Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 2

enskilda kommunikationer rörande Riksdagsärenderne samt inverkan på desamma blifva utan synnerlig betydelse, och nationens angelägenheter, befriade från sine nu vanliga binder, skola då kunna bebandlas med allmänt allvar och utföras med oqvalt lugp. Partisinnet finner ingen för det allmänna vådlig näring, om det utestänges från dess genom födseln förvärfvade delaktighet i de representativa statsbestyren. Derigenom att Sverige närmar sig Norrige, medelst antagande af Norrska representationssystemet, blir det för båda nationerne ganska ätt, att tll ömsesidig belåtenhet reglera gemensamma angelägenheter, för sjelfständighetens betryggande. Så länge detta verk är ofulländadt, bar Sverge alltid att frukta, att dess Regering, 1 synlig eller osynlig måtto, nu såsom tillförene kastar sig i en främmande makts armar, Förenade intressers samklang och behofvet af eil genom tiderne fortlöpande samband göra det till en icke blott för Sverige allena, utan älven för unionen önskvärd sak, att Sveriges representation, målte, i möjligaste måt:o, komma att bildas efter den Norrska. Detta skäl, i föreniog med den praktiska vissbeten om Norrska represeniationens förträffliga sammansättning och välgörande inflytelse på landets regering, skulle bafva varit tillräckligt att bestämma Utskottets beslut, i afseende på det förslag, som pu till Rikets Ständer skall öfverlemnas. Det gifves ännu ett annat af en betydande vigt. Vi veta alla, buru många hinder vanligen möta, när regeringen skall besluta öfver grundlagsförändringar, hvarom Ständerna resolverat. Än är det fruktan för en grannstals misshag — än bäfvan och vankelmod vid hugkomsten af en hos folkets ombud småningom vaknad eftertanka — än andra omständigheter af mer och mindre hemlig natur, — lättare att känna än beskrilva, — som ligga i vägen; och merändels har det lyckats, att finna något ostensibelt skäl för afslag. Men Norrige bar, med de stora makternas bemedling och samtycke, till sin regent antagit Sveriges Konung. Det har gifvit sig en konstitution, åt hvilken dessa makter lemnat siit tysta bifall. Tjugufem tillryggalagda år bafva bevisat, huruledes Norrska folkombuden kunnat, i kraft af denna konstitution, bereda landets lycka och befästa konungen på Norriges thron. En likartad konstitution för Sverige har således för sig allt hvad Konungen, med erfarenhet om sin lyckliga ställning i Norrige, för sin del, kan önska. De stora makterra sakna alla giltiga skäl att motarbeta en af dem förut godkänd statsform, som, i det välgörande skydd, den ärftliga monarkien i Norrige deraf bemtat, måste hafva förvärfvat nya anspråk på deras bevågenhet. Alla härifrån afvikande representationsförslag skulle, af lätt anade motiver, inpom Konungens konselj möta en myckenhet olikartade hinder; men hvar finnas de Kongl Maj:ts rådgifvare, hvilka, vid de i afseende på Norrska konstitutionen förekommande, ofvan åberopade facta, skulle, med anspråk att af Ständerne lemnas för sine rådslag oantastade, kunna drista att mot antagandet i Sverige af denna konstitutions bufvudprinciper, lemna afstyrkande yttrande till Statsrådets protokoll? Hela mitt anförande är, såsom väl kan synas, riktadt mot den minoritet, som fruktansvärdt bar för afsigt att hos Ständerna bidraga till kulikastande af Utskottets förslag. Vidbållande den mening, jag redan år 4835 offentligen yttrat, instämmer jag, med hela innerligheten af min öfvertygelse, i principerna för samma förslag. Mod att uttala den närvarande representationens förnämsta brister bör lika litet hos Utskottet saknas, som fördragsambet vid åbörandet deraf bör uteblifva hos dem, som dessa brister närmast röra. Det är ingen förmäten tanka, att Svenska adeln bör förbindas med Nationen. Det är ingen personlig förnärmelse att begära, det Svenska adeln skall med sina landsmän dela alla medborgerliga rättigheter, men afstå från alla bördens på utmärkande företräden i Staten riktade verkliga eller fingerade anspråk. Rättvisan fordrar imedlertid det erkännande, att det icke är Svenska adeln allena, mot hvilken historien lemnar ett ofördelaktigt vittnesbörd. Rotteck ech Welcker hafva i deras Stats lexicon eller Statsvetenskapernes Eucyklopädie omständligt bevisat, att adelns makt i alla länder varit förderflig, och oftare urartat till missbruk, än folkens. Ett Svenskt Öfverhus efter Engelskt mönster vore blott en drömbild! Hvarje Jikartad skapelse, med minsta aristokratiska tendens, skulle, efter alla sannolika omständigheter, blifva hos oss i verkställigheten omöjlig. Hvad är då att göra? Det behöfves, säger Alexis de Tocqueville, cen ny statskunskap för en ny statsverlds Denna nya statskunskap bar brödrafolket till bufvudsaklig del för oss framlagt. Att tillegna oss den, är ett dyrbart mål, både för det kallt beräknande förståndet och det förädlade bjertat! Split emellan riksstånden skulle visserligen kunna väcka tankan på sådana företag, som på en sång illustrerade och förmörkade Gustaf III:s regering, men en så olycklig tanka kan nume