Aftonbladet – 5 augusti 1840, sida 1

ES I NPIROS Ri MOIHECOM MOPSlagsregatlorne aä Foder; anledning ef Öfverpostdirektörsembetets föril:g att bref cj måtte få medföras a? enskilda resande och allmänna transporteringsiaräntningar till land och sjös, Konungens Rådgifvare väl icke tillstyrkt att, i afseende på de förstnämnde, ett sådant förbud skulls ega rum, cimedan det hade innefattat en inskränkning i den enskildes frihet, men, i ef seende på diligenser och ångbåtar, ansett, att en bestämd gräns borde utsättas för deras rättighet att framföra bref. Såsom motiver för duita tillstyrkande torde få andragas, att dessa forslingsinrättningar äro ämnade för passagerare och större paketers förande, och det irgå? således icke i d3res ändamål att bliffa postförare. Det är också alldeles gifvet, att de inkomster staten, och således Rikets Ständer af postverket beräkna, skulle be tydligt förroinskas, om brefföringen blefve fri för ola sädeana transportinrättvingar, som för andra ändamål tillkommit. Konungens Rådgifvare gingo imed lertid en medelväg och föreglogo, att paketer a! vigs vigt skulla af diligenser och ångbåtar få föras emellan orterne, och jag föreställer mig, att de derigenom tillstyrkte hvad rättast och nyttigast var. Hvarföre skulle do då derföre anmärkas cch efsättas? ?) Hr Skogman her, i afseende på 31 anmärkningen utredt, att dot var uppå Fångstyrelsens försleg, som den koopvaerdiskeppare lemnade tillåtelsen stt uttaga korrektionister tillstyrktes af Konungens Rådgifvare, men han hir dervid icke nämnt, att i 4833 års författning för lösdrifesre är, enilgt 44 S, hvar och en sådan person tillåtits att utträda i laga tjenst eller laga näringsfång, och, enligt 47 , är det Fångstyrelsen ålagdt att beflita sig derom, att så beskaffad frihet enskaffss åt desse, på obestämd tid ingette, sill en del obroitslige personer, enär do vid inrättningen uppfö:t sig väl. Uti ena redan gällande författning var således i huf vudsaken medgifeet, hvad här emot det epeciell: stedgandet är somärkt. If:ågavararde förordsande, som sedermera undergått ex färändring, i afssende till den ferhåga man kunde hafva, att dessa, påj utrikes ort möjligen qvarbiifvande peraoner skulle kunna förminska det förtroende, man der hade fö. svenska sjöfolket, bar likväl, under den korta tiden af dess existens, icke fö anledt till nåzot ondt, ty Freib. veterligen hade blott en enda sådan rö qvisiiion egt rum, och demuaa reqvisition har icke fört till några skadliga följder. 38:de anmärkningen ingofaiter, att Konungane Rådgifvaro visat obrnägenhet att fullgöra Rikets Ständers önskaingar i afssonde på indragning of! vissa tjeasier och korpser, hvarvid Gardesr:gemente.nes bibebållna organisation hufvudsakligen framställdes såsom exempel. Kort eftor det Rikets Ständer sednare gången afslegit att på ordinarie stat uppföra de interimsstator för vissa miliärkorpser, som uppkommit genom en reglering sf deras organisalion, för hvilka interimsstater iillgång beräknades af ö:dje hufvudtitelns bespsringer, likasom enahanda behof för de eniigt Rikets föregående Ständers flere gånger itersrade begäran organiferada civila embatsverken, beräknats att utgå af 9:dra hufvultitelns besparingar, företogs, tilll följd af Kal. Maj:ts nådiga beslut, en noga granskning för att tillse, om dtsja milltära Oorgsnisstioner kunde omgöras och sakerna återställas i deras förra skicy. Ginom denna granskning utredde, sågom äfven Statsrådets i Konstitution: Utskottet befint ige protokoll upplyss, at: Gardesregementernas åtsrförande till deras förra skick hade medfört ganska stora kosinader. Dot hade förminskst den i hufvudstaden befintliga, redan otillräckliga gsrnisonen, som ej kunde ålägges en strängare ijenstgöring än krigsartiklar och pa:sevolanskontrakt medgifva, det håde grundlagt skyidigheten at vara be ä kt få löneersältningar för dem, hvilka deriid ckultle förlorat dem tillagåe löner; det hade verkat menligt för deras pensionsrätt; hade förändrat de vid regemen: terna arställda officerares vilkor, och gifvit dem arledning att I laga väg fordra erzättning; det hade gjort kostsamma inkommenderirgar af indelta armeen till biträde vid vsktgörlngen i bufvudstsden. ganska nödige, för att icke säga oundviklige; samt hade med ett ord så ökat kostnaderna för 3:dje hufvudtiteln, att dot varit ganska betänkligt att vid taga en dylik förändring. På denra gruad och vid ett sådant förhållande ansåg man ingen annan ut väg vara för banden, än att fortfarande låta de för intorivsstaten nödiga snslag utgå på besparingarna, och man fann sig derigenom åtminstone hafva undvikit en i annat fell oundviklig, vida större kostnad för staten. Hvilkendera ef dessa uvägar innebär Rikets sannskyldiga nytta, bibebhållardet el ler indragningen, lärer häraf lätt fianas. Vid 39:de anmärkningen rörande Kongl. KanpsHets lönereglering upplyste Trib. att de omtalte 8000 Rdr, som för kansliet; å 2:dra hufvudtitelns besparingar utgått, voro ingen ny anvisning. Å dessa begparingar hade i mångfaldiga år, till expeditionsbjelp och till aflöning för det i följd af göromålens tillvext behöfliga tjenstemannasntsl, en större summa än denna redan varit anvisad, och det anmärkta förhållandet var således Ingenting annat än ep reglering af en så kallad indregningsstat för de tvenne expeditionsr, som hide åldrige embetsmän och der yngre tjenstemän måste användas i deras ställe, hvilken stat upphör i mån a! de förre: afeäng, I stället för en tillökning i utgift från be: sparingarne, uppkom således i sjelfva verket häri3) Denna menlösa fråga torde bäst besvaras dermed, att hvarken Utskottet eller någon erda Ståndsledamot lärer yrkat, att Rådgifvarne skulle afsättas för hvarje mindre nyttig, rättvis eller förutseende åtgärd; men sammanställningen af en mängd skadliga, godtyckliga och i sina följder högst menliga rådAP tä rdAaAR ann AR Ara AN CAdaAanR Asea