Aftonbladet – 30 juli 1840, sida 3

OT OA Re RRD SIP PLUTy Fe OO BET OBE. ORUP. Muskus, rv. 24 till 42 sk. lodet. Mussior, friska, is: insyllade, nedsatt fr. 46 til! 49 per kanna. Målningar och Ritningar, fria. — (Forts. följer.) (Insändt.) LITTERATUR. Den fjerde bönens utläggning, filologiskt, histotiskt, teologiskt, äfven med afseende på samtliga böneordens och de tio budordens invördes molsvarighet, genomförd af Joh. Bernh. Runsten. Upsalai Juli 4840. 8:0. pag. 104. Denna skiift, i närvarande stund den märkvärdigaste inom Svenska teologiska litteraturen, förtjenar hvars och ens uppmärksamhet, som genom den symboliska boken Luthers lilla ka— teches är bunden vid en viss tydving af fjerde bören i Fader vår. Den är på samma gång en polemik emot den af nämnda symboliska bok antagna och ett försvar för den före denna boks u:glivande allmänt gällande fornkristjiga tydvingen at fjerde bönen. Skriften bevisar nemligen, så tillfredsställande som man kan önska, att i kristendomens äldre tider, af Kristus, Apostlarne och kyrkans förnämsta lärarej förstods under dagligt bröd antingen det i Jobannis 6 kapitel omtalade andliga brödet eller också Kristi i rattvarden meddelade lekamen. Innan Lutber ikläddes den kurfurstliga nådemanteln och blott i den ringa munkdrägten (hvilken aflades 43524), predikade för enfaldiga lekmän a(fär die einfältigen Laien) delade han ock Frälsarens, de äldre kyrkolärarnes och hela katholska församlicgens mening om brödets betydelse i fjerde bönen; se bans år 4348 utgifna cAuslegung deutsch des Vater Unsers. Men då han derefter allt mer och mer inblandades i den verldsliga regeringen och slutligen uppträdde såsom en på politisk grund stående kyrkochef, inträffade det, att samma bröd, hvilket han före 13524, i enlighet med kyrkans antagna tro och meiing, uteslutande förklarat andligen, efter pämnde år lika uteslutande blef utitydtJlekamligen.. Och denna tydning, hvilken han inlagt i svaret på frågan: hvad är dagligt bröd, (se Doktor Mårten Luthers kateches), blef sedermera den för hela Lutherska kristenheten ensamt gällande. Att vilja återföra den ursprungliga tydningen af fjerde bönen och protestera emot den nu antagna, symboliska — är en grundlagsfråga i kyrkan, hvilken, såsom alla andra frågor af denna beskaffenhet, ej kan afgöras utan medlemmarnes gemensamma samtycke. Derföre har ock den för sanningens uppdagande nitiske författaren egnat bemälte protest till Svenska kyrkans på Riksdagen nu församlade Presterskap, eller, som orden i originalet lyda, atill Svenska folkets vid 4340 års Riksmöte fullmäktige andlige sakförare.n De grunder, på hvilka Förf. stöder sin protest, äro i sjelfva titeln angilna: 4:o. Filologiska. Författaren framlägger det omtvistade ordats (cpiusion) etymologi, och visar att dezs enda rätta gramatikaliska formbildning är af ienai och epicnat (gå, komma till) hvadan rättaste öfversättningen blir tillkomligt, ej dagligt bröd. D2 ä!dsta öfversättningarna, en syräks trenne hecbreizka, den armeniska, koptiska, ardBiska, Italas, kyrkoädernas och Ulfilas gynna denna etymologi, äfvensom Romerska katholska kafechesen ar 1566. JG 2:90. Teologiska. Författaren går här på de nya teologernes sätt ratisnelt tillväga, och visar, huru det är stridande så väl emot bönens, som menniskoandens patur och andan af evanyelii lära, att för jordiska afsigter sönara den minsta gnista från ljusets himmelska källa. I bönens stund unppträder menriskan blott såsom andevarelse. Om än hundrade språk sådana som det ofta åberopade ordspråket 30: 8 kunde uppvisas, är dermed på intet sätt bevisedt, att den fjerde bönen är en jordbön. I lifvets sista stunder, om icke förr, nödgas menuiskan erkänna att det är något annat, än äta, dricka, kläder, hus och hem m. m., som hon beder om i fjerde bönen, etc, pag. 24, 101. 3:0. Historiska. Kristus sjelf, de äldre kyrkofäderna, till exempel Origines, Tertullianus, Cyprianus, Hieronymus, Chrysostomus, Ambrosius, m. fl. samt blazd de nyare till exempel Olshausen, hafva ändteligen uttydt fjerde bönen. Hela romerska reformerta och till en stor del äfven grekiska kyrkan göra det ännu i dag. — 4:0. Sammanställningen med tio budorden. Detta bevis är mera antydt, än noga genomfördt. På en annan åberopad afbandling stödjes det dissertatio acad. ideam ecclesie ex orat. domin. concipiendam indicans Ups. 4838, en bland de originellaste och mest djupsinniga hypotheser, som Svenska teologien frambragt — en hypothes, hvilken likväl eger det värde och den bevisande kraft som all konjektural-kritik förmår. Författaren slutsr arbetst med en cpilog, i hvilken ban som hastigast vidrör sina öfver samma ämne förut offentligt hållna och enskildt beträffande sjelfva den omtvistade tydningen, tadlande predikningar. cOm jag nu,, — säger han, — med allt hvad ehär ofvan till fjerde bönens utläggning ur filologiaska, historiska och teologiska grunder anfördt blifcvit, i någon mån förmått hos dem af mina läsare, som äro andeligt sinnade, bereda nigon klar inasigt i originalbönens himmelska sanningsdjup och någon lefvande öfvertydelse om behofvet af den aSvenska öfversälltningens omtydning; så tviflar jag cingalunda att desamma hvarken skola missförstå asller förtörnas öfver min vågsanhet, ati å predikestolen hafva i denna bön, genom ett tillägg af eKristi enet ord, sökt att afbjelpa det i vårt menooo bkanrd hreistanda arh faleka halst fam iagm dar.