Aftonbladet – 18 juli 1840, sida 1

RIKSDAGEN. RESERVATIONER TILL STATSOCH EKO NOMIUTSKOTTENS BETÄNKANDE Ok FOLKUNDERVISNINGEN. Vi meddela här nedan, såsom ett nödvändig supplement till ofvannämnde, i de tvenne fö regående dagarnes blad införda betänkande, äf. ven hufvudinnebållet af reservalionerna, hvilk: onekligen äfven förtjena alt blifva allmänt be kanta : Friherre Hamilton, IH., bar reserverat sig emo det beslut, hvarigenom det i 4 8 3 mom. stadgade minimum ef skollärarelön nedsattes från 20 til 16 tunnor sparmål; ty ban anser det orätt, seder de fordringar å kunskap, som af en skollärare må: ste uppfyllas, innan han kan såsom sådan antagas blifvit af Utskotten så mycket förstorade, som del nu blifvit beslutadt, att ej fastställa ett deremo! någorlunda svarande minimum af lön, så att de ej må stå socknemenigheterne fritt, att till der person, åt hvilken vården om deras barns bildning är anförtrodd, anslå en lön, som knappt motsvara: de lönevilkor, som i de fleste af rikets provinser äro af nöden för erhållande af en vanlig arbetsdräng. Härmed förenade sig Hr Kontraktsprosten Sylvan, Prosten Ahlqvist och Prosten Lalin. Hr Tersmeden, G. R., likaledes emot samma nedsättning. Han skulle hafva yrkat votering härom, om han ej trott, att det nära nog är indifferent, vill hvad belopp detta minimum bestämmes, så snart det understiger det, hvarunder kommunerne rimligen och möjligen ej kunna få en skollärare, med nu föreslagna fordringar, i afseende å kunskapsmått. Han ville ej, såsom skett, jomföra en skollärare, och således ej eller de lönevilkor, af hvilka han hufvudsakligast kommer att hafva sitt uppehälle, med en eller annan ur arbetsklassen, utan hemställde blott, huruvida någon, med uppfostran lika med den för en skollärare nu föreslagna och utan tillfälle att kunna med sina bänder något förtjena, rimligen, äfven under de mest tarfliga lefnadsförbållanden, skall kunna subsistera af den föreslagna lönen, som under vanliga pris motsvarar 160 och sällan öfverstiger 200 Rdr Rgs. Kan en ogift person ej af denna lön lefva, huru mycket mindre skall icke en gift parson, och som eger barr, kunna göra det? Och medgifvas måste, att det är fördel för skolan, om den förestås och vårdas af en person, som sjelf eger barn och derigenom en ökad erfarenhet i behandlingen af barn. Hr Tersmeden, C. R., förenar sig med Professor Thomander i dess reservation, i bvad angår skol: mästareseminarierne, jemte föreståndarnes tjensteåliggande och löneförmåner; samt reserverar sig emot Utskottens stränga föreskrift, i anseende i husbönders snsvarighet för tjenstehjons och stattorpares barns underhåll, emedan han tror, at denna kommer att skada just dem, man velat hjelpå, ty följden torde blifva, att den, med många barn begåfvade och i följd deraf fattiga arbetaren genom ett sådant stadgande, kommer att sakna tjens! och på sådan grund med hela sitt bushåll falla försörjningen till last. Friherre Lejonhufvud, A., dels att han icke kan instämma i den af Utskotten uttalade åsigten, att kommunerne hufvudsakligen tillkommer att bekosta folkundervisningsanstalterne, utan anser detta åliggande omedelbart tillhöra staten, dels att han i frågan om den kunskapsgrad, som må fordras af hvarje samhällsmedlem, åberopar Hr Proster Åstrands reservation vid det betänkande om fat. tigvården, som serskilde kommittrade sistlidet å afgifvit. gtr ta BR ör Fr ot DA TR Mkr pg rn lg ne ÅS AT ÅN gr Ån ra ENA on