Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 2

ETT NYTT ANFÖRANDE AF H:r PETRE OM REPRESENTATIONEN. (Slut från gårdagsbl.) Förgäfves är, att I unionella angelägenheter hoppas någon ingripande förändriog, så länge svenska representationen lider så mycket, som den nu gör, ef bördsaristokrati och byråkrati. Derifrån upprunnpa intressen hafva återhållit Unionskommittåens förhandlingar och omsider föranlåtis densamma, att, efter lång sammanvaro, åtskiljaz, utan att hafva fulländat sina göromål. Norge, som sålunda fått erfars, att föga någon sak, huru vigtig och sambällsnyttig den än må vara, kan, genom svenska regeringens enskilda åtgärd, komma till sitt förespeglade mål, inser således ganska väl, att intet varaktigt förtroende kan lemnss Sverge, med mindre än vi erhålla en representation, med samma, för sin beståmmelse moraliska garantier, som den norska. Tilldragelser under den sista unionstiden, bärledda dels af deras Excellenser, Svea Rikets Herrar, hvilke, I egenskap af Riksståthållare, funktionerat i Norge, deis af bemödandet att i Norge införa est nytt adelskap, dels ock af andra omständigheter, kafra dessutom tydligen bevisat Norrmännen, hvad denna svenska institation har att betyda. Huru litet Uaionen ännu verkat det goda, som den kuunet, skönjes bäst af Sverges landtförsvar. Jemtiand — denna eflägsna isolarade provins, som, efter föreningen med Norge, icke her någon fiende att bekriga, måste ännu underhålla en indelt trupp, hvartill kostnaden, då den öfverstiger Jemtlends förmåga, till en del utgår med årligt statsanslag. Dalarne, hvars belägentet invid Norges gräns, i hufvudsaklig mån liknar Jemtlands, måste äfven, oaktatadt sin stora fattigdom, fortfarande underhålla en, för ortens försvar nu mera öfverflödig trupp. Sverge nödgas att fortfararde underhålla vissa regementer, hvilka mindre bafva rikets sannskyldiga nytta, än flärden och fåfängan till föremål. Norge mäste, för att icke indragas i detta luxuriösa system, med omsorg undvika all närmare förening af begge rikenas landtförsvar. Med en verkligen profetisk blick inuti svenska regeringssystemets formationer af lustläger m. m., hafva norska grundlagsstifiarns i 25 g af Norges statsform utstakat gränser för norska krigsmaktens användande gemensamt med den svenska. I Norge är milltärem organiserad för sakens skull. I Sverge ser det åtminstone i vissa fall ut, som vore förhållandet motsatt, eller som försvaret inrättats, för att bereda stora inkomster åt högre militärpersoner. Vårt Generalitet och Amiralitet vittna samfäldt derom. Det är icke riket, som vinÅNNNNRNNRRREREE RR —Le——— — LX