Aftonbladet – 20 juli 1840, sida 3

— NRedaktuUuonen har blliivit anmodad att oifentliggöra en till densamma insänd artikel, åsyftande ett försvar mot så väl denna som ett par andra tidningars anmärkningar vid den nyligen afgifna kungliga propositionen till förordning mot olofliga folksamlingar. Vi skole i ett följande nummer meddela denna artikel, hvartill i dagens blad saknas utrymme, eburu det synes tvitvelaktigt, att omdömet om propositionen i det hela derigenom kan uppbjelpas; ty äfven om det ej bör betviflas, att afsigten dermed ej varit annat än god, så kan man väl utan öfverdrift säga, att ju mera innebållet betraktas, desto mera måste man styrkas i den tankan, att under loppet af femton år intet enda projekt ifrån den förra regeringspersonalen framkommit, som genom sin obestämdhet och sina brister lemnat ett spelrum åt godtycke och tyranni af så vådlig och olycksbringande beskaffenhet, som detta ofelbart skalle kunna framalstra om det antogs. Vi hafve redan till en del utvisat skälen till ett sådant omdöme och få ytterligare tillfälle dertill, i anledning af den ifrågavarande försvarsskriften. Dagligt Allehanda har i dag, med afseende på samma proposition och dess tillkomst framdragit den ganska kuriösa anmärkningen, att de ord, som i 3 finnas tillagde till Lagkommitteens förslag, der det handlar om ansvar för abrytande och rifvande af hus eller plundring celler förstöring af annan egendom,, nämligen orden usönderstå eller uppbryta de dörrar och fönstern, hvarken finnas i statsrådsprotokollei eller någon annan handling, än sjelfva den Kongl. propositionen, samt att vid uppläsningen såväl i Statsrådet, som i Högsta Domstolen endast haft denna lydelse: Göra upprorsmän våld å person, bryta eller rifva de hus eller plundra eller förstöra de annan egendomu etc. Huru det förenämnda tillägget då kommit in i texten, kan verkligen vara en upplysning att erhålla, enär man vet, att 38 -6 regeringsformen tydligen stadgar, att calla från Konungen utgående expeditioner skola akontrasigneras af den föredragande, som vare ansvarig, alt de instämma med deröfver förda protokoll,. Det upplyses äfven, att en bit al redaktionen, i sjunde S:n, angående de tillfällen, då krigsmanskap skulle få användas, förskrifver sig ensamt från Justitierådet Grefve Snoilskys i Högsta Domstolen yttrade mening. Hvad rekommendation deraf kan hemtas, i hänseende tull skarpsinnigheten, lemnas derhän. Att Hr Justilierådet Snoilsky icke har anledning att älska något slag af folksamlingar, der wopinionsnyttringar förefalia, det är af sig sjelf temligen klart. RENEE