ov DI URTUUUVIS IVFFAIJjAS, MNMVI SFR ER för alltid blottställda? Detta förslag borde af sammansattia Utskottet jemkas, och i flire afseenden undergå förändring, för att kunna blifva på något sätt verkställbart. Prosten Afzelius instämde med Biskoparne Nibeliu3 och Agardb. Hoemaläsniogon borde ej förbises. Den stode i samma förhåilende till uadervisningen i folkskolan, som vid trivial-skolorna den enskilda undervisningen till den allmänna i skolan. Lärarnes lön borde vara minst 25 tunvor. Gossar och flickor borde wvexelvis hvaranonan dag besöka skolan. Då många gymnasister säkert ej skulle förkasta en sådan plats, och apologist-skolorna gerna kunds förse med de öfrige behöfliga lärarne, torde ej seminarier beböfvas, uten det dertill anslagna bättre användas till förmån för folk-lärarne. Staten bör dessutom bidrega och genom allmäsna influtna medel i och för dowia ändamål bekosta inrättningen. Prosten Nordhammar trodde ej, att brist på undervisning vållat detta behof af förändring, men väl brist på begagrande af nu befiniliga inrättningar, och i allmänhet försummad uppfostran. Roten till detia onda och upphofvet till denna brist vore dock att söka, ej hos de lägre folkklasserna, utan just hos de högre, som på dem i så betydlig mån både medelbart och omedelbart inverka; och komme denna tidehvarfvets klegan till ej ringa del att drabba qvinnan, i det förvånda tilistånd, hon ru allmäzligen uppträder, som maka och husmoder, samt barnens fostrarinna. Förgäfves söker man nu hos henne hvad som fordom utgjorde hennes ära. Hon var då en värdig husmoder, hvars stolthet var trefnad och ordning inom hus, som kunde. sammanhålla allt, och i vä! uppfostrade och dygdiga barn såg sin heder. Nu är det annoslunda,: och sår illa till. Få kunna nu blifva husmödrar;! till och med inom handtverkare-familje: na är detta förhållande att öfverklaga. Qvinnan är nu i allmänhet för hög, för bildad för att vårda sig om de husliga småsakerna. Hon vill synas, lysa och. göra uppsesnds; men att i stillhet verka och lyckliggöra inom den busliga kretsen, försmår hon, och försiår det ej. Aadras ej detta olyckliga förhållande, så äro alla bemödander, för bildningens och sedligheters bef:ämjande fåfängt anväsda och bortslösade. Men också med mannen står ej rätt till, serdeles i de högre stånden; och mången med lärdom och rik erfarenhet är för bög, ja, för lärd för att nedlåta sig till delaktighet i barneos uppfostran. Det heter dock: vita, non; schola discimus; ett ordspråk, som ej vore ur vägen att bebjerta. ARV FB VY Datta förbållande är så ömt; det rör sambället, det heligaste för medborgsmenniskan, och det rör detta samhälles heligaste grundvalar. Tal. kan ej annat än hembära sin tacksamhet till Utsk. för dess grundliga behandling af ämnet, men tror det: hela ej mycket kunna uträtta, förr än ofvan åberopade förhållande blir med allvar bekämpadt; instämmer med detsamma serdeles i fråga om reli-: glösa undervisningen och föräldravården, såsom de: nödvändigaste; men i detaljerna skuile Tal. önska l ändring. Tidens bildning vore i det närmaste falsk. Deno går us; på fåfänga, och har till lägre, fattigare) klasserna kommit från de högre. En sorts högre, men dock så yilig bi!dning, bör den vål påtrugas barnen, för det de en gång möjligen skola deltaga i lagstiftningen? och afses kanske, då det heter, att gosse och flicka lika skola i undervisningen deltaga, en kammare af båda könen, som med tiden vore att förvänta? Denna tid lärer väl ännu vara långt eflägsnad. En fast skola torde väl fordras och billigt böra inrättas, men likväl bör kommunen dermed få föranstalta. I seminarier böra lärare likväl ej bildas, utan kan det ganska väl ske vid andra läroverk. Pastor borde till och med vara en sådan bildare, och bör det stå öppet för den det vill. För ett rent sinne, allvarlig håg och godt hufvud kan ej så synnerlig förberedelse behöfvas, uten kan det erforderliga lättast genom praktik vinnas. Såsom allmän lag blir betänkasdet verkligen på många ställen betänkiigt. I afseenda på lärarens skiljande f:ån sin tjenst, när för skridandet framåt han ej mer kan vara dertill tjenalig, bör rättighet dertill tillkomma kommunen, dock vore obilligt, att den sålunda skiljde skulle blifva utan hjälp, och få plikta för hvad han ej i visst afseende är skull till, Derpå bör tänkas. Pastorer böra ej vara lärare, men väl, så mycket andra göromål tillåta, dertill bidraga; kunnandes adjunkten, om han så vill, dertill antegas. Hvem som i annat fall skulle förrätta pastors många göromål, Vore lätt att inse. Argiften af 2 högst 6 sk. vore ej oskä!ig, äfvensom någon inträdesafgifit, men derom böra församlingarne sjelfva få besluta, då så väl i detta afseende, som äfven hvad löner baträffer, intet stadgande vore för alla orter gomensamt möjligt. ! I Mselmötrakten äro förhållandena vida skilda från dem i Särna; och får S:aten ej för häfiigt gripa uti byad som rör Svenske mennens frihet. Föräldrar böra först få föranstalta; i Talarens hemort skulle åtminstone mången tsga ilia vid sig öfver ett sådant tvång. Fordringarne gå också något för långt och böra åt pastor och kommun mera öfveriemnas. Husbondes ensvarighet för underhafvandes bildning bör ej så bestämdt yrkas; icke heller bör lista på dem, som ej bivista skolan, uppläsas. Det vore opassande, sardeles då just, när man vill afskaffa alla skamstraff. Pastor borde också mellan skoltiderna få framkalla barnen till förhör, samt ungdomen i allmänhet 4 å 2 gånger om året, äfven efter admission. På familj-lifvets förbättrande berodde dock det hufvudsakliga, ty med exempel af Preussen styrktes, det undervisningen ej är tillräcklig att förekomma brott. Uti Berlin fingo år 4839 412,963 fattiga barn undervisning; likväl befunnos vid samma tid 500, mellan 42 och 20 år, I fängelserna för brott anklagade. (Forts. följ.) STOCKHOLM den 30 Juli. Dagens utländska poster medförde tidningar rån Paris af d 419, från London af d. 24, samt från Hamburg af d. 24 dennes. Från Konstantinopel gå underrättelserne ej längre än ill samma dag, som med förra posten, eller ; j ; j j