Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 1

framtida beslut i Stats-reglericgs-frågor skola bli va likartade med de redan fattade, hv:rigenom q möjlighet för Eders Maj:t att hålla Riks-Styre!sc i jemn och oafbruten gång skulle uppstå; och di s jär af sådan anledning och för av icke ådrega ci :, 088 skyldige både Korungen, Nationen cch oss tje! ve, att icke Jängre bibehålla de oss Nådigst arfö: trodda Embeten, från hvilka vi uzderdånigst ar hålla att blifva endiledigade. Med undersåtlig vördnad, nit och trohet fram härda vi,, c. c. Nu är att märka icke blott, att denna skrifi som ingafs i går, samma dag hann föredragas : Konseljen, som lärer bliivit bållen på eftermid. I dagen, efter klockan 4, utan äfven att I. M Konungens svar derå kunde meddelas, dett: skrifvas, nedskickas till Statstidringens tryckeri uppsättas, upplagan tryckas samt tidningen änd: utgifvas i vanlig tid, omkring kleckan 6 efterI middagen. Gör mig det efter! : Det märkligaste och vigtigaste i Kongl. Maj:ts svar är utan tvilvel, att afskedsansökningarna dlifvit beviljade; Konungen uppmanar Ministrarne hlott, i det callmänna bästas namn att cännu en kort tid fortfara med embetenas utcöfMming, tills Konurgen kunnat nämna deras aefterträdare Konurgen yttrar för öfiist, att atäta ombyten bland rådgifvarepersonalen sätta cäfven den mest inskränkta ärepivighet i jiscning,; och försäkrar de afskedstagande, att om amän med mera upplysning ceh skicklighet att abekläda deras embeten, hade framställt sig för ÅKonunpgens tanka, så skulle Hans Maj:t föreaträdesvis bafva valt dem. Eder begäran om entledigande ifrån do platser, J innehafven, såsom Justitie-S:atsminaister för Utrikes Arenderna, förvånar Mig. Täta ombyten band Rådgifvare personel:n sätta äfven den mest inskränkta äregirighet I jäsning. Långt ifrån att gifva G:undlogorna mera stadga, tiliskopa de tvestom en böje!se för allmänna frihe-! iens omstörtende. E Af dessa skäl önskar Jag, att I fortfaren med! uiöfningen af de Embsten, hvilka J:g å Naticnens vägnar anförtrott E1ler. Då Jag uträmnde Eder. leddes Jag hvarken ef ii:fällighetcns ingifvelse el-t ler al något slags irflytande. Om Män med merajt upplysaing och skickiiabet att bekläda dessa Em-? beten, hade framställt Sig för Min tenxe, så skulle? Jag föresrädesvis bafva valt dem. 5 Men då Jeg beviljar Edra afskods-ansökningar,f kören J sjelfyvo erkänna, att Jag måste hafva till-Å räckligt 13d:urm för att bestämma fålaca val, fom på en gång svara emot Mina förboppningar ochi emot Nationens behat att se Statens högsta Embe ten innehafvas af Män, hvilkas fosterisndskönslef och kunskspar göra dem värdige att fylla dem. H Jag uppmanar Eder alltså, Mina Herrar, I det allmänna bästas pamn, att ännu en kort tid fort-5 fara med utöfaingen ef Edra embeien, intill dessi Jag kunnat nämna Edra efterträdare. Bvad nu beträffar sjiliva hufvudsyftemåletj med BStatstidningens artikel, som naturligtvisk varit att upplyss, allmänheten om rätta orsa ken till afskedstagandet, så annärkes endesti dervid, att de, som möjligen baft någon anledning att taga förstärkta Utskottets vuteriogart till skäl för att resignera , icke egentligen voro Justitiecch Utrikes-, utan Krigsoch Inri-h es Ministrarne, enär afslagen denna gången ejfj rörde våra utrikes beskickoiogar eller justitie-F verket, utan valtenkommunikationer och gevär,f vilka båda föremål böra under sistnämndef Ministrars departementer. Aminstone är de! båtagligt, att de sednare då bordt följa med. Men äfven för den händelsen, att den förstaf votoringspunkten i förstärkta Utskottet, eller len om Stats-Rådets hushyresmedel skul-j e tagas såsom en anlicipation på bristan fl le förtroende, så gällde detta naturligtvis dej öfriga Stats-Råden likaväl som Herrar Gretvel Posse och Baron Stjerneld. Då nu likväl enlast desse både Herrar, men inga flere, åtmintone till en början, begärt afsked, så är det dart, antingen att denna förklaring koamit till5 iopa af orkitiga stycken, eller ock, att de öfige rådgifvarne icke anse något förtroendet rån Ständernas sida behöfligt för att förblifa på sina platser. Ett tredje kan efter vanigt förnuftslut svårligen gifvas. I alla fall måd te det väcka förundran, om de båda Stats-N, Tinistrarne verkligen kunnst så misstaga sig m sin ställning, att de någonsin ansett si) a personer, såsom medlemmar af styrelsan, till-Sk äckliga till att ingifva förtroende och tillatt å: t d k ti k 0 tadkomma ett mera oinskränkt beviljande af egeringens anslagsfordringar. Det bör då ej ara ur vägen att uttala, att, såsom vi åtmintone föreställa os3 sakernas och allmänna tänesättets position, står förstärkta Utskottets Aterinosresultat alldeles icke i något snecielt