Aftonbladet – 30 juli 1840, sida 1

PRESTESTANDET. lenum den 29 Juli. Ståndet sysselsatte sig i detta plenum kufvudsakligen med folkundervisningsfrågan, men diskutterade förut följande betänkanden: Statsutskottets ulåtande JM 4197, om en ersättning åt hofmarskalken Lejonpmark för sskrvetererebefattning i tabelikommissionen, hvilken ersättning Biskop Bruhn anvcåg böra för 25 år ej kunna vara mindre än 3,666 Rdr 32 sk. hvarom förenade sig Blskoparne Nibelius, Butsch, Hedren, Dr Hagberg, äfversom prosten Åstrand, som ej motsatte sig äter:;emiss, men då ansåg föreslagna qvalifiketionen, i enlighet med Biskop Hedrens yttrange, böra såsom anmärkning, ej i form af motion, åtfölja. Statsoch Ekon.-Utskottets utlåtande JM 4, rörande den inqvarterings skyldighet, som åligger städerna utors Stockholm. Prosten Galne fana Utskottets anslagsföralag billigt; instämde med Friherre Sprepgtporten och yrkade bifell, deremot Biskop Hesdren ej bade något att invända; anmärkte blott art det hör till tredje bufvudtitelv. Prosten Ödman ansäg sig endast böra nämna det billiga deri, att, om en klass får lindring i någon mån, böra också de andra hafva det. Utiåtandet bifölls. Stietsoch Ekon.-Uiskottets utlåtsnde JMs 2, om inqvartering för Stockholm; bifölls utsn diskussion. Derefter föredrogs nämnde Utskoits utlåtende MM 3, om folkskolor och detmed gemercskap egande ämnen, hvarvid en mängd talare anmälde sig, och yttrade sig som följer, korteligen uppfettadt: Biskop Nibelius fann sig uppmanad att tacka Utsk. för den noggrannhet, hvarmed det behsndlat frågan, gillado principen och syftet, men antåg vara för långt gånget i detaljbestämmanden. Föräldraundervisningen vore jvst rätta grunden för all barnabildnieg. Det är någonting högt och rikt, som yttrar sig hos Svenska folket just deri, att undervisningen, på så sätt meddelad, ej blir en död, utan en lefvande kunskap. Biskopen instämde derföre i Biskop Agardhs reservation, som vore fullständig. Det borde stå en hver fritt att begagna sig af den i hvarje kommun inrättede, nödiga fasta skolan, som sjsif borde få regleras, och en gång inrättad, i öfrigt kontrollera det som hemma läsits. Lärarne i en sådan skola skulle i reden befintlige stiftskolor bildas, och dessutom prektiskt heldre och bättre, än i serskildt seminarium. I afseende på dö kunskapsämnen, som borde inhemtas, vore föreslagna minimibeloppet för högt. Läsnivg 1 bok och christendomskunskap vore det tillräckliga, om, det med förstånd och hjerta iphemtades. Den som vill, må fritt men ej genom tvång, få gå vidare. Lärarnes lön borde förhöjas cch medel till pensiorskassa annorstädes sökas. Föräldrar böra känna såsom förbindelse att i någon rån betala dem, som j deras ställe befrämja barnens undervisning och handhafva den. Presternas betungande med religionsundervisningen är både obillig och omöjlig att bringa i verket; icke heller kunna de vara dertill mera tjenlige än den person, som, sysselsått dagligen med barnen, om han har någon förmåga att rätta sig efter deras fattning, alltid förblifver den rätta religionsundervisaren. Betänkandet bör doek ej förkastas, utan blott undergå nigra ändringar, hvarföre återremiss vore af nöden. Prosten Ödman erkände sin förbindelse till Utskottet för det allvar, som blifvit i betänkandet ådagelagdt, men kunde ej annat än göra åtskilliga anmärkningar vid detaljerna. Seminarier för lära. res bildande vore öfverflödiga, och kunde de anslagna medel till annat bättre användas. Apologist.