Aftonbladet – 10 juli 1840, sida 2

Boktryckerikonstens jubelfest, firad i Leipzig. Denna fest firades den 24, 25 och 26 Juni, och deruti deltogo icke blott invånarng i den ryktbar: bokhandelns hufvudstad och dess granskap, utar äfven folk från de flesta länder i vår verldsdel. Kl. 5 på morgonen, första dagen, väcktes invå:narne af en genom alla större gator tågande revelj och kl. 7 församlade sig i serskilda lokaler de många korporationer, som borde deltaga i festen och hvaraf vi blott nämna den nyss åtskilda representationens ledamöter, regeringens och stadens embetsmän, stadens deputerade, officerskorpsen universitetsoch skolstaterna, boktryckare, bokhandlare, stilgjutare och stadens alla embeten elle: skrån. Kl. 8 uppbröto alla dessa korporationer hvardera företrädd af en deputerad från festkommitten, och begåfvo sig till Thomaskyrkan. Der börjades gudstjensten med en kantat, och derefter höll Superintendenten, Dr Grossmann, en predikan som hade till text Joh. I, 6—8: En man var sänd af Gudi, som hette Johannes; — han kom och vittnade om ljuset. Predikanten liknade deruti boktryckerikonsten vid ett träd, som, före planteradt i tysk jord, utbredt sina grenar i al verlden, till alla slägtens vederqvickelse, och lämpade på dess framgång Kristi uttryck: chvarje träd, som min Himmelske Fader icke planterat varder utrotadt,. Efter kl. 20 börjades en högtidlig procession, till hvilken åtskilfa korpser från serskilda ställen slöto sig. Den öppnades af ett de. tachement kommunalgarde och bestod af talrika afdelningar; framför en af dem fördes den gamla boktryckarefanan, och framför denna buro fyra boktryckare det första Maintziska bibeltrycket af 4450, Der Sachsenspiegel, tryckti Leipzig 4490; den nu för jubelfesten tryckta upplagan af Nya Testamentet, samt ett album, innehållande berättelse om uppkomsten och fortgången af de nu i Loipzig befintlige officiner. Utom kamrarnes ledamöter och alla statens och stadens embetsmannakorporationer, jernvägsdirektionen med sin fana o. fl. a. såg man äfven alla stadens handtverksembeten i full skrud, med fanor och avnan utstyrsel på forntidsvis. Då detta oerhördt långa, och genom de många rika eller ovanliga drägterna, m. m. utmärkt ståtliga tåg anländt till bokhandlarbörsen, inträdde åldermannen och bisittarne jemte svit i boktryckeriembetet uti börshallen. Här stodo alla boktryckares och stilgjuteriegares fruar, samlade omkring en af dem tillverkad fana, den de till en beständig åminnelse af sitt deltagande i denna fest ville förära boktryckeriembetet. Fru Brockhaus. Wagner öfverlemnade den med följande karta tal: Såsom det är mannens allvarliga åliggande, att med verksamhet arbeta och bygga för icke blott det närvarande, utan äfven den aflägnaste framtid, så är det äfven qvinnans ljufva pligt, att uppmuntra den arbetande samt ära och belöna honom för de verk ban utfört. I denna öfvertygelse och med denna Afsigt möta vi eder i dag, då J, genom ett värdigt begående af ert yrkes jubelfest, hedren detta och Eder sjelfva, och, såsom ett tecken af våra önskningar öfverlemna vi Eder denna fana, prydd med innebilderna af er konst. Mottagen den ur mina ränder och förvaren den, att den må vittna för ramtiden, hur qvinnorna i den närvarande förstodo tt erkänna och ära sina mäns arbeten, och bearen den, att den för århundraden må svaja, såom ett palladium för den sak, till hvars skydd rt yrke yrke är kalladt, ett palladium för tanens frihet.n Fanan, arbetad med yttersta omsorg och elegans, ned Boktryckeriembetets vapen, omgifvet af era andra på ena sidan, och en dedikationsinkrift med alla gifvarinnornas namn på den andra, amt med gripen och boktryckarbollen på spetsen,