Aftonbladet – 14 juli 1840, sida 2

ve AVEMRISR MYS BLANDADE ÄMNEN. Konungens af Preussen morganatiska giftermål. (Denna artikel är hemtad från en Fransysk tidning, hvars korrespondent i Berlin meddelat den, med den anmärkning, att Furstinvan af Liegnitzs uppförande måhända kan blifva en lexa för vissa personer, som omständigheterna närmat till makten). I det ögonblick säger den Fransyske brefförfattaren, adå Fredrik Wilhelm III:s död rigtat allmänna uppmärksamheten på denna meonarks cch hodersmans lefnad, skall man måbända med nöje läsa följande episod, om hvars sanning vi kunne grrantera våra lässre: Konungen af Preussen förlorade den 49 Ju!i 4810 sin gemål, den vackra drottningen af Preussen. Åktenskapet hade verit mycket lyckligt, och den sotg som följde på dödsfallet var allmän. Pi Konungens befallning blef det rum, i hvilket Drottningen aflidit, bibehållit i samma skick, det vid tillfället befanns. Ett enkelt grafchor, beskuggadt af sköna träd, blef uppfördt i Charlottenburgs park för att emottaga de dödliga lemningsarne af en älskad maka och en tillbedd drottning; den namnkunnige bildhuggaren Rinch prydde grafven med en staty i Cirara-marmor, föreställande Drottningens död. Hvarje år gjorde folket i Berlin en pilgrimsfärd till mausolen och hvarja år, under ru snart trettio, begaf sig äfven den kungliga familjan dit på årsdagen af Drottningens död, för att bedja i det underjordiska kapellet. Denna hyllning åt en furstinna, som dog af sorg öfver att se den store Fredriks monarki i Napoleons våld, dessa blommor, hvarmed folket smyckar grafven, ingifva en viss rörelse, äfven hos den åskådare, som kunda känna sig mindre böjd satt sympatisera med konungsliga sorger. Imedlertid gifte den sflidne Konungen i September år 1817 sin äldsta dotter, Prinsessan Charlotta, med Storhertigen Nikolaus, nu Kejsare af Ryssland; 41822 sin andra dotter, Alexendria, med Pins Paul af Mecklenbu-g-Schwerin. Sedan blef giftermålet för Konungens tredje dotter Prinsessan Lovisa beslutadt. Den gamle monarken, som ände till nu bebott samma palats, med sina barn, befenn sig alltså ru genom sina döttrars bortresa beröfead omsorgen af sina käraste, och ban fattade då den tanken, att söka förmildra sin enslighet, med ex makas sällskap. Redan under hans vistelse i Paris hade ett ungt fruntimmer i förstaden St. Germain gjort ett starkt intryck på Fredrik Wilhelms bjerta; men förmådde honom dock att ei med henne knyta ett oupplösligt band; sedermera var fröken Brandenstein nära att blifva veld till hens morganatiska maka; men dessa planer lyckades icke, och det blef en kamp, sor slutligen vållade, att valet föll på Grefvinnan Augusta Herrech. Familjen Harrach är mycket gammal; den protestantiska linien, hvilken den aflidne Konuzgens maka tillhör, var fattig. Hvarje år kom Grefvinran Herrach, modren, för att nyttja baden vid Töplitz i Böhmen, der Korungen af Preussen hade för sed att vistas under badterminen. Den modesta förmögenhet familjen ägde tillät henne icke någon lyx; den unga frökens klädsel var således alltid ilka enkel, som hennes hållning blygsam. Det var denna unga person, som Konungen bemärkte och som han hade denva, alla tyska Prinsars, borgerliga vana, att dagligen vsndra kring midt ibland badsällskapet och att tela med alls, bögre eller ringere, blef der unga grefvirpan Augusta ibland antslet af de damer, med hvilka Konungen ofta samtalade, under badterminen år 48924. Insvan Konungen återvände till Berlin brukade han alltid besöka sin minister vid Saxiska hofvet, de Jordan, på dennes Jandtegendom. Hen lät denpe veta, att han med nöjs skulle se, om grefvionorna Harrach blefvo diibjudne. Ingen i Töplitz eller ens. i Konungens förtrognaste omgifning bede aning om den lott, som väntade grefvinnan Augusta. Hon kom till stället med sin mor i en vanlig hyrvagn. Om aftonen, sedan the blifvit serveradt, bad Konungen enträget gamla grefvinnan, att bon skule passera äfven andra dagen på godset; men hon införde till ursäkt den öfverenskommelse Bon träfat med vagnens ägare, och reste samma afton. Knappast hade fruntimren afrest förrän Konunen tog åsido sin adjutant och gamle vän general Witzlaben och sade honom: utan alla företal: Jag