Aftonbladet – 20 juli 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Kejsar Carl den Stores talisman. Från Paris berättas, tt pring Ludvig Nepoleon ämnar till guvernören för invaliderne, marskalk Moccey, öfversända Carl den Stores namnkunniga talisman, hvilken prinsen ärfs efter sin moder, drottning Hortense, på det att denna relik måtte nedläggas i Napoleons graf. Historien med denna talisman är i korthet följande: Då man i Aachen öppnade den graf, hvari den store Kejsarens siofs hviliar, fana man hans skelett klädt i romersk drägt; på den förtorkade hjossan bar ban Frankrikes och Tysklands dubbla kronor. Vid sidan lig, jemte hans pilgrimsvaska, hans goda svärd JOycuse, nvarmed han, såsom munkea från S:t Denis berättar, kunde klyfva från hufvud till fot eafulit beväpnad riddare; hans fötter hvilade på den sköld af messivt guld, som påfven Leo skäokt honom, och kring halsen bar han den talisman, som förda honom till segren. Denna talisman bestod af ett stycke ur Kristi kors, hvilket Kejsarinnan Ireno i Korstantinopel skänkt honom. Det var infattadt i en smaragd och hängda vid en kedja af stora guldringar. Ioavånarne i Aachen skänkte Napoleon deana talisman, då han höll sitt intåg i deana stad, och kejsaren hängde denna kedja skämtande kring droitning Hortenses hals 4814, med den bekännelse, att han burit densamma på bröstet vid Austerliz och Wagram, liksom Czrl den Store gjort för 900 år seden. Drottningen bar alltsedan dess oupphörligt denna dyrbara relik, och lemnade åen icke förrän på sin dödsbädd. — Oxford, som sköt på drottning Victoria, fortfar ats väcka det mest utomordentliga intresse hos Londons excentriska celebriteter. Han her, såsora engelska tidniogar berätta, blifvit förernål för frenologiska studier! Den läkare, som först silikallades, för att undersöka hans själstillstånd om han var förvirrad till sina sinnen eller ej, och att känna på hans hufvudskål, har baft den försigligheter, att klippa af en hop hans hår, och alltsedan har han varit belägrad af nyfikne och sådane, som velat hafva ett par hår från mördarens bufvud. Engelska pressen, som alltid är högst frukthar, då det är fråga om händelser af dylik beskaffenbet, lemnar den ena blografien efter den andra af Edward Oxford. Om detaljer felas, så tillskapas de. Icke den ringaste omständighet i hans lefnad förbigås, hvarje timma af hans tillvarelsa skildras; ja tidningarne åtnöja sig till och med icke att börja med honom sjelf, utan gå tillbaka ända till hans farfar Man har försökt bevisa, act negerblod flyter i hans ådror. Hans fader skall hafva varit Mulatt och hans farfarfar Neger; meon sedermera har man upptäckt, att han bar lika hvitt blod i sina ådror, som dena, hvilken försökte att hopsätta etå svart slägtregister åt honom. Sedan man uttömt allmänna uppmärksamheten med tal om mördarens person, riktade man densamma på hans illgerning. Whigs och Torios gifva hvarandra ömsesidigt skuld för komplotten, men med den skilnad, att Whigs beskylla Tories, att hafva jiåtit skjuta på drottaingon med skarpladdade pistoler, då deremot Tories beskylla Wkigs, att de litit skjuta på henne med pistoler utan kulor. Torics behandla den obetydliga händelsen med utomordentlig lättsinnighet. Ena värdshusgosse — en Ganymed från krogen — ett vackert underdjur för engelska samhäilet! säga de. Den fashionabla tidningen Morning Post skandaliserar sig öfver, att så mycket väsen göres af en cså ricga eak, och anser det vara förnedrande för brittisk värdighet! Bladet expedierar sålodes på sitt martr saken, utan vidare omständigheter, och öfvergår till ett annat ämne, konserten på hofvet. (Morning Post hada nämligen i andan af engelsk puritanism yttrat sig deröfver, att drottningen, icke långt efter mordförsöket, sjungit med prins A!bert och Rubdini.) Sällsamma moraiitet, som skämtar öfver ett lönmord, och råkar 1 helig ifver öfver en ariette! — År 4840 har staden London en utsträckning, ifrån Bathaalgreen till Turnhamgreen, i största längd 4, svensk mil, och ifrån Kentishtown till Briston i största bredd något öfver 4 svensk mil. Staden räknar öfver 40,000 gator, gränder och torg, 200,000 bus, med en befolkning af 2 millicner, som hvarje vecka förtära 225,000 lispund kött.