Aftonbladet – 31 juli 1840, sida 3

nan Rn Aer TR oo oUti Danmark synas sakerna gå med stora steg. Nästan hvarje post från detta rike medför underrättelsen om någon ny förvånande yttring af politiken hos den nye konungen, vid hvars första uppträdande folket gjorde sig så menlösa förboppningar om en för dess skröpliga statsskick så behöflig pånyttfödelse. Fiedrelandet, för denna postdag citerar i en sin nummer en i ,Kjöbenbavnsposten, för den SG införd skrifvelse från Generalpostdirektionen, som ,säkert icke skall fela att göra ett djupt och allvarligt intryck, och som bladet anbefaller till alla sina läsares och serskildt landsorternas synnerliga uppmärksambet. Saken angår tidningarnas rätt att försändas med posten till provinserna. Man känner de mått och steg, som redan i detia afseende blifvit af den nya regeringen tagna, för att lägga den frisinnade politiska jurnalismen hinder i vägen. Den sist båilna Ständerförsamlingen — så yttrar sig Fiedrelandet — öppnade omsider en utsigt för att pressen också bos oss skulle erhålla den rätt till en snabb och billig befordran genom den monopoliserade postinrättningen, som den längesedan besitter i hela det öfriga Europa, — en utsigt till att Danmarks invånare kunde vinna den fördel och beqvämlighet genom postväsendet, för hvars skull detta postväsen egentligen är skapadt och för hvars skull de med sina dyra fyrkar måste underhålla ett sådant. En förträfflig och väl motiverad petilion, enhälligt antagen af hela den Roeskildska Ständerförsamlingen, gaf nemligen den konung, som sedan dess bestigit thronen, det bästa tillfälle att visa sig icke biott som tryckfrihetens varmaste vän, men också såsom den der gjorde det afseende på Ständernas råd, att detta uttryck af folkmedvetandet och folkviljan hos oss erhöll fullkomligt samma inflytande på folkets öden, som i de stater, der rådet är lag. Men ... plakatet af d. 40 April detta år öfvergick redan från rättsgebitet och förde saken in på nådens och godtfinnandets terrain; praxis visade derpå snart, att denna nåd blef på så sätt utöfvad, att rätten til! försändning med posten var afhängig af bladets politiska färg, alltså en indirekt censur och ett specielt förmynderskap för provinserna; kungörelsen till Ständerna lemnade den öfverraskande nyhet, att äfven de blad, som erhöllo nåden, att få försändas med posten, skulle mista samma rätt, så fort de kommo under aktion; Köbenhavnspostenn för i går meddelar nu en generalpostdirektionens skrifvelse af d. 44 Juli, hvarigenom det förkunnas, att den postförsändningsrätt, som i det föregående blifvit tilldelad vissa tidningar serskildt, intills vidare skall upphöra med detia år. Vi albålla oss från alla betraktelser öfver denna kedja af fakta, som också i sanning ingalunda synas tarfva några kommentarier. Endast en punkt måste vi påpeka, i det vi uppfordra Ständerna att väl öfverväga, huruvida Hr Örsted har rätt i sitt påstående, att Ständernas råd hos oss har så stort inflytande, att man icke rimligtvis kan önska den någon större myndighet tillagd.n I sammanhang härmed tillkännager Fedreandet, att sällskapet Athenxum, som till velerbörande ingifvit ansökning om att genom osten erhålla den Franska tidningen nNatioral, samt de tvänne Norska bladen Den Contitutionelle och Morgenbladet,, undfått till var, alt sådant icke kan beviljas. — En idkare bär i hufvudstaden hemsöktes går vid Kämnersrättens andra afdelning af icka mindre än 21 idkare af samma yrke, hvilka ville vinda honom till den mindre lofliga industrien, att afva på oärligt sätt åtkommit en mängd dem tillvörige, för yrkets bedrifvande nödige effekter. Mået väckte mycken uppmärksamhet, men uppsköts ör anskaffande af bevis. a (Insändt.) Med anledning at det i Onsdagens Aftonblad ntagna protokoll, rörande striden inom Bordetåndet med dess nu afgångne Sekreterare Hr Adrokatfiskal Heurlin, torde man såsom ett litet pbi