BONDESTÅNDETS DISKUSSION OM BEVILLNINGS-FÖRORDNINGEN. Af denna öfverläggning anmärkes i korthet följands: Vid 4 8, angående personlig skydds-afgift, ingaf Johannes Christoffersson från Krohobergs län ett skriftligs anförande: Med vitsordande af den föreslagna förfettningens företräde i alltmäsbet framför dan gamla, hade han deck fästat sig vid 4 art., angående skyddsafgiften, hvilken hen trott skulle helt och hållet upphöra, då men besinnar att: den usligaste torpare och dagakarlen skall betsla lika mycket som millionären och den högste embetsman, hvilkss förhållande öch fördelar äro i många afseenden högst olika, och skulle, ifall af främmande våld, få vidkännas bögst olika förlust. Man måsie i thy fall billigt ursäkta den förre, om han uti sin nödställda belägenhet ansåge för likgiltigt? under hvilkens välde han yöre. Dernäst apgående undantagshjon, hvilket stadgande af mantalsskrifvarne ganska ofta eluderas. Desse personer, som till sina barn eller någon annan afstått sin fastighet, och af dem förbebällit sig Nifstids underhåll, äro merendels gamla och orkeslösa, samt njuta blott födan under sin återstående lifstid. Detta underhåll, hvarken kan eller bör kallas någon årlig inkomst, enär det endast är en nödtorftig bergning, som till lifvets uppehälle årgår. Väl vetande