Aftonbladet – 29 juli 1840, sida 3

STOCKHOLM den 29 Juli. Sistlidne Måndags afton höll konungen kon selj, hvilken varade ganska länge och fortsatte en god stuad ännu efter föredragningarnes slut Man vill veta, att mycken värma skall bafv: der ägt rum i rådplögningarn2, och såsom en följd deraf torde kunna anses, att de bå. da Statsministrarne i dag till Kongl. Maj:t in gifvit sina afskedsansökningar. Ena annan version tilligger, att äfven åtskillige af ministeren: öfriga ledamöter Statsråderne Cederström, Lagerbjelke, Fåkreus och Ihre anmält sin önskan alt afgå, så snart Hans Maj:t täckts utnämns deras efterträdare. Till detta steg, om det visar sig grundadt och serdeles om det sker kollektift, kan man icke annat än lyckönska ministrarne. Det vore utan tvifvel i närvarande ögonblick det bästa steg, som kunde vidtagas; om det än sedan kommer an på omstländigheterna, huruvida kszmarillans män eller nationens skola intåga på den lenanade vwvalplatsen. Vi skole, med anledning af denna händelse, i morgondagens blad söka något närmare belysa åtskilliga förhållanden i afseende på den egna och besynnerliga ställning, som denna minister under bela sin bana innehaft, äfvensom våra kolleger då skola få den efterlängtade upplysningen om Aftonbladets egen position till denna minister. — Till ofvanstående underrättelse måste ståsom bihang fogas, att anledning till anmärkning i dag blifvit i flere stånd anmäld emot samtl. konungens rådgifvare. — Tidningens afdelning, under rubriken: Riksdag, för dagen innehåller en apostill, angående den bekanta tvisten i afseende på BondeStåndets förre Sekreterare. Hr Heurlins anförande, som deruti finnes intaget, hör, såsom ett nödvändigt supplement, till en fullständig kännedom om denna sak, hvarom man likväl ännu stadnar i en slutlig ovisshet, enär det icke af protokollet är synligt, hvad eller huru mycket som möjligen, på sätt der säges, kan hafva blifvit jemkadt af Riksdagsmannen Rutbergs föregående yttrande, hvilket, sådant det förekommer i det redan förut meddelade protokollet, visserligen ej innebär någonting, som kunnat påkalla en begäran från Sekreterarens sida om en föreställning till Rutberg. För öfrigt kan man ej värja sig från den tanken, att Sekreterarens anförande i båda de hufvudsakliga tvistefrågerna, serdeles den om ptilläggetk, icke är alldeles fritt från sofismer.