Aftonbladet – 11 juli 1840, sida 2

och han ifragade, om 1 sådant fall deita vore proportioneradt mot landets tillgångar, eller om ej Svenska folket är för tungt beskattadt och i beihof af nedsätinirg, ehuru man hört påstås motsatsen. STOCKHOLM den 11 Juli. Den i bladet för i går intagna Kongl. propositionen med förslag till förordning mut olofliI ga folksamlingsr lär till en början ej undgå den lanmärkningen, att den framkommer något i otid. Först och främst torde väl Riksens Ständer finna sig litet öfverraskade då de, i stället för propositioner till de otaliga reformer inom alla grenar af lagstiftningen, om hvilkas nödvändighet alla äro ense, få mottaga förslaget till en upprorslag, och för det andra saknar denna del af den kriminella lagstiftningen helt och hållet den utveckling, som gifves af erfarenheten, den ingen lagsiuttare gerna springer i förväg. Händelserna 4838, som föranledt detta, genom den afgångna ministeren föranstaltade förslag, gilva platt ingen erfarenhet om uppror, hvartill då icke minsta spår röjdes, men väl om upplopp, eller rättare om folksamlingar. Men äfven om dessa hann man då egentligen icke lära mer, än att höga vederbörande helt och bållet saknade förmågan att behardla detta, i stora städer icke så alldeles sällsynta fenomen; man erfor, att de, med anledning af en fönsterinslagning försatte hufvudstaden i belägriugstillstånd; att fredliga personer äfventyrade lif och lemmar för maktens agenter, liksom hade en fiendtlig armåe legat i staden; att kulorna hveno kring skyldiga och oskyldiga, och atten ensam och obeväpnad gående person nedsköls, — se uppgifterna vid Slottsrätten — som ett villebråd på 40 till 20 stegs afstånd från fronten af en fullt beväpnad styrka. Slutligen såg man, att allt detta passerade, utan att någon laglig undersökning om auktoriteternas och den beväpnade styrkans förfarande af offentliga åklagarmakten föranstaltades; de döde ligga ogilde och lära äfven förblifva det. Hvad man alltså funnit sig sakna, och derföre behöfver, är en lag, som förekommer att auktoriteterne och de beväpnade icke mer må framfara så, som de framforo år 4838, eller att det åtminstone icke måtte kunna ske ostraffedt; i stället vill den nya ministeren nu förära folket en upprorslag; det ser ut som man tänkte: få vi bara en upprorslag, nog få vi uppror. Det påminner om frun, som, enligt den bekanta anekdeten, ville hafva en informator i huset, och på mannens invändning, alt, en sådan ännu ej behöfdes, emedan de voro barnlöse, svarade: cAh kära du, få vi bara informator, nog få vi barr. Det är väl troligt, att en sådan afsigt icke har legat till grund för propositioneus aflitande, men om den hade gjort det, så skulle den icke illa hafva blifvit sedd till godo i förslaget. Om man nämligen jemför detta med det i nya kriminalförslaget, som redan i och för sig sjelf är ganska strängt, och tillkom hos Lagkommitteen under en synnerlig omsorg från samhällets höjder, så befinnas väl större deien af ordalagen i det sednare bibehållna; men några små meningar äro borttagra och andra åter dftsatta, hvilka i det hela göra en så väsendtlig förändring, att menniskors lif och lemmar .derigenom skulle vara öfverlemnade åt det mest kompletta godtycke af hvilken militärmyndighet som heldst. Uti Kommitttens kriminallagförslag heter det nämligen i 44 kap. 8 S: aSkingra sig ej upprorsmän på offentlig myndighets befallning, utan trotsa med oljud, smädeord eller hot, varde anstiftare och anförare dömde will straffarbete i fjerde grad (3 å 6 år) och andre deltagare med femte graden (6 månader till 3 år). Samma, här med kursivstil utmärkta mellanmening finnes äfven i 42 om dem, som, utan att ådagalägga sådant uppsåt, som utgör upprorsbrott, astöra lugnet eller allmänna ordningen,. — Uti det nu afgifoa förslaget deremot har hela nyssnämnda mellanmening blifvit utlemnadÅ och, i följd deraf, kunde det helt simpelt inträffa, att om folk samlas på en gata, i anledning af rågon olycksbändelse eller något på gator vanligt uppträde, och det faller ett par polisbetjenter samt en ankommande patrull in att befalla dem åtskiljas, men sådant icke genast sker eller kan ske, utan att likväl det minsta oljud vidare begås, så skulle likväl bvar och en, som befinner sig på den gatan, kunna dragas för rätta och straffas med fängelse fria 6 månader till 3 år. I öfverensstämmelse med dessa uteslutningar, har man gjort ett tillägg till den strof i 42 af Kommitteens kriminal-lagförslig, sem gifver vid handen, när förbrytelsen öfvergår från upplopp till uppror: aÖfvergå de från sådant trotsande till våld å person eller egendom, vare lag som i 9 S sägs, Här finnes nemligen i propositionen tillsatt vid 7 : cEller sätta sig till motvärn mot offentlig myndighet, som dam cbinora vill y Hör är nu an åå wistir cal