Aftonbladet – 13 juli 1840, sida 1

RIKSDAGEN. UTSKOTTS-BETÄNKANDE. StatsUtskottets utlåtande, angående väckta frågor om förändringar uti grundräntorne och sättet för deras utgörande, indelte räntornas och tionde-spanmålens indragning till Statsverket, samt ändring uti markegångssättningarne, äfvensom dermed sammanhang egande åtgärder för Räkenskapsverkets förenkling. (Slut fr. Lördagsbl.) 3:0 Grunderne för indelta räntornes och kronotiondens lefvererande eller lösande med penningar, samt räntepersedlarnes förenkling. I detta ämne hbatva följande motioner blifvit väckta: , Af H: Grefve Anckarsvärd C. B., som föreslagit enahanda stadganden, i fråga om indeha räntornes och tionde-spanmålens lösande efier medelmerkegång, grunderna i(ö: liqvider emellan räntegifvare och räntetagare, samt räntepersedlarnes reducerande till färre antal, som af Rikets Ständer vid sednasta riksdag beslutades och omförmälas u:i deras underdåniga skrifveise den 47 M:j 1835 (N:o 344); dock har motionä:en tillika yttrat, ax, om den ifrågaställde åtgärden att förenkla räntepersedlarne, skulie finnas betänklig, såsom kostsam och måhända ledande till enskilda tvister med Staten, densamma kund? borigå; af Hr Geefvo Spens C. G., att i stället för medel!prisete bestämmande hvarje år, detsamma fastställdes för en längre tid, hvarigenom, uten att utskyldsbeloppet på det hela underginge någon förändring, den fördel vunpes, att de vidlyf.iga uträkningarne å ordinarie räntan icke behöfde årligen förnyas samt debiteringen ej, som nu, uppehållas till den tid, då årets markegång blefve satt, äfvepsom olägenheten af räntepersedlarnes stora antal då blefve föga kännbar och frågan om deras reduktion kunde antingen förfalla eller tills vidare anstå; på grund hvaraf Motionären föreslagit, att lösningsprisen för oråinsrie räatan och kronotionden mätte bestämmas för 5 år i sender, grundade på medium af nästförutgångne 40 års markegång. Af Hr von Troil, E., att hrla jordeboksoch mantalsräntorpa, äfvensom kronotionden, måtte förvandlag till ständig pseningeränta, och denna förvendling omfatta ej alienast bvad som är Kronen bespardt, utan ock hela det civila och militära indelninggverket, uti det sednare augmertsräntorna inbegripna, äfvensom alla donerade räntor till klerici och läroverken, fromma stifteiser m. m. eller, med ett ord, allt hvad som, eoligt sin patur, är jordeboksränte2, mantalsränta eiler kronotionde, hvartill fordrades, att verkliga penoirgevärdet af dessa räntor utröntes och att, i händelse Staten, i sammanbacg med förvandlingen, ville förucna ränptegifvarpne någon nedsättolng, de verk eller enskilde personer, till hvilka Kronan öfverlåtit sin rätt att räntorpa uppbära, orbölle en derermot svarande ersättning ; och har Motionären trott, rätta sättet för utrönande af kronovärdet, till grund för räntornpss framgena utgörande, vara, att inom hvarje Jän bildades en Kommitie af 8 å 42 medlemmar, valde till ena häiften ef länets samtlige räntegifvare och till den andra af samtlige till länet hörande räntetsgare, deribiand likväl icko inbegripen Kovgl. Msj:t och Kronan, hvaremet Kongl. Mej:t skulle ega att Kommitteens Ordförande utse; hvilken Kommitts uppdrag borde blifva, att utreda räntornas verkiiga försäljningspris under sednast förflutna 40 år, för hvilket ändamål den skulle ega rättighet ej allenast att infordra utdrag ur akademiors, skolors, domkyrkors med flera offentliga iarättaingars räkenskaper, utan ock att sffordra tjenstemän och enskilde edlig uppgift öfver de pris, hvartill de dem tillkomna räntor blifvit realiserade, hvarefter och sedan alla nödiga upplyssningar tagits i betraktande, Kommitiesn, på grund deraf, hadg att beräkna medelvärdet för de sednaste 10 åren och detssarnrma till blifvande krosovärde föres!å, då Kongl. Maj:t sedermera, jemte öfverlemnande af samtlig2a Kommitteernes förslag, torde till Rikets näst sammanträdende Ständer aflåta nådig proposition med förslag, ej allenast till nytt kronovärde för alla räntepersediar inom bvarje län eller distrikt, utan ock till den ersättning, utöfver detta kronovärde, hvartill fromma stiftelser, rusthål!lare med flera räntetagare må anses berättigade. Af Petter Pehrsson från Calmare, Olof Pehrsson och Jan Olsson från (G-fleborgs, D. Andersson från Hollands Län, Olof Lindbäck, Magnus Persson och Jöns Eriksson frän Wermland, aila ungefär i likhet med Grefve Arckarsvärds motion. Härom yttrer Uiskorist: Äfven nu förevårsnde frägs, sngående sättet för indelta räntornes utgörande eller lösande med penningar, har vid flere Riksåagear utgjort föremål för Rikets Ständers öfverläggningar, och får Utskottet bänvisa till Statsutskottets utlåtanden vid 1828— 4850 årens Riksdag, Jv 323, och vid 4834—18535 årens Riksdag, JM 973, äfvensom Rikets Ständerg bår förut omförmälda utdersåniga skrifvelser af den 25 Januari 4850, JM 397, och den 17 Maj 18355, Jå 344. De väsendtligarte aniedningarne till de anförda klagomålen och sökta ändringarne hbafva dervid Wowit da atanmna Alännanhoetav enm fär sådana ränta.