ULOoDCR 3ad VAL HUM IUI IVIATCLD VULLALU. RIKSDAGEN. BEVILLNINGSUTSKOTTETS FÖRSLAG TILL TULLTAXA, fsvh (Slut fr. gårdagsbl.) I öfrigtehar: Utskottet ej trott sig böra vid tulltaxesförslagets upprättande på förhand binda sig vid Hågot generelt maximum för bestämmande af införselseller utförselsafgiftorna, utan ansett lämpligast att vid hvarje artikel pröfva den tällprocent, som ä densamma kunde böra tillämpas, helst förhållandet med de serskilda varuartiklarnosynts Utskottet vara i så betydlig mån skiljaktigt, att ett för, alla .gemensamt maximi-belopp icke, utan fara för genska stora misstag vid tillämpningen, kunnat antagas. : i Med hänsigt dernäst till de af-Hrr Lagergren, Wik; Lagerqvist och Grapengiesser väckta förslag, att sådana varor, som hittills varit till införsel i riket förbjudne, men: hädånefter. blefve till import tillåtna, icke måtte få införasstil! mer än någta vissa hamnar, hvilka Hr Grapengiesser ansett böra blifva högst. 4; och Hr Lagerqvist föreslagit till 5, nemk Stockholm, Götheborg och Melmö, samt att de icke måtte kunna införas i fartyg afsmindre drägtighet än 30 svåra läster, gå finner Utskottet, hvad första frågan, eller den angående importationsrätten vid visso hamnar beträffar, att; då en sådan inskränkning instämmer med inhemska slöjdeidkares vid flera tillfällen yttrade önskan, och tvifvelsutan skulle kraftigt bidraga till lugnande af deras vid en allmännare töflan med utländska tillverkningar föstade mer eller mindre gruudade farhågor, enär en noggrannare tillsgn öfrer sådana varors riktiga förtullning till beskaffenhet ochmängd kan i några få och större hamnar päräknas och utöfvas, samt slöjdeidkarnersjolfve genom en sådan införselns begränsning, lättare blefvo i tillfälle att genom utsedda ombud: handhafva dot inseende öfver förtullningen, som författningarne dem medgifva, afseendet å dessa förhållenderm kiäfver, att rättigheten att till :iket ioföra varor, som, enligt nu gällande tulitexa, äro förbudne, men ifrån och med år 1844 blifva till införsel tillåtne, må tills vidare endast medgifvas städerne Steckbolia, Gö:heborg och Malmö; hvarom slimän kuugörelso deri alla sådene varor uppräknes, torde böra utfärdas. Hvad sedermera angår yrkandet, att omförmälde varor icke må få införas i fartyg af mindre drägtichet än 50 1läster; så och då jemväl ett slikt koryektiv emot underslef torde vara af behofvet påkalladt, tillstyrker Uiskottet, ett för seglande fattyg 30 svåra läster, och för ångfartyg 60 hästkrafter, må ant2gas såsom minimum för de farkosters storlek, hvartill hittills, förbudae varor må till ofvannämrde 3:0e homnar kuona införas. U:i sorekilda motioner hafva Hr Dalman, F.W., Hr Winge, P. E., och Sven Heurlin yrkat, att med uppbäfvande at Kongl. Generaltull styrelsens tvänne cirkulär-ordres af den 93 Januari 4825, grundade på Kongl. skrifvelsen den 2 December 18924, alla inkommande utländska varor, de må vara adresserade til! hvem som belst, skola, uten undantag, draga behörig import-tull, och följaktligen den de Kocgl. poreonerne och utländska beskickningarne hittills medgifna frihet för tullumgälders! erläggande upphöra, eller åtminstono icke i vidsträcktare måtto tillerkännas de sednaro till ett visst belopp, som ej finge öfvorskridas. i Med godkännande i allmänhet af den grundsats, ett pertiela undeantog från. en allmän författring städse måste bära högst skadliga frukter, och att den Korel. Moj:t i Gruadlagen tillagde rätt, att emellan Rikets Ständers sammankomster nedsätta tullsfeiftorne, icka rätteligen kan tillämpas så, att minskningen må kunna. medgilvas någon viss pergon, Utan att densamma deremot endast bör; få afse en viss. vara, hvilken hvar och en sedermera eser att mot den nedsatta tulleniineller, utföra, hvadan. Utskottet jemväl anser, att, så vidt möjligt är, do i taxan befiotliga stadganden, hvarigenom åt serskild auktoritet upplåtes att, efter pröfning af behofvet, för vissa fall medgifve lindring i stsdade tullumgälders beräknande, hädanefter bör upphöre, har Utskottet likväl, hvad beträffar den rätighet, som varit de Kongl. Bersonerne ech Corps jiplomatique af ålder medgifven att tullfritt inbekomma varor, ansett densamma icke kunna bort2ga8. Härvid förekommer nemligen, i afseende först å le Kongl. personerne, att, då de ärd från all anvan bevillning fritagne, och denna omständighet tvifvelaktigt blifvit togen i betroktande wid betämmandet af anslagen för deres bofhållning, en ipperbar inkonseqvens skulle ligga deri att yrka itgörandet af den bevillning, som består af tullma: Xmt hoten da sadarermara då ntlämdatka