Aftonbladet – 14 juli 1840, sida 1

RIESDAGEN. Plenum på Riddarhuset den 44 Juli. Det enda ärende, som framkallade säågon diskussion af intresse i detta plenum, var, såsom vi föru: nämnt, LsgU:skottets betänkande rörande Lagmansoch Kämnersrätternas upphäfvande. Friherre Boye, Ludvig, iniedde diskussioner ganska pathetiskt. Samveispligt och skyldighet emot Fäderneslandet — sade hen — föranledde hoaom till den bön hos R. och Ad., att Ståndet måtte noga besinna ämnets stora vigt, innan Siåndet gick att deri fatta beslut. Han förutsåg isynnerhet en så stark tilvext af göromålen i Hofrätterna, i fall Lagmansoch Kämnersrätterna afskaffades, att de försträmnde domstolarne al:deies icke skulle blifva i stånd att med slut afbjelpa rättegångarne, utan samma eller troligen ännu större tidsutdrägt än den, hvaröfver man klagat. Följden blefve, att Hofrätterne finge förses med ökadt antal leds möter, för hvilka neturligtvis nya enslag måste beviljas. Yrkade derföre afslag å betänkandet. — Justitie-statsministera H: Grefve Posse fann det ostridigt: vara både besvärligt och skadligt, att hafva fyra instanser; men ansåg dock förevarsnde fråga endast böra sfgöras i sammanhang med den allmänna organisationen af domstolarne. Att nu förklara en instans böra upphöra, ansåg H. Ex. betänkligt. Ett nytt lagförslag vors utarbetsdt, och man bade hopp att detsamme nästa riksdag kunde komma under Riksens Ständers granskning. Tslaren avsåg det vara för tidigt, att dessförinnan afskeffa Lagmansrätterne, och trodde, att då vi så länge befi dem, så kunde man väl bibehålla dem ännu någon tid, till dess den omfattande reglerizgen af dov siv!sväsendet. komme i fråga. — Hr Lefren tyodde, att det vore nödvändigt för de rättsötande, och enligt med deras önskan, att hafva eådra instensen hemma i sin ort, och att en dylik andra instans derföre ejborde upphäfvas. Men sedan Hofrätterne upphört alt vara bögsta instansen, ansåg han dessa domstolar böra sprängas, och delerne utplanteres i serskilta provinser, för alt der fungera säsom andra ivstane. Imedlertid vore det nu för tidigt, att komma fram med förslaget om lagmansrätterneas enstaka upphäfvande, då man hade en allmän reglering af domstolsrne ett förvänta. Y:kadeafelag — Friherro Cederström, Thure, ingick i en ganska fullständig ochredig utveckling af skälen, hvarföre han icko kunde inse någon våda aflsgmarsrätternes afskaffande. Denna instans vore högst besvärlig Tör rättsökande, och fördröjde ansenligt rättegårgars afslutande, emedan legmanstivg icke hölis mer än en gåog om året. Hvad som i Talsrens tanka lade en betydlig vigt på den sidan, som önskade Lagmansoch Kämnersrätterns afskaffenåe, var, att Justitisombudsmannen, efter mogen pröfnirg och öfvervägende af skälen mot och med, förklarar sig för dessa rätters upphäfvande. Map hade under diskussionen hört invändes, att man borde vänta med denne reform, till dess det nya lagförsiages blefve diskuteradt af Ständerna, men han kunde ej inse, hvarföre man under tiden skulle gå miste om en nyttig reform. Han yrkade dock å:erremiss af botänkandet, på det Lagutskotiet måtte gifva s:mma form åt ärendet, som det haft vid de tvenne föregående riksdagarne. — I samma syftning, som denne Talaro, yttrade sig Friher:e Cederström Anders. — Grefve Mörner (Assossor i Svea Hofrätt) yttrade sig vidlyftigt, och med anförande sf en mängd sifferuppgifter ur Justitieministerns. embetsberättelse emot Utskottets förslag. Han sökte vise, att de vid Legmansrätt upgskjutna målers antal, som ärligen ej gjort mer än 440,1530, 0. 3. V., ej orsakade så stort dröjsmål, som mån trott, och förmente, att alla de olägenheter, hvaröfver, man klagat i afseende på Lagmansrätterna, skulle hufvudsakligen afhbjelpas, i fsll det stadgades, att lagmanstingen höllos tvenne gånger om året. — H: von -Röök, ledsmot af Lagutskottet, bade reserveret sig emot U skottets förslag, hvilken rese: valicn bin pu upvläste och åberopade. Yrkeade återremiss. — Friherre Raab, Adam, delade doras åsigt setot ansåg Lagmansrätterna böra afskaffos, och begärde, på ge af Friberre Cederström anförda skäl, till hvilka hen änvu lade några, återremiss. — Hr Stuart Carl: Då Ständerna vid tvenne Rikstegsr begärt Legmansoch Kämnersrätternes slskitffande, ansåg han dem höra vara konpseqverta och äfven pu vidhålla derna begäran. Talaren trodde sig veta, att Högsta Domstolen tillstyrkt bifall (ill: Stängde: nes euhållanv. — Hr Hjerla, L., ver af samma tankaeom Er St Han beklagade för öfrist, att man här fått böra H. Exe. Justitiestaisrcintstorn yttra sig för dessa domstolars bibehållande, då det gåfvo anledning att misströsta