Aftonbladet – 25 juli 1840, sida 2

deraf, att de icke kunde vänta något fördelaktigt testimonium från folkombuden, frivilligt aflägsnat sig utur Statsrådet, återstår, rörande dem, måhända ingenting mera lämpligen att yttra, än den förhoppning, att Hans Maj:t icko videre använder dem i dessa höga embeten, hos hvilkas innehefvere våra grundlegar förutsatt en utmärkt skarpsinnighet, frimodighet och karaktersfasthei. En Minister bir likväl qvarblifvit på sin post, sedan han, å tjen stens vägnar, fast nästan i hemlighet, teknat borgensförbiudelser för skulder, dem staten inzealunde kontraberat; och ensamt denna obetänksamhet torde böra leda Ständerna att, utom det juridiska ansvaret, äfven yrka påföljden enligt 407 R. F. Es ytterligare behandling af dechargebetänkeandet kan, i min tanka, icke föranleda till något egentligt resultst, utan blott vålla tidspillan och förnysnde af dessa långvariga grenskningsdebatter, dem jeg iror, att den ifrågavarande 6 ärs regericgens eller systemets förogpråkare tjensde desas vänner bäst med att söka undvika Då likväl så många Ledamöter yttrat sig för återremiss, ville Talsren, det oaktadt, icke gätta sig emot ett sådent. Många omilda omdömen hade Utskottet måst upgbära, hvilka säkert uteblifrvit, om dei, efter gammel slentrian, biott med liknöjdhet låtit figktigt försläsas sig en bop enformiga protokoller eler gifvit vika för den från vissa båll mycket prisade och måhända påräknade nationella fördragsembeie. Af alla de talrika Rikssiåndens Ledamöter, siutade Telaren, char Utskottet ej väntat sig något gynnsami videtur; men des her legt sina anmärkaingar under den upplyste allmänketens ögon, på det densamma, och serdeles de medborgare, gom skickat oss hit, må bedöma, om vi, utan menniskofruktan och med sannt fosterländekt nit fullgjort vira åligganden. Hr Winge förenade sig med Hr Waern. Hr Gustafson önskade en återremiss, på det Utskottet måtte blifva i tillfälle, ait så omarbeta sitt betänkande, att hvarje Representant kunde bilda sig ett korcentreradt omdöme öfver slia, efier olika, mot Rådgifvarne anmärkta åtgärder; och trodåe, att Utekottet efter en återremies ej skulla ense sig förhiodredt att afgifva ett dylikt; troddis, alt men ej borde sträcka sitt öfversecende för långt; sådant kunde lända till elakt efterdöme för framtiden; gillade ännu mindre det i Presieståndet redan gifos cxempel, att bezrafva det, efter rastlöst och nitiskt arbete, framkomna betänkandet, och derigenom liksom nedmylla de anmärknirgsr, ecm blifvit bragta i ljuset. Er Ekström instämde med dem, som yrkat återremiss. Det voro mycket smärtande, om resultatet af ett så digert arbete skulle endest gå upp i rök, då det säkert vore hvar och en bekant, buru hela nationen med otålighet förbidade utgången. Det är icke allenast de tunga skatterna, som trycka, utan äfven ovissheten, huruvida bidragen användas till Rikets sannskyldiga nytta, eller om de fast bellre någon gång blifvit begagnede till införande af en onyttig lyx, gom för eit fattigt land eldrig kan verka något godt. Hr Norin trodde att, oektadt en väsendtiig skiljektighest inom RiksStiånden under detta riksmöte försports, åtminstone 1 denna sak bloit en tanke gtulie fianss; beklagade, att så ej varit förhå:landet. På sätt försök här vore gjordt att tyda den 107 S Regeringsforzmcn skulle densamma komma stt betyda snart sagdt intet. Ville för öfrigt för tidens vinnande endast instämma med de Talare, som yrkat återremiss. Hr Petre ville, i afseende på en Talares anrmärkning, i anledning af Hr? Pctres yttrande om Frib. Stjernelds anmälan efter 407 8, anmärka, att ban stödt sitt yrkande på nämnde anmälan, hufsudsakligen på det skäl, som omrämnes i bilagan JM 25, hvilket ban ansåg vara i och för sig sjelft tilliäckligt att motivera samma anmälan. Hr Rydin ansåg sig, af hvad som i betänkandet förekommit, angående lånet för minister-kassan, ej förhindrad att yrka Frih. Stjernelds sflägsnande; men önskade återremiss för samma ändamål, som flere Talare redan uppgpifvit. Er Moberg instämde med Hr Focnander samt för öfrigt i Frih. Kan(zows reservation. Hr Lagergren besvarade några arimärkningar vid bang förra yttrande; hans förslag, att betänkandet borde läggas till handlingarne, hade härflutit från hans åsigt om omöjligheten at: I betärksandets närvarande form någon proposition kunde framställas ) till bifall eller afslag ef detsamma; han hade ej känt den öfverenskommelse, som, såsom det tycktes, vore sluied om en återremiss; men vilis dock gerna frångå sitt förra yrkando och biträda denna mening; försäkrando act, ifall det skulle ansetts nog vågsarat att i denna fråga vara af en mot pluralitetens mening siridande tanke, det sidrig skulle brista konom mod, att uttala de åsigter, han ensåge för rätts, äfven om de skuile stå i rak strid med begreppen hos en ännu kompakta:e majoritet. Eo Talare hade behagat yttra, att han förutsett, det betänkandet skulle komma att klandras af de ledsmöter, gom hade något alt begära eller frukta af Regeringen; detta yttrande vora — för att begagna ett af samme Telare vid flera tillfällen brukade uttryck — coparlamentarisktn. Hr Wern: aDå den siste Talaren åt mig kasiat en handske, utan att jeg vet mig dertill hafva gifvit honom anledning, får jag, som icke skall sky att upptaga deosamme, endast göre den sohållsn, att om den värde Tal. hos sig känner inneboende förmåga, att vid denna Riksdag fylla den lucka inom S:åndet, sem den talangfulle H: Bååth, seden förra Rizsdagen lemnat efior sig, den värde Tal. måtte äfven söka stt iekttaga hans hofsamhot i uttryck och den vänlighet i sätt et; yttra sig, Hr Bååth alltid iakttog. Hr Brinck besvareda Hr Lagergrens sista yttrande, hvilket gaf Hr L. anledning att uppläsa sista strofen af sitt skriftliga anförande. Hr Kjellberg trodde, i anledning af ett yitrandea, att Uiskottet generelt bort yttra sig öfver alla de fall, der Konungens Rådgifvare gjort sig skyldige till anmärkning, att detta icke vore juridiskt riktigt, då alla icke deltagit i samma åtgärder. Diskusslonea var sluiad och betänkandet åierremitterades. — Reservation af Hr Grefve C. F. Horn vid StatsUtskottets betänkande, M 195: Då StatsUtskottet, vid första pröfningen af Statsverkets ordinarie utgifter, synbarligen hade för af