Aftonbladet – 5 augusti 1840, sida 1

Pt rr h krogan. ILaverantöcen hide a sin förbindelse, och det bef nöllgt att derföra instämma honom inför domstol Frågan utreddes h det visade sig kiart för begreppot, hvara piöfolag sf sikens beskaffenh: 2 och icke af ingens bokstaf gå endast kom i frågn, — att han urakilitit uppfyliandet al kontret delsen och dorföra borde i laglig väg tillförbindes, att hål!a kronan skadelös, desto mere, som särsklida khostoeder måste användas för att uppfylia det med kontraktet afsedda ändamål. Uader möodgifvande, att ordslagen i föreskriften till Advoka:fiskalen i Krigskollegfum uian tvifvel äro ovanlizt utsträckte och ingå i minutier, samt ett det vari! nog att anbofalla honom att böveka kronans rätt, skulla jag, då saken gäller statens rät, och afso ende fästes på vederbörandes skyldigbet att beifra örnekelsen doraf, likväl tro, att detta ej kan rimigen karakteriseras såsom ett så besksffadt mis3ts3g, att dei borde msäföra on så sträng påföljd, som Utskottet afsott. I 6:t2 enmärkningspunkten har Utsko:tet i afseeado på Kongl. Maj:ts skrifvelse rörande fattigvården i Riket, föstat sig vid, att densamma icke var siälld i den fora den ansågs böra bafva. Jag får dock anmärke, att i 27 6 2 mom. Ritsdsgsordniagen, är öppnad: eit tillfalla för Eongl. Maj:t ati lemna Rikets Ständer meddelanden i annen form än medelst propositioner till silftande af lagar, och delta ämne, sov törds fattigvården och irnafattade en mängd vid: utsträckta och af lokslförbållar den beroende intresien, trodde Konungens Rådgifver lämplig sast böra meddolas till Ständerr i sådan form, och deras mening i ämn: tes, innan förslag såsom lagproposition tili dem öfsorlemnades derorma. (Sådant stod åtminstons icke i Kong. skrifvelsen). U:skotiet hade äfven gjort anmärkning vid åtgärderaa BR, All uppåraga åtskilliga embetens boatri itillföroränade embetsmän. Fiiherten ville b såsora sllmän sats anföra, att der visserligen är öfveren: mende med vår statsförfittning, att så vidt möjligt är, reed verkligen utoämnde personer besätta Rikets ermbeten; men å andra sidan måsto des ej kunna förnekas, att dot är alldeles omöjligt, at: ej vid vi:sa tidfällsn låta dem bestridas: ef tillförordnade. Då tjenstiedighot temporärt medgifves och embetet är af beskaffenhot, att det, såsom till exempel chefskap, behölver under enahanda form oaftrutet utöfvas, måste man modgilve, art sådana tiliförordnanden äro allleles nä: vändideisaa förbåliarden bh: t nörer Hilstyrkt d: ; detta måtto Icke vara s skyldiga nytts. Jag föres ieke, alt, såsom: Utskotter arird:, orenanden böra leda till minskning I säkorhet, samti juiidisk elier moralist ansgvarighet vid embetslörvaltninger. 19 8 Regerisgsformen år särskild: u:salt, all Sta:sserroterarne eller de, som deras tjonster förrätia, E i :ets föredragning Ii Siaistådet sina meech förklara. Maa her således der brad som cunadvikligen måste hände, att å 185 cn tillförordesd skall inträda, äfven i sjöli ve erådot, för at naturiigtvis med ansvar och icke ansvassfrivt behandla de der förekommanda ärender, och inför lagarca i allmänhet, måste väl en tillförordnad slå för sina i embetsväg begångna förbrytelser likasom en ordinarie. U.i enmirkninogen AM 20 hade Uskottet fästat sin uppmäsksamhet vid öfrerflyctningen af öfferinseenset öfver Myntverket if.in rgskuliegium till Statskontoret. Feiherren ytiu , i oolecning häraf, att Myntverket i långvariga tider, till och med under mer än ett sokel, virit svälldt under Kammarkollegium. Det öfrergick år 4830 deiifrån och ställdes under Statesekireteraicn för Finarsärenderna, samt försattes siledes i samma förhå!lande som myntiverken i andra konstitu.isnella staier. Under den tiden ombyggdes aila de verksäder, som der nu finnas, äfvensom in:edringen och de mekaniska inrästningarne dei förnyades. Verket fick en By riktning och tillverkningen blef sådan, att man numera i afseende på konstvä:de ech tecknisk skicklighet kan jemföra Svenska myntet med andra nationers myntstycken, utan att säsom förut behöfva blygag för sitt eger. Det samband, man vill finna emellan Myntverket och Be:gskollegium, kunde han cj fatta. Dot föria är et prekiiskt och teckniskt verk, det ssdoaara åter fordrar vetenskapligt och egentligen theoretiskt bildades embetsmän. Det praktiska verket måste styras af en chef och dermsd ensarat sysselsatt embeotsman, semt kan icke under koilegiala former föres med den kraft som voderbör. Hvarföre icks vederbörende kollegier blifvis hörde, förklarade Friherron silunda: alt Bergskollegii President blifvit hörd, cen då frågan endest var, kutuvida Bergskollegium kunde vara utaf med Myntveiket, och om det i Statskon toret kunde beredss möjlighet för mynichefen att en dag i vecken inför detta verk föredrega de slags mål, han förut föredragit inför Bergskollegium, syntes deita så enkelt, att upplysningar härom ej borde med skäl anses röligsa, och om ercra Upp: lysningars infordrande från embetsverken, än cidena, talar ej Regeringsferracns 40 S. !) I afsecade på 15:de punkten rörsnde en afliden enskild mans, framlidage Kommerserådet Fi tns,testamente, ville Friberren blott tillägga, att då de pensioner, testator anssgl: Will civile embatsmäns enkors och barng underhåll, böra i sommanheang med civilstatens pensionsförvaltning regleras och bestämmas, — och Kongl. Mosj:t väl beslutat, att dessa pensioner skola vara oberoende i sin utdelning af de pensioner, som dervid ifrågakommande personer tilläfventyrs kucde få af civi!statens penlen leverant förnekat att u 1) Nödigt, tyckes likväl bafva varit, att infordra upplysning om just det, som här affFriherren antydes s såsom utgörande föremål för AR oo Aa Toa NN