Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: EN-FRANCS-KONSERTER. (Ur ett otryckt arbete: Bilder från Parisn.) Till Hjerter Dame. Paris 4839 Juni 7. . . . Du har önskat, förtjusande, att jag ville lemna dig några ords underrättelse om Musards konserter, som du så ofta hört flygligt omnämnas och sett i tidningar vidrörda, och med hvilkas dansmusik du gjort bekantskap på Hr Lampas lysande börsbaler under förlidra vinter. Din vilja är min högsta lag, och jag går att hörsamma den. Likväl, som jag till och med i brefskrifning eger en lärd mans kela grundlighet och högtidlighet, samt älskar att alltid bebandla ett ämne systematiskt, tager jag mig med din benägra tillåtelse fribeten att icke fJinskränka mig till endast och allenast Hr Musard, utan något förtälja om hela det egna Islag af musikaliska tillställningar, hvaraf bemälfde herres konserter utgöra endast en del, eburu denna i och för sig visserligen i många fall är företrädesvis anmärkningsvärd. Vår tids anda, hvars berömvärda sträfvande det är att populsrisera allt, att göra allt för alla vilkor tillgängligt, har antagit och med verkligen öfverraskande framgång och resultater på en mängd olika företag användt en industriell grundsats, som väl skulle kunna synas förskrifva sig ända från det gamla ordspråket: Många bäckar små göra en stor å,, men likJväl aldrig tillförene varit betraktad ur en sådan omfattande synpunkt och i utöfning satt i en sådan riktning som nu, och hvilken derföre kan anses karakteristisk för epoken. Det är principen att för sin vinst beräkna endast litet på hvart håll, men deremot taga i anspråk en så mycket större publik. Det är den, som skapat restaurationer för tredjedels pris, omnibusar och kullbåtar, samt Hr Hjertas läsebibliothek. Det var en tid, då nio tiondedelar af en stor stads befolkning icke visste hur det kändes att åka i vagn; nu kan för några lumpna slantar en skoflickare eller en svafvelsticks-madam göra denna angenäma erfarenhet i ett åkdon på vaggande fjedrar och med pösande ryggdynor och malta under fötterna. Förut trycktes af en förläggare endast några få hundra exemplar af en bok; de såldes så mycket dyrare, spriddes långsamt kring land och rike, stannade till största delen inom vissa bibliotheker och blefvo med tiden rariteter, libri rari och rarissimi,. I våra dagar upplägger man i Tyskland, Frankrike, Eogland editioner om femtiotill bundra-tusen exemplar, men man säljer dem för en fyrk, och det är endast bibliomanerne, som klaga häröfver. Det är den så kallade skilling-, eller för olika länder pfennig-, sous-, penny-principen, stillingsystemet, skilling-industrien, skilling-litteraturenl .... En fransysk musikus, — jag tror verkligen det var just Hr Musard, — som gifvit akt på detta den nyaste tidens fenomen, fick en vacker dag, bäst som ban satt och funderade, en ganska Jjus idt. Det är någonting icke så rasand6 — side han för sig sjelf — med sulla dessa upplagor för godt köp af planchverk, af oeuvres complets,, af musikaliska bibliotheker, af hvad vet jag allt! Priocipen är förträfflig. Ponera, att man på samma grunder företog sig att göra en reform inom kortsertsalens gebit! En skillings-edition af musik-soirder, vå la portee de toutes les fortunes,, såsom det heter i annons-språket, och på samma gång må la portee de toutes les intelligences,! Hvaba?, Mannen var af ett förslaget hufvud; ban! kände sina landsmäns smak för musik, synnerligen ett visst slag deraf, men han visste derjemte, att operett-ouverturer äro för en bungrande mage en ganska mager költsoppa, Belliniska potpourier en bra ibålig vol-au-vent, en Rossinis roulader samt och synnerligen icke värda en ärlig väl stekt roulade från köksspisen och sjelfva Beetbovens stora septett icke värd en karott grönsalad med en skilfva bröd till, och att så länge ett musikaliskt mål kostade sex till tio och tolf francs, de flesta måste försaka alla sådana för den mera oumbärliga bastantare födan för knif och gaffel. Man måste Jåta det förträffliga folket äta salad och vol.au-vent och lägga på hullet, — så räsonnerade vår man, — och ändå sätta dem i stånd att äta litet musik deremellan! Se der den beniga uppgift jag ämnar lösa! . . . Hitåt, obe! Alla, som vilja böra musik, god musik, skön musik, munter musik! Och lyssnen till det oerhörda jag säger er: priset sc so eh franel Död åt sexfrancs-konserten! Ära och framgång åt den nya för tjugo sous! Och han begaf sig omedelbarligen till en boktryckare och lät på rödt papper trycka åt sig en kolossal affisch, med öfverst en massiv, kolsvart etta om två händers bredd och nära elns höjd, att varda uppklistrad på hvarenda knut i Paris. Detta var början till skillings,-konserterna. Folket såg den stora ettan, förundrade sig margfaldt, misstänkte nästan ett bedrägeri, men strömmade imedlertid i flockar till ,Concerts oe omen FF OR I -br ÖÅÖ AM MV k IA MH mm äv mA MH MM fn m-— Mm