Aftonbladet – 25 juli 1840, sida 2

tiorssätt, blef deraf en följd, ett, om än man icke kunde underkänna egenskapen af behöflige en stor del af de statsanslag, som begärdes, man likvälafstyrkte der:s beviljande, med bäntydsan på möjligbeten för en bättre administration, att finna den gemla Riksststen tillräcklig och äfven i viesa delar öfverflödig; men i motsatt fall, på utvägen att genom en extra ststereglering få de oundvikliga behofven fyllda. Jag biträdde derna rent politiska åsigt, som lades till grund för StatsUrskottets beglut, men Get skedde under förklarande af min mening, att Utskottets antydda extra statsreglering borde tillfredsstä!la en billig förhoppning på hela Riksstatens ändamålsenliga ordrande, så fort Rikets Ständer och nationen ägde någon garenti för en bättre sakernss ordoing, uti en sntagen förbättrad orgeniastiocs-form. Denna vigtiga förändring i Sveryes stalsskick har sedermera inträfjat, och jag vill tro, ett de gerantier, men deraf kan hemta, jexe skola uteblifvs, om de icke ännu skulle visa sig nog tiilförlitlige. Imedlertid anser jag det nu mera vara en pligt till natiouven, att Uiskottet, i utöfningen af sitt vigtiga kall, tillstyrker R. St., antingen att ytterligare genora nekade bidrag i allo, således genom den parlamentariska opinionens makt, framalstra de frukter, men deraf tror sig kunna skörde, elier ock att med förtroende omfatta den nya styrelseformen, då Kronans Ministrar måtte beviljss de medel, desse anss röävändige, för att bereda och handbefva ärendsruas gång till den allmänna belåtenhet, som troligen icke iaträffar, om Ständerrs, ingående på administrstionens område, vilja derinom, efter egna och Konungens Regering motsetlts åsigter, reglera Stats-expediticnerna och Statens Embetsverk i deras minsta detaljer. Då sålunda StatsUtskottet ansor sig föranlåtet et tillstyrka en doi af ae fordrade anslagen för andra bufvudtitelns stat, fianer jeg det vara mindre konseq7ent att afslå andra, som den nya Regeringen äskar, till fsliande af behof, hvilka den gamla gjort oundvikliga. Jeg kan, för min del, ej godkänna detta säit att gå till väga, så mycket mindre, söm StatsUtsk. redan, uti betönkendaet AM 92, tillstyrkt R. St att, till K. M:is dispesition, ställa medel till ändamål, som man numera syces förneka. Må man icke invända, att den proviscriska regleringen, genom känvisende på besperingarnes användande, ör tillfsllestgörande. Jag anser denna pöd-utväg vara både inkonstitutionol och oklok, derföre, att man, så fortgåsnde, icke handlar nog rent och öppet; att Regeringen derigenom får anledning till vinning af besparingar, på bekostnad af Statsförvaltningens raska och obehindrade gång, och att man derigenom bereder ett fortferande tressel i anticiperande å besparinger, hvilka egentligen aldrig böra beräknas såsom tillgång för fyllande ef kända behof. Do ifrågavarande äro af denna kategori, och jag inser ingen rimlig anledning, hvarföre StatsUtskottet skall tillstyrka Rikets Siänder att bibehålla en lönestat på papperet, som icke öfverensstämmer med den verklige; ty det är nogsamt bekent, ett fyllnaden i de äldre, öfvertaliga tienstemännens lönevilkor utgår af de yrgre ordinarie tjenstemärnens löner, då titelns besparingar hvarken härtill förslå elier rätteligen bärtill böra användes, och lika kändt är, att desse öfvertelige tj.ostemän icke kunna eller böra vidare påräknes såsom tjenstgörande under den grad, hvarå de äga fullmakter, helst det icke skulle vara med Stetens fördel enligt, om den nya administrsationen påtvingades öfverflödige tjenstemän från den garala; men desse äga i alla fall, enligt Regericgsformens 356 S, laglige anspråk att bibehållas vid de löneförmåner, som de icke förverket. Jag antydde här ofvan, att det icke vore att bendåla klokt, om man, godkännande bebofven, deck icke rent ut tilistyrkte deras fyllande, medeist besiämda anslag. Donna meniog ber jag att ytterligore få förklara; den är: att StatsUtsk. ingalunda bör dagtinga med en outbildad, kanske äfven i många fall missledd opinion om Statens behof och tillgångar, hvilka, efter noggrann pröfning, böra af Utskottet oförtäckt framställas, utan fruktan ett tedles för siffrornas mängd eller belopp, och utan begär att vinna bifall af den om rätta förhållandena okunniga allmänheten. StassUtsk:s majoritet måste anse sig äga alit det vetende härom, som fianes inom representationen, och Utsk. äger gderföre den höga och vigtiga bestämmelse att, ledande R. Ständers beslut, rörande Statsförvaltningsbestyren, äfven leda den eilmänna opinionen till ett rättvist bedömande af Statens snegelägenheter, och icke i något fall bidraga tiil denna opinions förvillande. På gruod af denna min reservation, tillstyrker jeg, att R. Et. måtte bevilja öfrerflyttande på Indragnings stat ef de öfvertalige tjenstemännen inom S:ats-departementens Expeditioner, och, på sätt K. Möaj:s yrkat, härtill anslå Rår Bko 46,844: 26, 9; dock ett, då de öivertalige tjonstemännen ostridigt måsta vars skyldige stt fortfarande bestrida sådana tjenster, hvarå do innehafva fullmakter, tillika måtte föreskrifves, att dessa löne-orsättningar upphöra eller förminskas, i den mån, inom de Stats-expeditioner, till hvilks de öfvertalige tjenstemännen höra, ledigheter yppas uti sådana grader, hvarå de inrehafva fuillmakter och tillfälle till deras förflyttande på ordinarie Stat blifver beredt.n essensen NR ZNSENS RR SN PTE TFT me FF AM TFT 7: