longation, som på 6 månader ingicks. Med 4854 års traktat inträffade det förhåliende, att samma deg, R. Ständers skrifvelse inkom sill Reg., afsiutades traktaten i Petersburg ), och den kunde alltså icke derpå hafva irflytande. Frih. ville imedlertid, i anledning af så väl denna som 4838 års traktat, framställa en allmän öfversigt ef handelsförhållangena emellan Sverge och Finland, alltifrån år 1809. Derom yttrade Frib. följande: pFörst torde det få anföras, att det vore i bögsta måtto ensidigt, att ense de serskiida stipulationerna för handeln emellan Sverge och Finiand såsom endast fördelaktiga för sistnämnda lsnd, eller på sin höjd Stockholm. Dessa lättade handels-relationer hafva gynnat konsument-intresset i allmänhet, äfven om de skulle kunna anses kafva stått i strid mot en del af det direkta producent-intresset. Det sisträmnda torde icke heller vara det enda, hvarpå bör göras afseende. Konsument-intresset järer väl äfven förtjena att tagas i beräkning, då det ostridigt är alles, enär hvarje producent af en vara tillika alitid är konsument ef mångfaldigt flera varor. Dessutom har lättnaden i Finska handeln på Stockholm åstedkommit afsättnirg af Svenska fabriksvaror på Fialand, oberäknadt den ganska betydliga transito-handela, som härigezom uppstått. Erfsrenheten visar också, att i samma mån, som importafzifterna för Finska varor blifvit höjda, exporten från Sverge till Finland aftagit, hvilket genom ett ytterligare e:ferenhets-bevis besiyrker feiskheten af den sats, att hvad den enz förlorer, alltid skall blifva vinst för den endra. Frih. visade nu med s fflsr-uppgifter ur tull-specialerne, att exporten till Finland, som 41832, 4833 och 4834 uppgått i värde till öfver 4 million Rdr Bsxo årligen, efter de år 1834 förböjda afgifter, nedgått till icke fyllest 4 miliion Rdr Rgs. Skälet ver, ett i semma mån, som Finska varu-importen blef belastad med högre sfgifter, sficg den, och med deisamma minskades äfven afsättningen af Svenska produkterna på Finland. Frib. trodde sig härigenom hafsa ådagalagt, att om äfven vissa producent-intressen förlorat på tiflan med Finska varorna, hafva dock andre, likasom komumenterna, lidit på Finska importens succsesiva minskning. Dernäst ville Frih. tillägga, att då sekelgamla förhållsuden uti hendelsoch industri-väg skola rubbes, bör det åtminstone ske långsamt, och med sfssende på ella de intressen och vanor, hvilka derigenom rubbas. Så tillgick t. ex. då Pomern afsöndreades från Sverge. Uader 235 års tid bibehöllos då handels-relationerna på den gamla foten emellan begge länderna, utan att detta varit på minsta sätt klandradt Sådant har deremot icke förhållandet verit med Finisnd, men likväl har man klandrat. Ksstar man nemligen en blick på Regeringens äldre system i detta fall, skall men finna, att allt ifrån år 1817 till 4838 Finska handeln blifvit betungad med allt högre afgifier, hvilka, sådana de sisträmnde år bestämdes, betydligen närmat sig till den alim. Tull-taxans bestämmelser, i afsigt stt gcynca Svenska produktionen, utsn att alltför svårt förnärma konsumert-intressets billiga anspråk. Vid fredsslutet i Fredrikshamn bibehöllos de Svenska bandel!s-relationerna med Finland, på semma fot, som de varit före krigets utbrott, d. v. e. de betraktades såsom inrikes trafik, endast unde:kastad 4779 års lindriga tu!loch accis-stadga. Detta fo:tfor till år 4847. Sedan höjdes småningom tullen i 4828, 1834 och 41838 års traktster, så att, då man jemför afgifterna för år 1817 med dem som år 4858 stipulerades, för perioden ifrån 4844 till 4844, och dervid tager förnämligast landtmanna-produktionen till föremål, för jemförelsen, uppkommer följande resultst: Smör nära 30 gånger högre afgift; Ost, 40 gånger; Oxar, 45 gånger; Kor och Svin, 42 gånger; Kött, öfver 32 gäcger; Fläsk, 4 gånger, o. sg. v. Ställer man nu tillsammans 1834 och 1838 års traktater och jemför deras stipulationer, så finner man för det första, att uti den sednare alla specielia stipulationer för Finska handeln äro oberoende af den allmänna traktaten och utgöra föremål för en serskild öfverenskommelse annexerad till den allmänna traktaten. De upphöra alldeles med år 1844 och den sista gradationen är således på förhand bestämd uti den kedja af successiva tullförhöjningar, som hittills ägt rum , och som är 1844 öfvergå till lika förhållanden med den allmänna tulltaxan För det andra visar det sig, att de artiklar, som år 1834, till ett antal af 32, voro upptagna i den serskilda tariffen, uti 1838 års blifvit reducerade till 10. Bland dessa finnas visserligen de vigtigaste qvarstående, nemligen afgifterna å ladugårdsoch landtmanna-prudukter, men dessa hafva likväl alla blifvit betydligen höjda, med undantag likväl af tullen å utsädesråg. För det tredje visar det sig, att alla Finska varor, utom de uti special-tariffen uppräknade, nu äro underkastade den allmänna tulltaxan. Före året 1838 voro deremot alla till införsel tillåtna varor af Finskt ursprung underkastade endast half tull, och i allmänhet förbjudna varor vore fria till införsel från Finland mot 10 procent af värdet. Dessa begge sistnämnda stadganden hafva pu försvunnit och blifvit uteslutna ur 1838 års additionella konvention. För det fjerde synes, att Finska varor, som till år :828 ej erlade tolag och konvojafgifter, och sedan blott erlade dessa afgifter till hälften, nu erlägga dem efter allmänna taxan, och om man lägger dessa afgifter till den egentliga tullen, skall man finna, att de Finska varorna äro nära nog så högt chargerade som om de voro underkastade denua taxa, För det femte finner man, att spannmål, oberäknadt 6000 tunnor, är underkastad allmänna taxan. Denna punkten är vigtig. En af de hufvudsakligaste anm., som blifvit rigtade mot det speciella i handelsförhållanderna mel5) Det är just detta, som visar ull hvad grad Konungens Rådgilvare vårdat nationens bästa. Det kunde ej vara dem obekant, att månader framgått efter det motionen väckts, Utskottsuilåtandet inkommit och Ståndsbeslutet fattats angående Finska bandeln; och ändock påskyndedes afslutandet af traktaten, i rak strid med Ständernas yttrade tänkesätt. Stundom, då Regeringen vill helt och hållet afböja någon ifrågaställd åtgärd från Ständerpas sida, då vet den nog hvad hos dem förebafves och gör sina meddelanden ofta dagen efter sedan en motion är väckt, innan den ens hinner komma till Utskott; men om den