Aftonbladet – 31 juli 1840, sida 2

UUDRGAUUD ULCITOCMISS I vISSa Iall. (DIULeES IO0IJSP.) STOCKHOLM den 31 Juli. Om någonting kan bevisa vigten deraf för det allmänna och för hvarje enskild man, af hvilken det fordrar tjenstoch pligt-utöfning, att alla förhållanden, som inverka på samhällets angelägenheter, lemnas åt offentligheten, och att således äfven regerings-åtgärderna borde vara den underkastade, är det de mångfaldiga rykten, som i detta ögonblick genomvandra hufvudstaden, om anledningarne till och omständigheterna vid brytningen med vissa af Ministerens ledamöter. Dessa rykten kasta så besynnerliga skuggor än på ena, än på andra sidan af de dervid handlande personerna; de innefatta så öfverdrifna skildringar af den enes eller andres beteenden, att man dervid nödgas förnya en fråga, som visserligen under hela början af vårt konstitutionella skådespel, ifrån år 48410 till 1823 ofta framställt sig för den uppmärksamme betraktaren, och som framför allt allmänheten tyckes hafva haft täta anledningar att göra sig sjelf: chvilken det är, som här egentligen blifver narrad), eller om hvilken man rättast skulle kunna uppstämma den bekanta kören i Robert af Normandie: cNu är han fast, nu är han fast, bis, Lyssnar man till den ene, i kammarherreeiler adjutants-uniformen , så hafva de stackars Statsråds-ledamöterna icke kunnat redogöra för detaljer inom sina departementer, hvilka Konungen ansett behöfliga att genast känna, och som Hans Maj:t haft bättre reda på än Ministeren. En och annan Kongl. Sekreterare och verklig Kammarjunkare, omtalar hemlighetsfullt, att N. N. visade en okunnigbet i fråga om prinreiper för lagstiftning, national-ekonomi, kameral-lagfarenhet, m. m., som alldeles uttömt en hög persons tålamod, hbvilken sjelf, när han vill, kan förvåna sina åhörare med det oerhördaste kunskapsförråd, ifrån dAlemberts och den encyklopedistiska skolan, ända till Nermans ;Jurisprudentia, och den hederlige gubben Brantings kammar-verk. En beskedlig Ålderman säger för sant, att det varit en strid på lif och död om skydd åt inhemska näringar eller deras ruin, som vållat krisen, och någon i tullen trodde detsamma, med föga variation. Å I det ena kotteriet ler man åt den naiva satiren på nya Statsråds-organisationen, som man finner i uttrycket: Sa Majest Posse,, och gläder sig, att platsen nu återlemnats åt det sanna majestätet — i det andra vredgas man öfver: att ull-tras-pressen kunnat föra ett sådant språk: att den liberala ej understödt Ministarne, 0. S. V. Ingen lärer dock vara bättre underrättad, än den bekante Jerusalems Skomezkare,, hvilken emellanåt äfven uppenbarat sig i skepnad af en hvalfisk. Han lärer nemligen med fullkomlig visshet veta, att det är han sjelf, som störtat hela denna minister-kombination; också blir det nu troligen han, som kommer att framdraga nationens egentlige män till fyllande af de toma platserna. Den ene frågar, om man hört, att Ministrarne måst begära sina alsked, emedan de ej kunnat utverka sanktion på några Rikets Ständers beslut, som de ansett såsom vilkor för deras inflytelse hos Ständerna, i de snart förekommande anslags-frågor; och under tystnads-löfte yppar en annan, att det egentligen varit en plan, att låta Hr Hartmansdorffs befattning som Ministre de la didte öfvergå till Häst-gards-trumpetarne, som efter de olyckliga Nejen i förs stärkta StatsUtskottet skulle komma i utöfning af sin för Riksdagens afblåsande oumbärliga befattning. Blygsamt, men med en viss trovärdig min, tror åter en annan sig hafva från säker hand hört, att StatsRådets komplettering skulle varit det ämne, som, till följd af KonstitutionsUtskottets anade verksamhet, måst vidröras, och hvarvid Ministrarne vågat ifrågasätta utnämnandet af en person, hvars: namn: ännu eke lärer varit ämnadt en plats i Statsrådsorotokollet. Hvilket, eller huru mycket af allt detta är srundadt, lär dock tills vidare blilva en gåta ör den gissande allmänheten: Det sannolika ir: att saken länge varit beredd, men att en par-bricoll gifvit anledning till explosionen. länk, om den gamle Bellman kunde ana, att ans byst en gång skulle vållat påskvrdandet