Aftonbladet – 29 juli 1840, sida 1

RR RRRAR——— Kontor vid Stads-Smedjegatan; i f. d. ZETräi Bod vid ; i EISSENS i hörnet af Regeringsgatan och Jakobs gränd; Nr 9 i hörnet af Hornsoch Repslagaregatorne å Söder; Häruti instämde vice Talmannen Per Erikssor Nils Persson från Södermanlands län, J. F. Dahlic och Ephraim Larsson från Elfsborgs län m. fl. På hemställan sf Bengt Gudmundsson från Hel land, som förklarade sig dela Ruibergs åsigter, ble den nu väckta fråga, såsom en ny motior, på bor det hvilande. U; supra in fidem N. A. Heuriin. Utdrag af protokollet, hållat ho: Ha. dervärda Bondeståndet vid Lagtim: Riksdagen i Stockholm den 44 Jul 1840. Till justering upplästes protokollet för d. 4 dennes, hvilket af S:åndet godkändes; dock ansåg Se. kreteraren sig böra fästa Ståndets uppmärksamhe derå, att de anmärkningar, Riksdagsfullmäktigen Rulberg sistvämnde dag framställt mot sekretersren, ingalunda voro i protokollet upptagne i de skarpa ordalag som vid tillfället blifvit af Rutberg nyttjade, utan att han sedermera, vid den justering deraf, som med honom enskildt ägt rum, sjelf förändrat sine då fällde yttranden till deras nuvarerde lydelse, dervid Rutberg äfven nu ansåg det böra förblifva, då han godkände sine yttranden cålsne de i protokollet qvarstå.) Sekreteraren uppläste nu följanda skriftliga anförande, med bilagor: cHögaktade ledamöter af Rikets Hedervärda Bondestånd! Med lika stor förvåning som djup smärta har jag funnit, att den högst likgiltiga frågan, huruvida den mig såsom Ståndets Sekreterare tillkommande aflöning borde beräknas, antingen från antagningsdagen den 11 sistl. Januari, eller från den 14 i samma månad, och sålunda blott trenne dagar sed nare, icke allenast upptagit en betydlig del af Hecdervärda Ståndets för vården om fosterlandets angelägenheter dyrbara tid, utan ock inom Ståndet föranledt ett uppträde, eller, om mig tillåtes begagna en värd talares här nyttjade uttryck: aett upplåg, af sådan art, att j:g icke föreställt mig, det någon ledamot inom Ståndet velat vara upphofsman dertill. Uppriktigt bade jag ock önskat, att allt, hvad derunder blifvit yttradt, kunnatutplånas såväl utur denna Riksdags annaler, som utur Ståndets och mitt eget minne. Men någre af de anmärkningar, eller tillvitelser, hvilka blifvit emotå mig framkastade i det hos Ståndet den i inneva-t rande månad hållne plenum, äro ej allenast af ömtåligare beskaffenhet, utan bafva ock väckt allmännare uppmärksamhet, än alt desamma kunna medk fullkomlig tystnad af mig förbigås, eller alldeles å glömskan öfverlemnas, Uti hufvudfrågan, hvilken, i och för sig sjelf, o nekligen är så lumpen och obetydlig, att derå vis serligen redan blifyit förspilde långt flere ord, änh densamma är värd, bör jag icke, och vill icke eller, fälla något yttrande. Den liknelse en af Ståndets Ledamöter, Riks-Å dagsfullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs Län,å uppdragit emellan Hedervärda Bondeståndets Sekre-V terare och en ustädslad dräng, anser jag ej eller förtjena någon uppmärksamhet. Denna liknelse kanh icke såra någon, som känner det språk, hvarpå denne Ledamot vanligen på detta rum sig uttrycker, och det vore af mig förmätet att begära, det Ståndets Sekreterare skulle vara mera fredad från dy lika utfall, än hvarje annan person, — den högstaf med den lägsta. ; Men de yttranden, en annan ledamot, Riksdags-N fullmägtigen Johan Jacob Rulberg från Norrbot-E tens Län, förenämnde plenidag, dels vid justeringk af det inför Hedervärda Ståndet den 20 nästlidnek Juni förde protokoll, dels ock i sammanhang med ett af honom då väckt förslag om fördelningen aff de till Ståndets Kanslipersonal anslagne arfvoden,f afgifvit, äro, äfven om bitterheten i de dervid ursprungligen nyttjade ordalagen åsidosättes, späcka de med sådane anmärkningar emot mig, i min e genskap af Ståndets Sekreterare, alt jag anser mig förpligtad att desamma till besvarande upptaga. Desse anmärkningar, hvilka sedermera, af den värde ledamoten sjelf iklädde de mildare ordalag och den obestämdare form, deruti de framstå uti det inför Ståndet nu till justering uppläste protokoll, innehöllo ursprungligen oeh antyda jemväl il deras närvarande skick: H 1:0 Att jag skall hafva ain fidem med mitt! namn underteknat ett från Ståndet expedieradth protokollsutdrag uti en mig enskildt rörande fråga.å Denna anmärkning eger så till vida sin rigtig-h het, att jag med mitt namn verkligen undertecknat det protokollsutdrag, hvarigenom öfrige RiksStånden och vederbörande Utskott underrättades om Hedervärda Bondeståndets den 20 sistl. Juni fattade beslut, öfver StatsUtskoltets memorial N:o 169 aangående bestämmande af aflöningen för den vidd RiksStåndens och Utskottens Kanslier anställde personal. — Men för den ledamot, hvilken bevistat så många Riksmöten, som Riksdagsfullmägtigen Rutberg, borde det icke vara obekaut, alt den na min åtgärd grundat sig på föreskriften i 24 5 1 mom. Riksdagsordningen, enligt hvars ordaty delse, det, utan något undanteg, tillhör Sekreteraren i hvarje RiksStånd, att Ståndets alla protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva. Till åtlydnad häraf hafva äfven, så väl under föregående Riksdagar, som under den närvarande, Sekreteraren i hvartidera RiksStåndet undertecknat det protokollsutdrag, deruti upptagits Ståndets beslut i fråga om Kanslipersonalens aflöning, och en afvikelse från Grundlagens allmänna och ovilkorliga stadgande bärutinnan, för det fall, då protokollsutdraget innehölle Ståndeis beslut i fråga om aflöningen för RiksStåndens och Utskottens Kanslipersonal, ) Det bör härvid anvmärkas, att Rutberg uti en sednare session den 48, hvaröfver protokollet blifvit Red, förevist, helt och hållet bestridt denna del af sekreterarens anteckning, som i konceptprotokollet skall, enligt Rutbergs i Ståndet gjorda armärkning befinnes efteråt in margine tillsatt.