Aftonbladet – 22 juli 1840, sida 4

astraff för den, som störde denna ordning, äfaven innefattade sådana föreskrifter i afseende cpå hvad vederbörande embetsmyndigheter vid adylika tillfällen böra iakttaga, att derigenom ckunde förekommas öfverilning å dessas sidan; och i det förra afseendet, nämligen angående bestraffningarna för upplopp och uppror, när de verkligen inträffat, bör äfven villigt medgilvas, att det nuvarande förslaget är vida mildare,än det gamla, fastän den vådliga tvetydigheten i 6 kap ö S, om urykten de der röra rikets räkerbet,, och straffet dervid, fått den äran att omförmälas i nya lagen tillika med sitt thy åtföljande spöstraff. Äfven borttagandet af förordningen om budkaflar är en förtjenst. Häremot har ock, såvidt oss är bekant, ingen anmärkning varit framställd. Men hvad den sednare delen angår, eller att genom föreskrifterna för embetsmyndigheterna förekomma öfveriluing å deras sida; på hvad sätt befordrar väl propositionen detta ändamål? Jol den säger: aSamlar sig menighet eller annan afolkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å adaga, att med förenadt våld sätta sig upp emot averkställighet af cffentlig myndighets bud etc. cLåta de upprorsmän sig genast, på offentlig amyndighets befallnfog, skingras och till lydnad abringas, då skall anförare straffas med arbete cå fästning, från 6 månader till tre år, men de cöfrige varen från ansvar frie.n Låtom oss härvid till en början annotera föl-l: jande tvenne frågor: Hvad betyder det att lägga det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig emot offentlig myndighets bud, och hvad betyder uttrycket att genast skingras? Hvem skall bedöma detta? Jo, närvarande civila myndighet, eller, der hon sig ej inställer, militärbefälhafvare. Vidare säges i 6 8 om uppror: aSamlar sig afolkmängd å torg, gata eiler annan offentlig aplats, utan att lägga sådant uppsåt å daga, asom i 4 S sägs, men störer dock lugnet eller callmänna ordningen och skingrar den sig ej icpå offentlig myndighets befallning, — — — I Hved betyder väl här ustörande af. allmänna cordningen, utan att lägga å daga uppsåt att: iasätta sig mot offentlig myndighets befallning? Det vore kanske ej utan skäl att försvarsartikelns författare fäcktes benäget eftersinna, huruvida icke hvilken folksamling som helst, hvarfest blott ett eller annat-oljud böres, kan på l grund af denna af en fjeskande myndighet, — i och erfarenheten har visat, att sådana icke felas vid i bvarjebanda tillfällen, — blifva ansedd för ett uppilopp, och derifrån vidare genom vederböran: des eget vållande, snart komma att betraktas isåsom uppror. Hvem erinrar sig ej den bekanta folksamlinigen vid Norrbro och Gustaf Adolfs;torg en afiton i Juni 4838, då en mängd nyfikna från jalla trakter af staden lockades dit af de outi grundliga botande militärdemonstrationerna meidelst truppers och kanoners sammandragIning, men utan att någon excess begicks af folsket. Allmänna meningen är numera skäligen fstadgad om det bakvända i den åtgärd, som då i vidtogs att skicka trupper upp på trottoirerna för att rensa dessa och utan urskillning gripa i högen en och anran, som sedan befanns hafAva ingenting gjort, lika litet som mängden, bviliken förhöll sig lika lugnt som under en proji menad på Djurgården, så alt ej ens annat oljud fförmärktes, utom ifrån en och annan pojke, som lät höra några spridda hvisslingar samt ett och annat hurrande, framkaliadt endast af polisens och truppernas onödiga bemöfdanden att askingrav och arrestera. Och likväl skulle just den nya lagen sträfva att legi mitera ett förfarande å militärbefälets och poBlisens sida, som, om ingen ännu derför fått något ansvar, åtminstone alla äro ense om att janse såsom ett groft missbruk. Ty hvad säger det nya lagförslaget? Sedan det talat derom, att krigsmanskap må användas till upprors stillande; heter det: Lag samma vore ock, då upplopp sker och deltsgarne i det upplopp öfvergå till våld eller stä!la sig till motvärn mot offentlig amyndighet, som dem skingra vill Men hvad förstås då här med ställa sig till motvärn? iDerpå gifver det nya förslaget ingen definition; men väl kan man sluta dertill per inductionem från senare mom. af 4 G:n, så att dertill skulle vara nog, att folkmängden ej agenast låter skingra sig på offentlig myndighets befallning.n När man ser denna vådliga obestämdhet, frågas med skäl, om icke hvilken folkmassa som helst af den obetydligaste anledning kan gifvas till pris åt amyndigheternas, sjelfmyndiga tolkning och subjektiva begrepp om de båda fallen, först när ordningen anses astörd,, och sedan när cmotvärn) inträffat, och följden blifva just molsatsen af hvad försvarsartikelns författare antyder såsom förslagets syftning, att åstadkomma mera ansvarighet för myndigheterna enär man bittills ingalunda ansett de omständigheter, som i förslaget finnas angifne, tillräckliga att bilda föreställniogen hvarken om upplopp eller uppror. Nu deremot kan hända, att en mängd folk kommer tillfälligtvis tillsammans, med anledning af ett det vanligaste gatusd os RI RR a