sjudil sig all sjelive 1 kostnaden deltaga. DANSKA PRESSEN OCH DERES KONGE. Danska tidoirgn Föeirelandet innehåller för vågra postdagar sedan en artikel med ölver; krift: Skattebevilgningsret, 4,000,000 Riksjankdaler extraordinärt i 8 månader, og Beparelses-syslemetn, som innehåller å!skilliga eflexioner med anlednivg af de oerhörda utomordentliga utgifter, som utmärkt Christian VIII:s första regeringsmånader. Både i allmänhet för ämnets vigt och serskildt för den fiimodighet, hvarmed bladet, i detta som andra all uttalar sin oförgripliga tanka under ögonen af den förgrymmade konfiskationsmaktien, synas dessa reflexioner ega för ögonblicket ett synnerligt intresse, Tidningen anställer en kort emföreise mellan det enkla cch anspråkslösa sätt, hbvarpå den nyss aflidne Konungen af Preussen blifvit bragt till sin sista hvilostad och all den förgängliga prakt, som föregick och åtföljde Fredrik VI:s jordfästning. I Preussens hufvudstad, i ett land, som har 4 eller ö gånger så stora statsinkomster som Danmark, upprestes ingen katafolk, inrättades intet castrum doloris, eller dylikt, och få dagar efter det döden, hvilken gör alla menniskor lika, hemtat sitt offer, blef det kongliga liket fördt till sitt hvilorum, alldeles som en annan menniskas, utan denna ohyggliga balsamering, och utan de många gammeldags, impopulära upplåg och anstalter, hvartill vi här varit vittne. Derefter kommer tidningen till kapitlet om silfverbröllopet och frågar, om icke denna fest, som till sin natur egentligast är en familjehögtid,, om icke den gerna kunnat sammanslås med den få veckor derefter påföljande kröningsfesten, äfven om det endast skulle varit för att gifva ett enda bevis på god vilja till besparingar inom hofbållsingen. Nu kom kröningen. I kongelovens 48 kap. heter det: På det att verlden må veta, att Danmarks och Norges konungar anse det för sin största höghet, att ödmjuka sig inför Gud, och att de akta det för sin högsta makt cch väldighet att vara välsignade af Gud genom hans ords tjenare tili en lyckosam begynnelse af sitt regemente, så vilje vi ock, att konungen offentligen låter sig i kyrkan kröna med dertill tillbörliga ceremonier., Detta är i sanning en vacker tanka, kanske den vackraste i hela kongeloven. Men för öfrigt blifver konungen, utan att något slags öfverantvardande behöfves, en enväldig arfkonung i samma ögonblick hans föregångare dör; kröningen medför för honom inga seiskilda förpligtelser, och han kan låta denna ceremoni företagas när han vill, hvaraf alltså följer, att ban till och med kan uppskjuta den ända derhän, att låta den helt och bållet uteblifva, liksom det är uppenbart, att den i politiskt afseende alldeles ingenting betyder. Men är den alltså till sin natur en devotionsakt, en kyrklig handling, så synes karakteren af dess utförande vara i och med detsamma antydd. Den skulle då försiggå i landets hufvudkyrka, utan all den teatraliska pomp och den kostsamma lyx, som nu beledsagade den och utan att utspöka gamla män i riddardrögter; och då kröningen nu, såsom man påstår, påfört landet en utgift af en balf million, skulle detta enklare sätt att fira den säkerligen varit nationen kärare, på samma gång den gifvit kronan en sannare och varaktigare glans. Vid frågan om Deras Majestäters resa till provinserna, anmärker bladet, att för att lära känna land cch folk det icke torde vara alldeles oundgängligt att föra med sig en svit af öfver 50 personer, hvartill ytterligare från Fyen kommer Kronprinsen med bela hans uppvakt