BOKHANDELS-BULLETIN. Elementarafhandling om arithmetiska bråk och regula de tri af E. G. Björling, docens i mekanik vid Upsala akademi och n. vw. lärare i mathematik vid skolan å Barnängen. Stockholm, Hörberg 1837. Vårt fosterland har visserligen ingen brist på arithmetiska läroböcker, allt ifrån Andersson och Gräns, ända till våra tider. Imedlertid har ref. ofta saknat en lärobok, som i förväg på ett vetenskapligt samt derjemte populärt sätt skulle afbandla de grunder, hvarefter läraren kunde ordna sina lärokurser, samt gilva lärjungen anledning till sjelftänkande, så väl vid första undervisningen, som sedermera, då han, orienterad, kastade en blick öfver det studium han genomgått. En sådan lärobok tror han sig hafva funnit i Hr Björlings afhandling. Han anser den ega samma förhållande till de vanliga arithmetiska läroböckerna, som Heerens handböcker i staternas historia till de större historiska läroböckerna, eller som Ihres in Nuce Roma till de vanliga latinska grammatlikerna. De båda vigtigaste kardinalpunkterna i den borgeliga räkenkonsten, bråkens theori och den deraf så mycket beroende proportionsläran med sin praktiska tillämpning, regula de tri, har han på en gång behandlat med en vetenskaplig noggranhet och en klarhet i framställningen, som gifva denna lilla lärobok ett afgjordt företräde framför flera andra större. Vi anföra bärpå framför allt som exempel den redighet och korthet, hvarmed författaren uppgifvit grunderna för bråkens afkortning, så ofta högst otillgängligt i andra läroböcker framställda, och dessas tillämpning på bråkens quatuor species samt de praktiska problemerna. Änuu mera har förf:s förmåga för redighet och bestämdhet visat sig i uppfattningen af theorien för regula de tri, dess användande på cn mängd speciella frågor, samt öfverhufvud på arithmetikens vigtigaste brancher i allmänna lifvet, såsom interesse-, rabatt-, vexel-, bolags-, partoch alligationsräkning m. m. Så vida vi hafva förstått röjer sig hos förf. be. stämdt, att han i sin method blifvit uppfostrad i den gamle Euklidis anda och, så aphoristiskt han måst fatta sig, ej lemnat någon sats förrän han utan saltus kunnat gå till det återstående, sedan han varit öfvertygad, att för den tänkande läsaren en jemn utvidgning af vetandets horizont öppnat sig. Då, enligt den åsigt vi förutsatt hos förf. och hvarom vi redan sökt gifva en vink, denna bok mindre är ämnad att vara en lärobok i vanlig mening, än en vögledning för läraren, till hvars principer han beständigt äger att hänvisa lärjungen, samt en ypperlig resumå för den försigkomne, som vill hafva en öfversigt af den bana han tillryggalaggt, kunna vi med största skäl i båda afseenden vitsorda arbeteis värde. Men vi tillägga den önskan, att förf. en gång ville utvidga detta utkasi till en något utförligare lärobok, ett arbete, hvars värde genom detta närvarande tillräckligt redan kan synas betryggadt. Den här måhända alltför kort förbigångna läran om hela tal skulle genom förf:s genialitet vinna, äfvensom den tillflykt till det rent algebraiska, hvartill förf. här stundom sett sig tvungen, der skulle mera vara på sin plats, och en större tillgång på öfningsexempel kunde öppna ett vidsträcktare fält för lärjungens sjelfverksamhet. acemtmRvettatttatummm RO ORO ——— — ——Å — FF dd. korrektionisten Snndheroe cam i an