år sedan 1893 den ifrågavsarende Theatern lemnat öfverskott, men dessa åtgingo för stt fylla bristerna under 2:06 nästföljande åren. En utmärkt skicklig administration, och ett aftillfåiliga omständigheter öksdt tillopp af åskådare, vållade detta, men samma goda administration utsattes icke destomindre för bristerna. Detta sednare öde blef sedermera det årliga och en sny organisation erfordrades. Denna har nu inträffat, grundad på noggranna beräkningar och icke på blotta önskningar, och försts året af deras tillämpniog har skäligen rättvisat dem. Utskottet hade framställt såsom anmärkningsvärdt enligt 407 Regerlugsformen, att Konungens Rådgilvare fortfarit ati gifva Hans Maj:t råd, oansgedt de, uti fem, såsom det vill synas mig, af Utskottet uppgifne fall, funnit H. M. besluta olika med deras mening, och Utskottet anser detta vittna om litet förtroende till dessa Rådgifvare och fäster sig i synnerhet vid ett speciel: fell. Hr v. Hart: mansdorff har medelst en arithmetisk beräkning upplyst att inför K. M. sedan sista Riksdag i Statsrådet hlifvit behandlade 48,000 mål,?) ett antal som 5) Orimligheten, att på detta sätt räkna, faller lätt enhvar i ögonen, som ser att af trettio