Aftonbladet – 25 juli 1840, sida 4

brister, åberopar jag, tll en början, följande, i Forssells Statistik förekommande yttrande: Så fort ett samhälle uppnått lyckan att äga en konstitution, som skyddar detsamma mot maktens arbiträra ingrepp, utgör det vigtiga vämnet, statsbidragens belopp, fördelning och användande, folkets ömtåligaste sida. Ingen kan undra på detta förhållande, ty den stora massan af nationen nödgas verkligen flerstädes afsäga sig många lifvets beqvämligheter samt stundom äfven hoppet att genom flit, omtan,ka och ihärdighet förkofra sig, endast och allenast för att kunna tillbörligen utgöra sina skatter till Staten.n Denna af Hr Forssell, så sanningsenligt skildrade, för Bondeståndet missgynnande ställning, föranleder ett skonsammare bedömande af detta Riksstånd. När man derjemte eftersinnar huru Bondeståndets medlemmar vid föregående Riksdagar ofta varit utsatta för den administrativa maktens frestelser — svåra att motstå, i samma mån, som bildningsgraden är låg, omdömet inskränkt och utsigten för enskild utkomst förmörkad — så känner man sig vid åtankan på de minga eftertänkliga misstag, som hos Bondeståndets representation vid föregående Riksdagar, tid efter annan, förelupit, mera benägen att beklaga än att klandra. Dessa misstag, som utan tvifvel vu mera af Bondeståndets I fleste representanter inses, hafva mer än nåigonting annat, öfvertygat om bebofvet för Svenska Representationen, att uti sig ega en kärna af kunnige, upplyste och välsinnade medborgare. Både af tradition och af omåttliga skatiters fortfarande tyngd, hyser Bondeståndet i allmänhet misstroende till den så kallade herreklassen. Detta hindrar dock icke, att Bondeståndet, med aktning, tillgifvenhet och välvilja i omfattar dem, hvilkas redbara egenskaper aljdrig blifvit, med tro eller handling, jäfvade En man, sådan som Carl Fredrik Wern, skall iehuru representant för stad, säkert aldrig komima att sakna Bondeståndets odelade och oin. Iskränkta förtroende! i Om jag med alltför lätt hand tecknat Borigareoch Bondeståndens bristfälliga samman. sättning och deremot med för mycken öppenbjertighet yttrat mig om Adeloch Presteståniden, så bar detta icke sin grund i någon par. jtiskhet, utan i den öfvertygelse jag hyser, at inationen, i närvarande tidpunkt, har de tvennt flörstnämnde Riksstånden att tacka för hvac ivid Riksdagarne möjligtvis kan, oaktadt närvaSrande representations ändamålsvidrighet, ut krättas till landets gagn, äfvensom derföre, at jvisse tillämpade, skadliga åtgärder kunnat af. iböjas. Det behöfver icke sägas, att Adelsfoch Prestestånden inom sig halva många fri fsinnade ledamöter, med utmärkte egenskaper bög bildning och fosterlärdskt nit; men dei j måste likväl medgifvas, alt det sednare merändels sättes på de hårdaste prof, då desse akitade ledamöter inom sine respektive Stånc oftast stanna i minoriteten, så Snart fråga är Hatt, i strid med Regeringens önskningar, afgör: Hstora, vitala samhällsangelägenheter. i Då det nu åligger Konstitutionsutskottet, at Jafkunna dom öfver den gamla svenska repreisentationen, samt uppgifva form för dess ny: iskapelse, bör Utskottet så mycket mindre för fbise, hvilken del af samma fyrkammare-repre isentation numera, i anseende till den admini istrativa makten, utgör den enda motståndskraf iten, som det icke kan hafva undfallit Utskottet att, thy förutan, detta regeringssystem, son Utskottet granskat och öfverklagat, skulle, i sin: friksskadliga åtgärder, baft helt och hållet fri händer. Häraf må ingalunda hemtas anlednin till försvar för någon del af ståndsrepresenta tionen, men väl grund för det omdöme, at denna representations moraliska styrka finne allenast hos de båda Stånd, hvilka, i den för Pnäma verlden, ofta kallas ade nedrigan. Uti ingressen till 4809 års regeringsforr jbenämna sig Rikets Ständer icke allenast fö iSvenska Folkets Fullmäktige, utan förklara jem väl, att de inträdt i rättigheten, att sjelfv genom upprättande af en förändrad statsförfatt ning, för framtiden förbättra fäderneslandet Hbelägenhet. Efter denna högtidliga förklarin bafva trettioett år förflutit, och denna tid ha öfverlygat om nödvändigheten för Rikets Stän jder, att uppfylla deras, på nyssnämnde sätt å svenska folket gifna, dyrbara försäkran, deres icke verkställigheten slutligen skall utkräfva: på ett från den lagbundna ordningen afvikand sätt.n Hr Grefve Horn, Claes Fredrik, afgaf fö icke längesedan i StatsUtskottet en reservatior hvilken gaf anledning till det förbigående ryk