ser man hela skaror af dessa olyckliga, af huzger förbleknade varelser ankomma och ropa om barmhertighet. Ofta kan man, endast på detta aflägsna ställe, räkna till 40 å 50 personer om dagen, och knappt hinner man att gifva en förrän en anran kommer. Det olyckligaste är, att detta icke är förhållandet blott med de mindre bemedlade, utan till och med många behållna hemmans ägare äro alldeles utan föda. Bark, halm, potatisskal, och af allmogen såkallad skurk (stjelken af diverse sumexarter), allt tillgripes för att förvandlas till bröd. Den hittills obetydligt uppvexta potatiskålen har af många blifvit tillgripen. Ja, man har till och med det rysliga exemplet af en qvinna, som hungern drifvit till att förtära exkromsnter, funna på marken. Härvid rågas eländet ännu mer deraf, ats mycket litet spannmål kunnat erhållas i persmessan, och att den, som fanns, hölls oerhördt högt. Många utaf dessa olyckliga, som sammanskrapat de få styfrar, som de möjligtvis kunnat förtjena, för att köpa sig någon kappce,sågo sig nödsakade att återvända med oförrättadt ärende, men deremot afyttra sin näfver — snart segdt den enda produkt de hafva — till det enorma priset ef 42 sk. Rgs för pundet. Den vexande säden är visst lofvande, men blir ändock säkert otillräcklig nu, Gå alla förlager äro uttömda. Svåra sjukdommar torde äfven vara att befara al det myckra otjenliga näringsmedel, som de nödgas förtära. Orsaken till denna nöd bör, utom de svåra missvextåren, hufvudsakligen sökas i svåra kronoutlagor, brist på hushållning och isynnerhet i bränvinet. Det vore önskligt, om de nu församl: de Rikets Ständer ville besinna detta, och kraftigt motverka det öfverhand tagande onda.