Aftonbladet – 15 juli 1840, sida 3

en briljant uppfostran, då de andra voro simpla arbetare. Dessa ord stötte på det högsta den olykliga modrens högmod och exalterzde hennes käntlor till det förfärliga beslutet. En dog, då fadren var frånvarande och icke förr än följande morgonen skulle återkomma, återskickade hon sin dotter, hvilken, efter morfadrens vilje, kort förut ingått i läre; om aftonen efterskickade hon henne efter många öÖömhsetsbetygelser och lät sina söner gå till sängs. Sedan hon skrifvit flere bref, inträdde hon i deras kammare, för att öfvertyga sig om de såfvo; nu tillslöt hon noga alla öppningar, lade kol i kaminen, påtände dem och satte sig derpå vid förterna af sönernas säng, för att safbida. döden. I derra ställning fann henne mannen dagen derpå, då han hemkom från sin resa. Hennes händer voro sammankväppta som till bör. Hvad de olyckliga berren angår, syntes af deras knutna känder och spända armar, att de länge kämpa: med dödep. De tvenne hade lemnat sängen och närmat sig till modrer. Hennes bref voro ställda till fadren och mannen; bon förklarar deruti, hvad som förmått hevne till detta förtviflads tillteg, och slutar med bönen, att da måtte fortsätta med dottrens uppfostran, då de nu genom fyra pereoners död hunnit lindring i sina behofver.